våld brukas, som till rymningens hindrande nödig! är (26 S); att styresman öfver straffinrättning, som förordnas af Konungen, åligger: att tillse, det ådömdt stra rätteligen verkstäldt varder; att besöka fångarne, så ofta ske kan; att vaka öfver ordningen i fängelset samt öfver fångarnes undervisning; att hos dem be främja arbetsvana och sedlighet, så ock söka genom fångarnes behandling i allt öfrigt verka till dera: förbättring, samt att förordna, när bestrafining enlig 24 eller 25 verkställas må (28 8), och alt Konungen derjemte bör förordna några i orter boende män, att å straffinrättning tillsyn hafva, mec skyldighet att tid efter annan besöka fängelset oci att, i händelse dervid något skulle finnas att anmär yrelsen öfver fänge! serne iriket derom gör: frigt meddelas bestämmelser af mera speciel be fTenhet, med tillägg, att angående hvad ytterligar ecende på fångars värd, arbete och behandlint sall iakttagas samt till ordningen och tillsynen vi straffinrättnirg hörer, skall serskildt stadgas. Af hvad nu blifvit uppgifvet torde imedlertid ar ten och beskaffenheten, eller egentliga karakteren a de föreslagna frihetsstraffen, kunna inhemtas; och då eniigt hyad redan blifvit nämndt, frihetsstraff skull komma att sättas i stället för de i gällande lag an vända straffarter, som blifvit ur förslaget uteslutna synes den hittills af Utskottet obesvarade frågan, an. äcpde lämpligheten af dessa straffarter, här I böra til a rande upptagas. dock Utsk. i allo hänföra sig til icbercdaingen uttalat. Spöslitning och näe straff stämpla den straffade med och igenom det förra i Synnerhe eten af hans förbättsutom leda dessa straff tänkesättet på der n, att mindre afse brottets beskaffenhet affet. Den menskliga naturen förne: hafva jemväl allt mer och mer ur lag ne försvunnit, i bredd med en stigande 4734 års lagstifiare borttogo en de men bibehölio kroppsstraffen ehurt Pet täta användandet af dödsstraför verkställigheten afsiå väl detta som synes iraedlertid antyda, som om nämt straffets uteslutande ändamål vaska från brott, samt trott dettasyftemål endast kunna vinnas genom ytterligt stränga och förnedrande straff, ehuru alla tiders och alla länders erfarenhet uty motsatsen, elier att dylika straff, genom det ini nande de innebära af menniskans natur och samhällets pligter, äfven mot brottslingen bidraga att snarare minska afskyn för brott, väck: deltegande för den brottslige och hat emot lagstift. ningen, samt sålunda mera förhärda, än afskräcka ått Janken att genom straffet förbättra förbrytarer Å för vär äldre lagstiftning alldeles okänd, ådagalägges imedlertid deraf, att denna tankt blifvit klart uttalad i 23:te domareregeln, som innehäller, att allt straff bör vara till förbältring, och traffets bör vara sådant, om möjligt är, att det ickt förhindrar honom, som straffad varder, till att bättr: sig, såsom sker med dem, der stulit hafva, de sti vid stupona, mista öronen och visas af by; och on sådane menniskor vilja sedan bättra sig och föra et godt iefverne, så varda de aldrig :betrodde, och ä straffet honom, som straffad är, ett hinder, och blif ver han deröfver förtviflad och värre, än han vai tillförene — —, Tilläfventyrs har samma tankt legat till grund för stadgandet i straffbalkens 5 kap 35 8, att den brottslige må med vatten och bröd be straffas, om hans välfärd och heder genom anna! kroppsplikt spilles. Men kroppsstraffet qvarstod lik väl såsom det allmänligaste och påtryckte derme lagstiftningen en prägel al grymhet, som, sårand mensklighetskänslan, sednare tiders lagstiftare sö så småningom utplåna. Det torde ej eller böra för gätas, att, sedau Kongl. Maj:t vid 4845 års riksmöt till Rikets Ständers antagande framlagt ett af dåva rande lagkommitte afgifvet betänkande, deri kommit terade, med framställning. om olämpligheten af om förmälda infamerande straff, hemställt, om icke fri hetsstraff borde i ny brottmälslag i stället använda: Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse tillkänna gifvit, alt rättsläran och en vis lagstiftnings grun der till alla delar talade för förslagets antagandc samt att Rikets Ständer derföre lemnade kommitte öppet att. efter en sådan plan föreslå så beskaffad bestraffningar, som instämde med närvarande tic hyfsning, och som, skilda från förra tiders barbar voro afpassade efter en bättre bildning, till upplys ning och känsla hos hvarje individu af dess eg värde,. De åsigter, som statsmakterne således fö tre decennier sedan uttalat, hafva jemväl allt me och mer gjort sig i lagstiftningen gällande. All qvalifikationer vid dödsstraffet hafva blifvit afskaffö de, spöoch risstraffen inskränkta och skamstraffe minskade; men om, å ena sidan, en del af de br ster, som vidlådit lagstiftningen, dermed blifvit ur danröjde, har, å den andra, det mindre gynnsamm förhållande inträdt, att all harmoni från systemet fö! svunnit. Ytterlig stänghet och ytterlig mildhet u märka lagstiftningen i närvarande ögonblick, oc följden har varit ökade brott och i bredd dermed c allmän klagan öfver förslappning i lagstiftningen. . (Forts. följer.) 1 sjelfva si drande straff stiftning kultur. af dessa Fa d. KÖ ff VT OA PA hö 0 VR ae oc