en öde plats. Här uppfordrade han mig att börja
min lefvernesbeskrifning, och hotade att begagna sitt
vapen vid ringaste försök till flykt. På så sätttvangs
jag att hela natten berätta allt hvad jag upplefvat
under min lefnad, och då jag skildrade den de
min ungdomstid, som varit något vild och st
de, tycktes den obekante bli alldeles förtj
här, hr doktor, hur den menniskan har miss
mitt förtroende, läs bara! Med dessa ord visade
R. läkaren feuilletonen, vid hvars siut stod att läsa
följande tillkännagifvande: Hr R:s äfventyr, 2 delar
i 8:0, pris 45 francs, utkommer ofördröjligen och blir
att tillgå hos utgifvaren Ilipp. Souverain.
— En fransk tidning berättar följande bedröf-
liga händelse:
På eftermiddagen en dag i sistl. Febr. månad be-
gåffo sig fyra personer, två män och två qvinnor,
af hvilka den ena bar ett nyfödt barn från byn Ge-
nestouze till S:t Haons sockenkyrka (i Haute-Loire),
för att der låta döpa barnet. Vägen var oigenkä
lig för snö, den isiga nordanvinden dref snön i hyirflar.
Efter döpelseceremonien ingingo de fyra vandrande
till ett värdshus, för att värma sig och intaga någon
förfriskning. Som skymningen tillstundade, begåfvo
sig de begge qvinnorne först på hemvägen, medan
männerna höllo på att törsma en butelj. Desednare
lofvade alt komma åter inom nägra minuter och ler-
nade äfven kort efter qvinnorna värdshuset. Då de
gått en stund utan att träffa de förra, påskyndade
de sina steg, intagna af oro. I en mörk dal, omgif-
ven af en tät skog, varseblefvo de någonting mörkt,
som stack af mot snön, och då de framkommo funno
de till sin förfäran stora blodfläckar,sönderrifna hlä-
der, blandade med menniskoben. Det var återstoden
af de begge qvinnorne, hvilka jemte barnet blifvit
uppätne af en hop utsvultna vargar.
— TVEKAMP MELLAN TVÅ SÅRADE. Vid en skär-
mytsling mellan Fransmän och Araber i Algeriet,
blef en fransk sergeant, Hälin, svårt sårad i benet,
och kröp in bland några buskar att gömma sig, me-
dan Fransmännen i detsamma gjorde en röre!s2, som
för en stund lemnade fältet åt Araberne. En Arab
hade likväl bemärkt Hälin och sprängde i galopp
mot buskarne, för att taga Fransmannens hufvud.
Men en Fransman bemärkte Araben och sände. ho-
nom ett lod, som kastade honom från hästen. Ara-
ben kände att han skulle dö, men ville hafva Hilin
med sig, och kröp oförtöfvadt in i busken med dol-
ken i hand. Hälin stred för lifvet. men Araben för
sällskap i döden, och högg ögonblickligen dolken
flera gånger i sin fiendes kropp. När han slutligen
kände sin arm sjunka, sökte han gripa sitt rof med
tänderna, och högg sig fast i Hölins arm. Böden
satte sin klämma på hans käftar, och då Frans:
männen kort derpå avancerade, hade de möda at
förlossa sin landsman, som syntes liflös, men kom sig
och fördes till lasarettet.
— Erymoroa. Fyra norrmän påstodo för en
tid sedan, att de räkat ut för röfvare på Almäs gäst-
grvaregård vid VWenersborg, och att röfvarcna haff
med sig en jomfru Ejerulf från Uddevalla. . I Ud
devalla åter nekade man att någön jomfru Kjerulf de
någonsin funnits, men norrmännen påstodo lika if
rigt att damen i vägen sagt sig vara dotter af er
vagnmand (åkare), som hette Kjerulf. Lyckligtvi
finnes i Uddevalla blott en åkare, känd under bi
namnet Kärr-Olle, och ägande en dotter, som li
allmänt kallas Kärr-Olles dotter. Hon var äfven nä
varande på Almås och har der af norrmännen blif
vit adlad till Kjeruwf och på köpet fått titel af jom
fru, hvilken bon ej lär bära i hemorten. -