att privatbank, med rätt att utgilva egna sedlar,
ej må öppnas utan att ega ett kapital af minst
en million riksdaler: en regel, hvaremot biskop
Agardh sig reserverat.
Bland våra nu varande privatbanker äro 3:ne
oktroverade med ett minimi-kapital af 300,000
riksdaler. En annan är privilegierad med ett
minimum af 553,333 riksdaler 46 sk. Men nu
hafva Utskotten funnit 4,000,000 Rdr vara det min-
sta belopp, som fordras för att sälta en bank i
stånd, att med lätthet fullgöra sina förbindelser
och motstå möjligen inträffande brytningar samt
bedrilfva en jemn och för allmänheten förmån-
lig låne- och kreditiv-rörelse. Ins. har annor-
städes läst, att endast stora banker erbjuda all-
mMmänheten tillräcklig säkerhet. Vore detta påstå-
ende grundadt, så innebure det ett slags rätts-
grund för stora bankers monopol. Om dess till-
förlitlghet har insändaren likväl aldrig kunnat
öfvertyga sig. Honom synes säkerheten bero på
operationernas klokhet i allmänhet, och serskildt
på deras rättande efter tillgångarne, icke på till-
gångarnes belopp i och för sig. Och Utskotten
förtjena all tack för det de ej framställt nyss-
nämnda påstående, såsom stöd för sitt förslag.
Men då Utskotten i stället tala om den relativa
lättheten, för en bank med större kapital, att
uppfylla sina förbindelser och betjena allmänhe-
ten, synas de honom hafva gått utom sin behö-
righe!. Det ålåg icke Utskotten att sörja för ban-
kernas beqvämlighet. Den omsorgen hade Ut-
skotten saklöst åt bankerna sjelfva kunnat lem-
na, för att i stället sörja för bevarande af hvar
mans rätt att göra sitt kapital så fruktbärande,
som, utan förnärmande af annans rätt eller all-
män säkerhet, är möjligt: ett förfarande, hvarige-
nom Utskotten också bäst skulle hafva sörjt för
den beqvämlighet, som hade anspråk på deras
uppmärksamhet, nämligen allmänhetens.
Ins. erinrar sig, att för flera år tillbaka hafva
hört häradsbanker med mycket hån omtalade.
Det gilves imedlertid länder, der sådant hån an-
ses såsom det förtjenar, och der man funnit sig
väl af mindre bankers tillvaro.
Skottland, med en befolkning af 2,620,000
menni-kor, har 29 banker, således mer än en på
90,060 menniskor, samt bankafdelningar till så
stort antal, att en bank eller bankafdelning kom-
mer på 6000 menniskor, eller så omkring.
Massachusetts räknade: år 1840, 737,000 men-
niskor inom sitt område. I fall vi antoge, att
bankernas antal det året var detsamma, som fem
år förut, nämligen 41053, så fanns i denna stat, år
4840, för hvarje 7025 menniskor, en bank.
I båda länderna var låne- och kreditiv-rörelsen
för allmänheten så förmånlig,, som den under
närvarande allmänna förhållanden torde kunna
blifva. Bankerna gjorde måttlig, men säker vinst.
Inga kapitaler lågo obegagnade, inga ofruktbara.
Hvad enskild egare ej för ögonblickets personliga
behol hade af nöden och ej heller genast kunde
produktilt använda, öfverlemnades till någon
bank, der personer lånade det, som voro i till-
fälle att deraf göra fördelaktigt bruk. — — —
I Skottiand, der den enskildes försök att sjelf pro-
duktift använda tillfälliga öfverskott eller bespa-
ringar möta flera binder, utgöra sådana bankde-
positioner tio gånger så mycket, som bankernas
autelöpande sedlar. I Massachusetts utgjorde de
mindre, nämligen år 41850 föga mer än tredje-
delen emot bankernas utelöpande sedelstock, men
år 4839 något mer än denna sedelstocks hela
belopp. — —
Ett sådant tillständ är det, hvarför Utskotten nu
haft tillfälle att bana väg. De hafva i stället, så
vidt insänd. förstår, lagt nya hinder deremot. Det
uppkommer nemligen icke under en sådan lag, som
Utskotten föreslagit, och som, i fall den föga talrika
penningcearistokratien förstår att sig deraf begagna,
blir ett förträffligt palladium för-dess makt och för-
kofran, men hvarför allmänheten just icke stadnar i
mycken förbindelse hos Utskotten. Det uppkommer
blott, der banker eller bankafdelningar äro talrika,
samt utan tidsspillan eller kostnad tillgängliga för
hvar man.
Ingen lärer väl förmoda, att något större antal
banker kan uppkomma under en sådan lag, som Ut-
skottens. Men man torde vilja anmärka, det rättig-
heten för banker att inrätta bankafdelningar icke
blifvit af Utskotten inskränkt genom någon annan
föreskrift, än den, att sådan afdelning endast i stad
får inrättas — en föreskrift, som, i förbigående sagdt,
också torde tåla någon jemkning:): — att de få
banker, hvilka, enligt Utskottens förslag, kunna kom-
ma alt finnas, således ega någorlunda frihet till sä-
dana inrättningar, och derigenom till sådana aflägs-
nare orters indragande inom sin verkningskrets, der
banker, enligt Utskottens förslag, ej kunna bildas; joch
slutligen, att dylika afdelningar kunna verka lika
mycket godt, som sjelfständiga banker. Det mesta
häraf medgifves. Men frågan är, huruvida de stora
bankerna, under skydd af den nu föreslagna lagen,
skola finnas benägna att inrätta många afdelningar.
Ins. förefaller det sannolikt, att de, någorlunda tryg-
ga för medtäflare, samt med afseende, dels på admi-
nistrationskostnaden för nya bankafdelningar, dels ock
derpå, att ju aflägsnare en ort är ifrån banken och
dess afdelningar, desto säkrare kan man göra sig det
hopp, att bankens der en gång i omlopp komna sed-
lar skola en längre tid stadna ute i rörelsen, oftast
skola finna för sig fördelaktigare, att låta sig af
fjermare orters inbyggare sökas, än att dem sjelfye
uppsöka. — — Om Utskottens förslag i denna del
blifver lag, lära vi således, hädanefter såsom hittills, !:
få nöja oss med ett ringa antal privatbanker, hvilka
visserligen nägot bättre än riksbanken, men vidal:
1) Det gifves i Sverige orter utan stadsprivilegier, !:
med större liflighet i rörelse, och lämpligare för
inrättande af bankafdelningar, än mången bland
Odda Rd FY hkanl fal aAa hörn anlägnana