våld brukas, som till rymningens hindrande nödig!
är (26 S);
att styresman öfver straffinrättning, som förordnas
af Konungen, åligger: att tillse, det ådömdt stra
rätteligen verkstäldt varder; att besöka fångarne, så
ofta ske kan; att vaka öfver ordningen i fängelset
samt öfver fångarnes undervisning; att hos dem be
främja arbetsvana och sedlighet, så ock söka genom
fångarnes behandling i allt öfrigt verka till dera:
förbättring, samt att förordna, när bestrafining enlig
24 eller 25 verkställas må (28 8), och
alt Konungen derjemte bör förordna några i orter
boende män, att å straffinrättning tillsyn hafva, mec
skyldighet att tid efter annan besöka fängelset oci
att, i händelse dervid något skulle finnas att anmär
yrelsen öfver fänge! serne iriket derom gör:
frigt meddelas bestämmelser af mera speciel be
fTenhet, med tillägg, att angående hvad ytterligar
ecende på fångars värd, arbete och behandlint
sall iakttagas samt till ordningen och tillsynen vi
straffinrättnirg hörer, skall serskildt stadgas.
Af hvad nu blifvit uppgifvet torde imedlertid ar
ten och beskaffenheten, eller egentliga karakteren a
de föreslagna frihetsstraffen, kunna inhemtas; och då
eniigt hyad redan blifvit nämndt, frihetsstraff skull
komma att sättas i stället för de i gällande lag an
vända straffarter, som blifvit ur förslaget uteslutna
synes den hittills af Utskottet obesvarade frågan, an.
äcpde lämpligheten af dessa straffarter, här I böra til
a rande upptagas.
dock Utsk. i allo hänföra sig til
icbercdaingen uttalat. Spöslitning och
näe straff stämpla den straffade med
och igenom det förra i Synnerhe
eten af hans förbätt-
sutom leda dessa straff tänkesättet på der
n, att mindre afse brottets beskaffenhet
affet. Den menskliga naturen förne:
hafva jemväl allt mer och mer ur lag
ne försvunnit, i bredd med en stigande
4734 års lagstifiare borttogo en de
men bibehölio kroppsstraffen ehurt
Pet täta användandet af dödsstraf-
ör verkställigheten afsiå väl detta som
synes iraedlertid antyda, som om näm-
t straffets uteslutande ändamål va-
ska från brott, samt trott dettasyftemål
endast kunna vinnas genom ytterligt stränga och för-
nedrande straff, ehuru alla tiders och alla länders er-
farenhet uty motsatsen, elier att dylika straff, ge-
nom det ini nande de innebära af menniskans
natur och samhällets pligter, äfven mot brottslingen
bidraga att snarare minska afskyn för brott, väck:
deltegande för den brottslige och hat emot lagstift.
ningen, samt sålunda mera förhärda, än afskräcka
ått Janken att genom straffet förbättra förbrytarer
Å för vär äldre lagstiftning alldeles o-
känd, ådagalägges imedlertid deraf, att denna tankt
blifvit klart uttalad i 23:te domareregeln, som inne-
häller, att allt straff bör vara till förbältring, och
traffets bör vara sådant, om möjligt är, att det ickt
förhindrar honom, som straffad varder, till att bättr:
sig, såsom sker med dem, der stulit hafva, de sti
vid stupona, mista öronen och visas af by; och on
sådane menniskor vilja sedan bättra sig och föra et
godt iefverne, så varda de aldrig :betrodde, och ä
straffet honom, som straffad är, ett hinder, och blif
ver han deröfver förtviflad och värre, än han vai
tillförene — —, Tilläfventyrs har samma tankt
legat till grund för stadgandet i straffbalkens 5 kap
35 8, att den brottslige må med vatten och bröd be
straffas, om hans välfärd och heder genom anna!
kroppsplikt spilles. Men kroppsstraffet qvarstod lik
väl såsom det allmänligaste och påtryckte derme
lagstiftningen en prägel al grymhet, som, sårand
mensklighetskänslan, sednare tiders lagstiftare sö
så småningom utplåna. Det torde ej eller böra för
gätas, att, sedau Kongl. Maj:t vid 4845 års riksmöt
till Rikets Ständers antagande framlagt ett af dåva
rande lagkommitte afgifvet betänkande, deri kommit
terade, med framställning. om olämpligheten af om
förmälda infamerande straff, hemställt, om icke fri
hetsstraff borde i ny brottmälslag i stället använda:
Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse tillkänna
gifvit, alt rättsläran och en vis lagstiftnings grun
der till alla delar talade för förslagets antagandc
samt att Rikets Ständer derföre lemnade kommitte
öppet att. efter en sådan plan föreslå så beskaffad
bestraffningar, som instämde med närvarande tic
hyfsning, och som, skilda från förra tiders barbar
voro afpassade efter en bättre bildning, till upplys
ning och känsla hos hvarje individu af dess eg
värde,. De åsigter, som statsmakterne således fö
tre decennier sedan uttalat, hafva jemväl allt me
och mer gjort sig i lagstiftningen gällande. All
qvalifikationer vid dödsstraffet hafva blifvit afskaffö
de, spö- och risstraffen inskränkta och skamstraffe
minskade; men om, å ena sidan, en del af de br
ster, som vidlådit lagstiftningen, dermed blifvit ur
danröjde, har, å den andra, det mindre gynnsamm
förhållande inträdt, att all harmoni från systemet fö!
svunnit. Ytterlig stänghet och ytterlig mildhet u
märka lagstiftningen i närvarande ögonblick, oc
följden har varit ökade brott och i bredd dermed c
allmän klagan öfver förslappning i lagstiftningen.
. (Forts. följer.)
1 sjelfva si
drande straff
stiftning
kultur.
af dessa
Fa d. KÖ ff VT OA PA hö 0 VR ae oc