nit och skicklighet uppfylla sin plats och bereda sig
för en bättre Sädden göres omsorgsful!lare i mån
af hopp om skörd. Framtidslifvet är ett menskligt
lif; hoppet är källan för menniskans högsta och re-
naste fröjder. Hur går det nu?
För en tid sedan fick jag bref från en kommini-
ster från annat stift, hvilken sökt ett pastorat i 2:a
klassen och regalt. Han fick församlingens nära en-
hä!tliga kallelse. Detta vittnar om att mannen är
välkänd och, efter hvad kan dömas af ett bref, sy-
nes mig att han har både hufvud och hjerta. En
skollärare med 40 färre lefnadsår, men 40 flere tjenst-
är, söker detta pastorat hos Konungen och fär det;
hvilket ock var juridiskt rätt. Komministern hade
dock 9 barn, skolläraren var ogift. Komministern
med lägre cxamensbetyg kunde få söka högst i 2:a
klassen; skolläraren hade öppen ansökningsrätt till alla.
Att komministern vid underrättelsen om utnämnin-
gen insjuknade af sorg och låg länge, det var visser-
ligen svagt af honom, men — han var icke starkare.
Och Gud vet om icke anblicken af en kär maka och
9 barn i yttersta fattigdom kommit oss litet hvar att
vid ett sådant tillfälle svigta.
. En särskild lycka är bunden vid vissa tjenster.
Ar man duglig, då skall förtjensten snart belönas
med ett pastorat; är man oduglig, då måste man bort
ju förr dess häldre, och man kan på hederligt vis icke
bjuda mindre än ett pastorat. Men vi komministrar,
när vi genom examensbetygen stängas ifrån de större
pastoraten och genom tjenståren från de mindre —
ja, äfven för de bättre sacellanierna räcka skollärare
till — och kafva ingen rekommendation å högre ort,
när blir vår tur att få pastorat? O Friman! Friman!
hvad din teckning af landtkomministerns lif är full-
ständig i sin korthet, trogen och sann! Honom åter-
står intet annat än att, lik djuret, tigande draga tills
det stupar.
Här har talats med värma för kontraktsprostar
pastorer, professorer, akademier, skolor och gymna-
sier. Erkännand? med uppriktig tacksamhet de flere
ståndsbröders godhet och rättskänsla, hvilka under.
stödt min motion. beklagar jag dock att resultatet
blifvit, hvad det blef. Olyckan vill att så få i detta
rum hafva kännt hvar denna sko klämmer. .
Man invänder väl: det är icke billigt att taga naå-
got från skolan utan ersättning. Men hvem tager
man från? de nuvarande lärarne? Nej! Beati possi-
dentes. Från de blifvande? Man kan icke taga från
honom som intet har. Tryggt kan jag försäkra att
skickliga kandidater för skolan icke skola siknas
äfven sedan man borttagit den förhöjda ärsberäk-
Ringen.
Jag tror på möjligheten af en skolans reorganisa
tion på sätt att hon bättre uppfyller sin plats än nt
och det utan att förtrycka kyrkan och utan öfver
drifna kostnader för staten. Och äfven nu kunde
man äfventyra försöket af hvad jag föreslagit. Värr
kan man råka ut för i den onda verlden, än det at
vid 25 års ålder för 30 veckors arbete få 40 tun
nors säd i ordinarie lön.
Af dessa skäl och då i utskottets betänkande ick
är antydt, huruvida vilkoret för prestbildningen i ny
lagförslaget är antaget, och om än så skett, tiden fö
dess antagande likväl är obestämd, ehuru vårt för
tryck kräfver snar hjelp, får jag vördsammast anhåäll:
att det högv. ståndet täcktes såsom sin gemensamm
önskan inför Kongl. Maj:t i underdånighet framställs
det all förhöjd tjenstårsberäkning vid ecklesiastik
befordringar må. så snart ske kan, försvinna. Ge
nom en sådan handling har då det högv. ständet åda
galagt en hedrande kärlek till rättvisa och förvärt
vat sig rätt till församlingens och det lägre pre
sterskapets odelade högaktning, tacksamhet och för
troende.
————— .— — J