FRUN UR HOPEN.
SKIZZ AF ESBJÖRN.
Så att ni verkligen tror, att en person uj
den jemförelsevis lägre klassen, först i en någo
framskriden ålder flyttad upp i en högre sfer, kar
der för verlden visa sig fullt hemmastadd, kar
spela sin rol af dam på modet, utan att någon
sin låta en reminiscens af subretten skymta fram
Tror ni icke, att någongång en låg term, en lå;
åtbörd, en bondprålig kostym, en inåtvänd fot
skall förråda henne? Eller tillägger ni menni
skan nog af omskapande förmåga, att kunna p
två år ge en alldeles förändrad rigtning, en all
deles ny hållning åt det väsen, som i tjugu
vext ut och bildat sig i en från den slutliga re
formen fullkomligt afskild syftning? Nej, mi
nådiga friberrinna! vissa företrädes-rättigheter är
och blifva dock alltid den så kallade högre klas
sen förbehållna. Den eleganta, lediga sällskaps
turnyren, förmågan att med behag röra sig mella
thebordet och divanen, mellan danssalen och för
maket, talangen att tala om anekdoter, det modern
salongsfrasmakeriet i all sin glans, återfinnes ick
mera nedanom en viss polhöd af sällskapslifve!
Jag fruktar att det är med det der, som me
kopporna. De måste ympas i tid, för att gör
verkan. Den, som växt upp i träskor går allti
snedt på stöflor, har en gammal skomakare för
säkrat mig.
Inför en så lysande auktoritet, herr Ferdinand
borde jag väl egentligen förstummas, men ja
fruktar likväl och jag vågar, er skomakare ti
trots, uttala denna fruktan, att en sådan sällskaps
jargon, ett sådant modernt frasmakeri, som de