ingenting måtte gå förloradt för staten. På Polac-
karne är han mäkta förbittrad, emedan de upprest
sig mot deras stora välgörare, kejsaren af Ryssland,,
Han tror att de gjorde det, emedan adeln fruktade
för lifegenskapens afskaffande, och att böndernas be-
lägenhet skulle bli förbättrad. Hufvuddraget i pol-
ska nationalkarakteren är dumhet. Han färdas öfver
Ostrolenkas blodgödda slagfält, men nämner ej ett
ord om den förtviflade kampeh, utan anmärker en-
dast: att man finner mycket bernsten derstädes,
hvilken användes till hvarjehanda svarfvararbeten!
Loftalen öfver ryska förhållanderna gå vi förbi. I
sin ärlighet och uppriktighet berättar den gamle oss
likväl många fakta, som belysa det nordiska rikets
beklagliga samfundstillstånd. Adelns råhet och god-
tycke, det allmänna misstroendet, böndernas be-
tryckta läge, tjenstemännens girighet och besticklig-
het, massans okunnighet och den allmänna ohörsam-
heten mot kejsarens hbefallningar, hvilka på det
skändligaste sätt lemnats utan afseende, bristen på
gästfrihet, till och med inom de så kallade bildade
stånden, skildras nästan på hvarje sida; likasom nö-
den, smutsen och folkets demoralisation. Se här ett
exempel, hvaraf läsaren sjelf kan göra sina slutsatser.
I Simbirsk lärde han känna en ung man, hvars för-
äldrar blifvit skurna i stycken af sina lifegne. Om
man fortfar med upplysningen, så torde man snart
få se flera sådane exempel., Och tio rader derefter
läser man: Byarnes förvaltning är så väl ordnad
och bönderna så väl skyddade mot godtycklig be-
handling, att fransmännen med deras inbillade frihet
kunde hemta ett exempel härifrån; men byarnes fria
författningar stå så i strid med slafveriet och lif-
egenskapen, att man ej kam begripa huru bäda kunna
pga bestånd tillsammans,, Förvaltningen finnes på
oapperet, men godtycket i verkligheten. Man berät-
ade honom i ett sällskap, att slafvarne (d. v. 8. det
olk, från hvars frihet fransmännen skola hemta sig
(t exempel) hade vägrat att arbeta för gina herrar.
rör att prygla dem utsände man en bop soldater,