att privatbank, med rätt att utgilva egna sedlar, ej må öppnas utan att ega ett kapital af minst en million riksdaler: en regel, hvaremot biskop Agardh sig reserverat. Bland våra nu varande privatbanker äro 3:ne oktroverade med ett minimi-kapital af 300,000 riksdaler. En annan är privilegierad med ett minimum af 553,333 riksdaler 46 sk. Men nu hafva Utskotten funnit 4,000,000 Rdr vara det minsta belopp, som fordras för att sälta en bank i stånd, att med lätthet fullgöra sina förbindelser och motstå möjligen inträffande brytningar samt bedrilfva en jemn och för allmänheten förmånlig låneoch kreditiv-rörelse. Ins. har annorstädes läst, att endast stora banker erbjuda allmMmänheten tillräcklig säkerhet. Vore detta påstående grundadt, så innebure det ett slags rättsgrund för stora bankers monopol. Om dess tillförlitlghet har insändaren likväl aldrig kunnat öfvertyga sig. Honom synes säkerheten bero på operationernas klokhet i allmänhet, och serskildt på deras rättande efter tillgångarne, icke på tillgångarnes belopp i och för sig. Och Utskotten förtjena all tack för det de ej framställt nyssnämnda påstående, såsom stöd för sitt förslag. Men då Utskotten i stället tala om den relativa lättheten, för en bank med större kapital, att uppfylla sina förbindelser och betjena allmänheten, synas de honom hafva gått utom sin behörighe!. Det ålåg icke Utskotten att sörja för bankernas beqvämlighet. Den omsorgen hade Utskotten saklöst åt bankerna sjelfva kunnat lemna, för att i stället sörja för bevarande af hvar mans rätt att göra sitt kapital så fruktbärande, som, utan förnärmande af annans rätt eller allmän säkerhet, är möjligt: ett förfarande, hvarigenom Utskotten också bäst skulle hafva sörjt för den beqvämlighet, som hade anspråk på deras uppmärksamhet, nämligen allmänhetens. Ins. erinrar sig, att för flera år tillbaka hafva hört häradsbanker med mycket hån omtalade. Det gilves imedlertid länder, der sådant hån anses såsom det förtjenar, och der man funnit sig väl af mindre bankers tillvaro. Skottland, med en befolkning af 2,620,000 menni-kor, har 29 banker, således mer än en på 90,060 menniskor, samt bankafdelningar till så stort antal, att en bank eller bankafdelning kommer på 6000 menniskor, eller så omkring. Massachusetts räknade: år 1840, 737,000 menniskor inom sitt område. I fall vi antoge, att bankernas antal det året var detsamma, som fem år förut, nämligen 41053, så fanns i denna stat, år 4840, för hvarje 7025 menniskor, en bank. I båda länderna var låneoch kreditiv-rörelsen för allmänheten så förmånlig,, som den under närvarande allmänna förhållanden torde kunna blifva. Bankerna gjorde måttlig, men säker vinst. Inga kapitaler lågo obegagnade, inga ofruktbara. Hvad enskild egare ej för ögonblickets personliga behol hade af nöden och ej heller genast kunde produktilt använda, öfverlemnades till någon bank, der personer lånade det, som voro i tillfälle att deraf göra fördelaktigt bruk. — — — I Skottiand, der den enskildes försök att sjelf produktift använda tillfälliga öfverskott eller besparingar möta flera binder, utgöra sådana bankdepositioner tio gånger så mycket, som bankernas autelöpande sedlar. I Massachusetts utgjorde de mindre, nämligen år 41850 föga mer än tredjedelen emot bankernas utelöpande sedelstock, men år 4839 något mer än denna sedelstocks hela belopp. — — Ett sådant tillständ är det, hvarför Utskotten nu haft tillfälle att bana väg. De hafva i stället, så vidt insänd. förstår, lagt nya hinder deremot. Det uppkommer nemligen icke under en sådan lag, som Utskotten föreslagit, och som, i fall den föga talrika penningcearistokratien förstår att sig deraf begagna, blir ett förträffligt palladium för-dess makt och förkofran, men hvarför allmänheten just icke stadnar i mycken förbindelse hos Utskotten. Det uppkommer blott, der banker eller bankafdelningar äro talrika, samt utan tidsspillan eller kostnad tillgängliga för hvar man. Ingen lärer väl förmoda, att något större antal banker kan uppkomma under en sådan lag, som Utskottens. Men man torde vilja anmärka, det rättigheten för banker att inrätta bankafdelningar icke blifvit af Utskotten inskränkt genom någon annan föreskrift, än den, att sådan afdelning endast i stad får inrättas — en föreskrift, som, i förbigående sagdt, också torde tåla någon jemkning:): — att de få banker, hvilka, enligt Utskottens förslag, kunna komma alt finnas, således ega någorlunda frihet till sädana inrättningar, och derigenom till sådana aflägsnare orters indragande inom sin verkningskrets, der banker, enligt Utskottens förslag, ej kunna bildas; joch slutligen, att dylika afdelningar kunna verka lika mycket godt, som sjelfständiga banker. Det mesta häraf medgifves. Men frågan är, huruvida de stora bankerna, under skydd af den nu föreslagna lagen, skola finnas benägna att inrätta många afdelningar. Ins. förefaller det sannolikt, att de, någorlunda trygga för medtäflare, samt med afseende, dels på administrationskostnaden för nya bankafdelningar, dels ock derpå, att ju aflägsnare en ort är ifrån banken och dess afdelningar, desto säkrare kan man göra sig det hopp, att bankens der en gång i omlopp komna sedlar skola en längre tid stadna ute i rörelsen, oftast skola finna för sig fördelaktigare, att låta sig af fjermare orters inbyggare sökas, än att dem sjelfye uppsöka. — — Om Utskottens förslag i denna del blifver lag, lära vi således, hädanefter såsom hittills, !: få nöja oss med ett ringa antal privatbanker, hvilka visserligen nägot bättre än riksbanken, men vidal: 1) Det gifves i Sverige orter utan stadsprivilegier, !: med större liflighet i rörelse, och lämpligare för inrättande af bankafdelningar, än mången bland Odda Rd FY hkanl fal aAa hörn anlägnana