bling, som, hvad själasörjares utväljande angår, blif
vit förunnad vidsträcktare förmån än församlinga
i allmänhet, åltminslone måtte åtnjuta den rätt, son
enligt nåd. cirkulärbrefvet den 41 Juli 1842, till
kommer andra församlingar, att nemligen kunn:
välja emellan 3:ne profpredikanter, och denna nåd
resolution allena hade konsistorium ägt att ställa si;
till ofelbar efterrättelse, äfven om icke jemförelser
emellan de 3:ne föreslagnes meriter, som likväl hä
inträffade, bestämdt utfallit till tit. Wikströms fördel
För att vidare konseqvent fortsätta försvaret til
det befordringssökande presterskapets fördel, erin-
ras Kongl. Maj:t af konsistorium om behörigheten a!
de und. besvärens utställande äfven till de båda fö-
reslagnes förklaring, till hvilken erinran det saknat
så mycket mer fog, som konsistorium allena äger
pröfva de sökandes kompetens, hvarom nu blott var
fråga; och konsistorium dessutom med sådan ifver
iklädt sig de här föreslagnes försvar, att de troligen
icke sjelfve kunnat åstadkomma det bättre.
Slutligen får man äfven erinra, att då konsisto-
rium tillviter några inom Finska församlingen infly-
telseägande personer, att hafva varit dess sakförare
en sä beskaffad beskyllning måste lända till bådas
heder, hvilka då icke kunna beskyllas att hafva
stridt för några enskildta intressen, det man upp:
riktigt önskar äfven må kunna sägas både om kon-
sistorii majoritet, och om dem, som ledt och förbe-
redt nu ifrågavarande kyrkoherdeval, hvilket nu ändt-
ligen lärer nalkassin fullbordan, sedan Kongl. Maj:t,
med ogillande af konsistorii åtgärd äfven i denna
kompetensfråga, i nåder förklarat Wikström berät-
tigad att aflägga predikoprof och komma under
omröstning — förutsatt likväl, att inga nya upp-
tåg kunna utfunderas, som störa den vanliga, genom
författningar stadgade ordningen för fortgången deraf.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— FIF går afton fanns på den så kallade Nya vägen
å norrmalm en död mansperson, snickarcgesällen Jo-
han Adolf Eklund.
— Angående det olyckliga unga fruntimmer, Bern-
hardina Enholm, som den 44 dennes blef öfverkörd
och under vägen till lazarettet afled, har hr assessor
Grubbens, efter ä henne anställd besigtning, afgifvit
det betyg, att hon af öfverkörningen fått en så hård
tryckning å underiifyet, att lefvern brustit sönder i
flera stycken, deraf blodutgjutning uppstått i bukca-
viteten, hvilka skador äro absolut dödande.
— I Aftonbladet för sistl. mändag är omnämnd en
vid Riddargatan å Ladugårdslandet föröfvad inbrotts-
stöld, hvilken tillgått på det sätt att tjufyen, medelst
begagnande af falsk nyckel, beredt sig inträde i ett
rum på nedra botten, samt derstädes tillgripit åtskil-
liga klädespersedlar m. m. Vid polisransakningen
härom har äfven förekommit en angifvelse emot måls-
egaren, om obehörigt och våldsamt förfarande mot en
person, som säger sig hafva blifvit, ehuru oskyldig.
inblandad i saken. Det är vid förhören uppgilvet,
att den bestulne, stenhuggaren W., straxt efter det
nämnde stöld blifvit begången, ankommit till stället,
och då, biträdd af tvänne stenhuggeriarbetare, på
misstankar fasttagit den första person de fått syn på,
hvilken var en af W—s bekanta, muraregesällen D.
De förde honom till last, att han vid tillfället varit
synlig, utanför huset. Oaktadt D—Ss protester, hade
stenhuggarne dragit åstad med honom, tills polisbe-
tjenter tillkommit, då han, på dessas föreställningar,
blifvit befriad. W. påstod äfven inför poliskamma-
ren, att D. föröfvat stölden. Denne sednare, en ung
man af godt utseende, åberopade åtskilliga af sina
bekanta till vittnen om sin frejd och sin oskuld uti
ifrågavarande fall, och hade skaffat sig en advokat,
hvilken vältaligt skildrade den skymf, som tillfogats
hans hufvudman, och som troddes vara föranledd af
hat och hämndbegär; samt yrkade att W., äfvensom
de som biträdt henom vid D—s olagliga arrestering,
måtte blifya häktade, och derigenom ett exempel sta-
tueras till varning för dylika våldsamma angrepp e-
mot den personliga friheten. Öfverståthällareembetet
fann dock ej anledning att bifalla denna begäran,
men lemnade D. öppet, att vid vederbörlig domstot,
dit målet remitterades, framställa de päståenden,
hyartill han kunde finna sig befogad.
— Till poliskammaren hade en vågskrifvare S. en
dag i förra veckan blifvit uppkallad, för det han un-
der några dagar hyst dansören W:s hustru, hvilken
afvikit från sitt hemvist. Hr S. lät sig icke för-
skräcka, utan afgaf en förklaring, hvilken började
sa här:
Figuranten vid kongl. teatern L. A. W., som en-
igt kongl. poliskammarens protokollsutdrag för d.
17 Juli 1844 gjort sig känd för det märkvärdiga må-
et af sex runstycken rgs mynt, har nu velat försöka
komma under Missgerningsbalken...
Hr S. uppgaf, att denne förmätne figurant illa
behandlat sin hustru och svärmoder, m. m. och ytt-
rade farhiga, att W. sökte återfå sin hustru,för att
derigenom, kanhända göra ett blodigt otfer. 8. hem-
ställde derföre till hr polismästarens kända rättvisa,
huruvida en sädan figurant som W. kunde i sitt bo
återfå sin hustru, innan Kongl. Maj:t i nåder sig
deröfver yttrat.. Den för målets utgång vigtiga-
ste upplysning man kunde hemta af hr S:s patheti-
ska anförande, var välatt han var svåger till hustru
S., ty sedan W. förnekat hvad S. uppgifvit, utom
hvad beträlfade svågerskapet, och S. lemnats till-
fälle att ådagalägga sina uppgifters riktighet, blef
han frikänd från ansvar för hysningen.
EAT RTR
ww m TYERES APR ERS ATT TT ENAS NA