FRUN UR HOPEN. SKIZZ AF ESBJÖRN. Så att ni verkligen tror, att en person uj den jemförelsevis lägre klassen, först i en någo framskriden ålder flyttad upp i en högre sfer, kar der för verlden visa sig fullt hemmastadd, kar spela sin rol af dam på modet, utan att någon sin låta en reminiscens af subretten skymta fram Tror ni icke, att någongång en låg term, en lå; åtbörd, en bondprålig kostym, en inåtvänd fot skall förråda henne? Eller tillägger ni menni skan nog af omskapande förmåga, att kunna p två år ge en alldeles förändrad rigtning, en all deles ny hållning åt det väsen, som i tjugu vext ut och bildat sig i en från den slutliga re formen fullkomligt afskild syftning? Nej, mi nådiga friberrinna! vissa företrädes-rättigheter är och blifva dock alltid den så kallade högre klas sen förbehållna. Den eleganta, lediga sällskaps turnyren, förmågan att med behag röra sig mella thebordet och divanen, mellan danssalen och för maket, talangen att tala om anekdoter, det modern salongsfrasmakeriet i all sin glans, återfinnes ick mera nedanom en viss polhöd af sällskapslifve! Jag fruktar att det är med det der, som me kopporna. De måste ympas i tid, för att gör verkan. Den, som växt upp i träskor går allti snedt på stöflor, har en gammal skomakare för säkrat mig. Inför en så lysande auktoritet, herr Ferdinand borde jag väl egentligen förstummas, men ja fruktar likväl och jag vågar, er skomakare ti trots, uttala denna fruktan, att en sådan sällskaps jargon, ett sådant modernt frasmakeri, som de