diga behandling af saken får tillgång att gilv
åt förslaget alla de förbättringar och modifikatio
ner, som det måhända tarfvar för att i sin ti
kunna blifva antaget. Att man likså väl hä
som hos er med spänd uppmärksamhet emotse
detta arbetes offentliggörande, är en naturlig följd
icke endast af de stora förhoppningar som ma
har gjort sig på resultaterna, dels på grund a
den långa tid kommittten varit i verksamhet, del
på grund af de mäns personligheter hvaraf de:
bestod, utan äfven af den lefvande tron på saken
stora vigt för fäderneslandet, hvilken nu genom
tränger nation n, som erkänner att en på ömse
sidig likhet i skyldigheter och rättigheter grun
dad och med bibehållande äf begge rikenas na
tionalitet och sjelfständighet nära tillknuten oci
mera utvecklad förening är den fastaste grund
valen för den skandinaviska halföns ära och lycka
Sådan är stämningen hos den bästa och stör
sta delen af Norrska folket, i afseende på unio
nen, hvilket äfven vår storthingshistoria på de
tydligaste bevittnar, i det storthingen icke endas
i allt, då de haft anledning att yttra sig öfve
dessa förhållanden, utgått ifrån en sådan förut
sättning, utan äfven alltid i sina beslut och be:
villningar ), hafva erkänt föreningens värde oc!
betydelse. Att detsamma är förhållandet i Sve
rige hafva vi ingen anledning att betvifla; och v
vänta, att en gång då unionskommitteens betänkan
de blifver bekantgjordt, det skall öfverbevisa os
om möjligheten af att göra denna af naturen an
visade och under lyckliga omständigheter ingångn:
förening till en sanning, utan alt rubba de prin
ciper, hvarpå den hvilar. Den omständigheten
att man stundom får se yttringar i de offentlig:
bladen, som stå i strid med hvad här blifvit an
fördt, dymedelst att de röja ett misskännandea
föreningens natur och: väsende, bör icke kunn;
vilseföra den sansade betraktarens omdöme, då de
förflugna ider som dylika enstaka utfall inne.
hålla, icke finna ringaste återklang hos nationer
och således äro utan allt värde eller betydelse
Härtill kunna äfven räknas de illa skrifne oct
ännu sämre öfvervägde uppsatserna angående er
ärskild norrsk diplomatisk representation hos ut
ländska makter, som Morgenbladet i sednare ti
der meddelat. Att vårt dipiomatiska väsend
i hög grad tarfvar reform för att motsvara unio
nens och Norges fordringar, då, på sätt sakern:
nu stå, det afviker icke endast ifrån de grund
satser, hvarpå vår statsförfattning, utan äfvel
sjelfva föreningen hvilar, är en hos oss allmän
erkänd sanning; men att reformen skulle taga el
sådan rigtning, att hvardera riket skulle hafva ej
serskild representant vid de utländska hofven
det är en tanke, som endast kan hysas af viss:
förvridna skallar och som säkerticke finner med
håll ibland folket, så framt det endast lemnas hop
pet att en gång se de diplomatiska sakerna ord
nade på ett med vår offentliga rätt och föreningen
principer mer öfverensstämmande sätt. Det for
dras icke mycken omtanka för att finna, att e!
serskild diplomatisk representation för Sverig
och en dito för Norge, så länge föreningen skal
bestå på det viset att begge rikena regeras af el
Konung (och i detta förhållande hafva icke e1
gång de här nämnde uppsatsers författare önska
någon förändring), innehåller en overkställbar o
rimlighet, som tillintetgör sig sjelf, och hvilken
framställande i tryck endast bevisar en något o
redig tankegång, i förening med erkännandet a
den ofvan påpekade bristen i vår diplomatik
nuvarande skick. Denna sista omständighet ha
äfven förut framkallat förslager på Storthinge
angående serskild representation i främmande sta
ter; men de hafva alltid skett under erkännande
af bristen på garantier för våra diplomatiska an
gelägenheters försvarliga vård och de öfriga bri
ster, som, hvad Norge betfäffar, häfta vid denn:
administrationsgren och alltid blifvit behandlade
på ett sådant sätt, att nationalrepresentationer
visat sig icke antaga tjenligheten af att på en så
dan väg få reformen utförd, emedan den heldr
föredragit att bibehålla det bestående i all des
bristfällighet, än att antaga dylika förslag.
Då jag nu talar om tidningsartiklar, som kun
na väcka ond blod, kan jag icke heller under
låta att med elt par ord vidröra den byting til
tankefoster, som för någon tid sedan var lagd
Morgenbladets, obevakade vagga och som for
drade ei utleverering af Olof den heliges hjeln
och sporrar. Det: för oss norskar ledsamma
denna barnsliga opinionsyttring har väl på viss
sätt blifvit mildradt genom några svenska blad:
ungefär lika barnsliga vrede deröfver; ty en så
dan, ingenting sägande avis-uppsats, för hvilker
det norska folket, oaktadt den stått i norsk:
Morgenbladet, icke kan vara ansvarigt, var sanner
ligen en allför stor obetydlighet för att man skull
antaga, att den kunde väcka uppseende i brödra
riket till och med till den grad, att man satt
himmel och jord i rörelse, såsom vore en verk
lig fara å färde. Det var bruit pour une o
melettel -
Att man i sin tid nedsatte något bevillningen ti?
handels- och sjöfartsfonden har sin förklarings
grund i den omständigheten, att dessa angelägen
heter ännu icke äro ordnade på det sätt, att Norg
har någon kunskap om rätta förhållandet med dess
bidrags storlek eller någon tillräcklig garanti fö
deras riktiga och ändamålsenliga användande. Or
ock detsamma kan sägas om bidraget till minister
kassan, så har man likväl oförändradt bibehålli
detta, äfven sedan: Sveriges bidrag vid sista riks
dagen nedsattes,