HERR KONSERTMÄSTAREN BERWALDS
SOIRE.
Ofvannämnde företag, hvars behållning Hr Ber-
wald bestämde till understöd åt en på sin tid
utmärkt konstbroders behöfvande familj, hade så
mycket mera förtjent att krönas med framgång,
som det icke allenast stödde sig på den goda vil-
jan, utan ock, enligt hvad programmet utvisade,
var arrangeradt på ett sätt, som motsvarade den
vackra afsigten med det hela. Men allmänheten
tycks omsider hafva tröttnat vid de alltför tal-
rika konsertnöjena, och det vackra vårvädret un-
der förra veckan egnade sig ej till att förbättra
denna omständighet — hvaraf följden var, att soi-
rcen fick utseendet af en temligen folktom repe-
tition, och gaf, som det berättas, i stället för den
påräknade vinsten, en förlust af 70 å 80 Rdr
Bko. Man får ej undra öfver, att anblicken af
det glesa auditoriet och känslan af den förfelade
goda intentionen ej alltid kunde försätta artister-
na i det lynne, som erfordras för att verka med
anda och lif: Beethovens herrliga Septett, hvilken
gafs fullständig — härstädes för första gången of-
fentligen, så vida ref. känner — gick visserligen
utan väsendtliga skäl till anmärkningar, men lik-
väl ej så con amore, så helgjutet, som Beetho-
vens skapelser erfordra det. — Hr Berwald sjelf
uppträdde, utom med violinpartiet i septetten,
äfven med variationer al Paganini: en komposi-
tion, som tycks hafva lånat sitt egentliga intresse
från Maestrons pikanta personlighet, då han sjelf
föredrog den. Den är för öfrigt rikligen utrustad
med vidunderliga svårigheter af alla slag, dem Hr
Berwald öfvervann med mycken säkerhet och
energi, och synnerligast utmärkte han sig vid ut-
förandet af den trestämmiga satsen, der förmågan
att spela rent sättes på ett ganska allvarsamt prof.
För öfrigt lärer denna pjes icke från början be-
funnit sig på repertoiren, utan först blifvit vald,
sedan den stora dubbelsonaten i A moll af Bee-
thoven i brist på bilräde måst uteslutas. — Den
bekanta Notturnon för violoncell af Kummer gals
af Hr Sack med detta älskvärda elegiska uttryck,
hvilket han så har i sin makt och som så väl
öfverensstämmer med den honom egna klara och
etheriska violoncelltonen. — Afven Hr Löwegren
lät höra sig med en solo: det var ryska folk-
melodier — kraftiga vilda naturljud, dem Hr Leo-
pold von Meyer bemödat sig att bibringa någon
civilisation. Troligen har Hr von Meyer funnit
det för svårt att inplanta salongsturnyr hos dessa
steppernas trotsiga barn, emedan han efter något
piruetterande snart afstod från leken. — Hr Lö-
wegren utmärkte sig, såsom vanligt, genom ett
sanska precist och delikat spel.
Bland sångnumren nämna vi den lifliga drama-
liska duetten för mansröster ur Röfvarborgen af
mes Va Ra i 4 ER tr LT TE RR