————K.-————..—. . —Z—ii ÖS
SYSTER MARGARETHA.
BERÄTTELSE AF J. N. VOGL.
Det är nu nära trettio år sedan jag, såsom le-
damot af statsrådet i Paris, erhöll befallning att
inspektera fängelserna och hospitalerna i några af
Frankrikes departementer, och I sådant afseende
kom jag till x—x, för att der visitera inrältnin-
gen för vansinniga.
Jag hade genomgått den del af huset, der
männerna voro inspärrade. Föreståndaren och
läkaren hade fört mig från cell till cell och
med den kallsinnighet, somr vanan alstrar, visat
mig denna eländets skådeplats. Det förekom mig,
såsom hade dessa män, hvilka med så mycket
nit och tålamod skötte sin sorgliga befattning,
visat mig salarne i ett museum och förklarat
konst- eller naturhistoriska föremål. Min nyfi-
kenhet var tillfredsställd genom berättelser om
handlingar af de vansinnige och anfall af raseri
hos flera af de olycklige, hvilka jag nu fann
stilla och nedslagna i deras celler, och jag läng-
tade att få lemna denna jämrens boning.
Men dessförinnan skulle jag besöka fruntim-
mernas hospitium, .och man införde mig först i
en sal, der de barmhertiga systrarne befunnod sig,
hvilka besörjde sjukvården. Efter några ord till
föreståderskan, ämnade vi företaga visitationen,
då jag såg en ung syster närma sig till läkaren,
frågande med fruktande och rörd stämma: Huru
finner ni den olycklige i dag?, Jag betraktade
henne nogare. Hon var ung och utomordentligt
skön, men blek och nedslagen.
ä Läkaren svarade: Ingen förändring, och sådan
är ej att vänta Han vände sig sedan till mig
och sade: Hon frågade efter en vansinnig, i
hvars öde hon tager en nära del., — )Det var
den i M 47, i slutet af korridoreny tillade före-
ståndaren. — Jag erinrade mig verkligen nu en
ung man, i fullt raseri, som var fastkedjad vid
sängen.