banker? ty banksedlar äro ej, och blifva i evighet
annat, än räntelösa skuldsedlar. De- blifva aldri
penningar eller mynt i vetenskaplig mening.
Anm. har ej märkt denna konseqvens. Han tage
vissa ord i en mening, som är halft vetenskaplig
halft populär, om man så får uttrycka sig; och ha
kommer derföre utan svårighet tillden sats, att riks
bankens sedlar äro mynt. Reg.f. 72 förklarar nem
ligen, att dessa sedlar i riket må för mynt erkännas
d. v. s. den förklarar, att dessa sedlar må anses oc
gälla såsom mynt. Anm. behöfver ej annat bevis
att de äro verkligt mynt, ehuru en bedröflig erfa
renhet nogsamt lärt oss annat. Emot riksbanken
rätt att utgifva sedlar yttrar han således ej ett ord
Så mycket obevekligare är anm. emot privatban
kerna. De skola utan all ersättning skiljas från rät
ten att utgifva egna sedlar, ända tills lagstiftand
makten tillåter att anse dessa för mynt; en tillåtelse
-hvarom fråga väl aldrig skall uppstå, menar anmär
karen. .
Det är godt att ej väcka onödiga frågor. Det för
håller sig med Reg.f. 72 alldeles som med andr
lagar. Man kan frestas att undersöka dess grund, —
och undersökningen kan för monopolet blifya vådlig
Nyttan af bankrörelse med kreditsedlar beror
allmänhet, som nyttan af all annan handel, väsendt
ligen på dess frihet, och fri är en rörelse, då hvai
och en får drifva den, som uppfyller de för allmär
-säkerhet nödiga vilkoren, och då allmänheten ickt
tvingas att emottaga varor, t. ex. banksedlar, son
den ecj vill bafva. Men det är med friheten i bank.
rörceise, som med annan frihet. Den blir endast små
ningom fullvuxen: et
I Europa saknar flertalet af banker, i hvart land
der flera finnas, ännu den erfarenhet, som fordras
att kunna umbära stödet af en. centralbank; och, så
framt denna icke väl kan uppfylla sin funktion, utan
att dess sedlar, under statens garanti, förklaras för
-myntrepresentanter, så finnes i detta förhållande ett
giltigt skäl — i ins. tanka det enda giltiga skälet —
för en sådan förklaring. Och härifrån gör Sverige
ej något undantag. — Skulle de flesta bankerna ej ens
ega nödig erfarenhet att veta hvar för sig förebygga
sina scdlars utvandring utom den ort, hvarinom de
med lätthet kunna begagnas, och deraf följande olä-
genheter, då kan till och med en suspension af alla
bankers sedelemission, utom centralbankens, vara
lämplig; men då skulden i detta fall är ännu större på
allmänhetens, än på bankernas sida, bör en sådan
suspension ej anses såsom straff, utan ske på vilkor,
som lemna hvar bank billig ersättning och uppmun-
tran till rörelsens fortsättning. Sådana vilkor före-
slog ins. i Aftonbladet JM 89, under afseende jemväl
på riksbankens fördel, så vidt han trodde den utan
uppoffring af rättvisan kunna vinnas. En jemförelse
mellan dessa vilkor, och dem, hvarpå andra inrätt-
ningar, hvilka ingen i deras väsende grundad rättig-
het ) blifvit frånkänd, erhålla försträckningar af riks-
banken ), vittnar, att man icke uppfattat frågan.
Det af anm. på måfå framkastade yttrandet öfver
sedelfabrikationens kostnader innehåller, då ingen
stämpelafgift här kommer i fråga, så mycken öfver-
drift, att något utförligt svar derpå nu lärer vara
öfverflödigt.
) Ins. tror rättighet till sedlars utgifvande vara grun-
dad i hvarje svensk banks väsende. Det beror på
den sjelf, om den deraf icke vill sig begagna...
4 Att dan nedsättning i räntan. som enlict ins:s för-