ingenting måtte gå förloradt för staten. På Polackarne är han mäkta förbittrad, emedan de upprest sig mot deras stora välgörare, kejsaren af Ryssland,, Han tror att de gjorde det, emedan adeln fruktade för lifegenskapens afskaffande, och att böndernas belägenhet skulle bli förbättrad. Hufvuddraget i polska nationalkarakteren är dumhet. Han färdas öfver Ostrolenkas blodgödda slagfält, men nämner ej ett ord om den förtviflade kampeh, utan anmärker endast: att man finner mycket bernsten derstädes, hvilken användes till hvarjehanda svarfvararbeten! Loftalen öfver ryska förhållanderna gå vi förbi. I sin ärlighet och uppriktighet berättar den gamle oss likväl många fakta, som belysa det nordiska rikets beklagliga samfundstillstånd. Adelns råhet och godtycke, det allmänna misstroendet, böndernas betryckta läge, tjenstemännens girighet och besticklighet, massans okunnighet och den allmänna ohörsamheten mot kejsarens hbefallningar, hvilka på det skändligaste sätt lemnats utan afseende, bristen på gästfrihet, till och med inom de så kallade bildade stånden, skildras nästan på hvarje sida; likasom nöden, smutsen och folkets demoralisation. Se här ett exempel, hvaraf läsaren sjelf kan göra sina slutsatser. I Simbirsk lärde han känna en ung man, hvars föräldrar blifvit skurna i stycken af sina lifegne. Om man fortfar med upplysningen, så torde man snart få se flera sådane exempel., Och tio rader derefter läser man: Byarnes förvaltning är så väl ordnad och bönderna så väl skyddade mot godtycklig behandling, att fransmännen med deras inbillade frihet kunde hemta ett exempel härifrån; men byarnes fria författningar stå så i strid med slafveriet och lifegenskapen, att man ej kam begripa huru bäda kunna pga bestånd tillsammans,, Förvaltningen finnes på oapperet, men godtycket i verkligheten. Man berätade honom i ett sällskap, att slafvarne (d. v. 8. det olk, från hvars frihet fransmännen skola hemta sig (t exempel) hade vägrat att arbeta för gina herrar. rör att prygla dem utsände man en bop soldater,