feterad sn 4 dennes och införd i Kölnische Zeitung. FHiter en vacker målning af den tillgilfvenhet, som mött Konungafamiljen i Norge, fortfar brefskrilfvaren på följande sätt: När Konungen nu återkommer hit, så vänta honom helt andra saker, än på andra sidan Kölen. Han finner här, med all den kärlek och tillgifvenhet folket visar honom, äfven många dystra anleten, vreda blickar och tvära ord. I stållet för de jublande Storthingsmännen i Christiania, bergsmännen, köpmännen, fiskoch trävaru-handlanderne från fjordarne, pastorerne, sörenskrifvarne, fogdarne och bönderne med stora bornkammar och röda mössor, hvilka utgöra landets representanter, finner han här generaler, statsråder, presidenter, biskopar, och, midtemot dessa, borgare och bönder, i häftig strid om reformer och fri statsförfattning, hvilken är så säkert tryggad i Norge. Alla blicka upp till Konungen; alla fordra af honom, att han måitte förklara sig för dem, och uppenbarligen måste det nu komma till afgörande; ett system af vacklande är måhända ännu sämre, än att afgjordt fortsätta Carl Johans regeringsmaximer. I Konstitutionsultskottet vid riksdagen hafva de konserva ive haft öfverhanden, och ingifvit till Ständerna ett representationsförslag, som till alla sina delar är jemmerligt, och egentligen går ut på att uppskjuta reformen och låta allt förblifva i sitt gamla skick. Borgareoch Bondestånden hafva förkastat detta förslag och hafva å sin sida framställt kontraförslag. — — — Efter ändlösa debatter har man dock icke kommit ur fläcken; adeln stred härom en hel vecka hvarje dag, och kom dock nästan icke till något beslut. Sannolikt kommer man dock endast alt förena sig derom, alt bedja Konungen nedsätta en kommitte, som utarbetar ett förslag Gill nästa riksdag; ty alla äro trötta, förstämda och ledsna, och regeringens fullkomliga neutralitet börjar uttrötta folket och göra det missstämdt.,