a EA ME AR Mee Kf TT innevånare gåfvo åt de kungliga personerna i den stora, praktfulla och elegant prydda festivitetslokalen i frimurarelogens nya byggnad, och hvarvid man, utom de bjudne, räknade emellan 41 och 4200 deltagare af alla samhällsklasser, har, sedan jag sist skref, lyckligt och väl gått af stapeln, till alla vederbörandes tillfredsställelse, på sätt man redan sett af tidningarna. Konungen, Drottningen och Prinsarne Gustaf och Oscar hedrade den med sin närvaro, hvaremot man saknade Kronprinsen, som till följd af opasslighet någon tid varit hindrad att gå ut. Han är likväl nu nästan alldeles återställd, och kungliga faMmiljens resa, eller åtminstone i alla händelser Konungens, skall vara bestämd att gå för sig midt i denna månad. Att man i Stockholm längtar efter Hans Majestäts återkomst kunna vi nog här inse, isynnerhet under närvarande ställningar, då det otvifvelaktigt kommer an på att samla alla goda krafter för att besegra de gigantiska bemödanden, hvarmed embetsmannaaristokratien synes vilja lägga hinder i vägen för hvarje reform i det bristfälliga Tepresentationssystemet, under livilket Sverige nu för tiden dväljes. Här gäller den gamla romerska sentensen: provideant consuli ne quid detrimenti respubliea capiat, och det är ett likaså värdigt som nödvändigt problem för KonNungen, att häri taga initiativet att lägga sin lagliga inflytelse i den goda sakens vågskål. . Måhända har detta blott alltför länge varit försumMadt, men vi hoppas att det icke ännu är alltför sent; ty med sunda förnuftet och folkets kärna till ryggstöd, bör en regering, som lifvas af en god och fast vilja, kunna uträtta hvad som, i brist på dess medverkan, knappast kan genomdrifvas utan våldsamina och farliga skakningar. Det djupt kända och till ett lefvande medvetande komna behofvet af en representationsförändring kan icke längre afvisas; det har ju blifvit af regeringen sjelf offen!ligen erkändt inför ständerna, liksom det nu synes vara utom allt tvifvel, att denna fordran icke längre låter afspisa sig med tomma ord och löften om beredvillighet till alla slags reformer in abstracto, då man så tydligen ser att det icke hjelner att gå så långt till mötes som möjligt, så snart det är fråga om nå got visst bestämdt och någorlunda rimligt reformförslag, hvilket ständigt strandar emot samma kompakta partis bårdnackade motstånd. Oaktadt man naturligtvis ifrån vår sida hvarken kan eller anser det passande, att blanda sig in i Sveriges inre angelägenheter, följer man dock äfven på denna sidan om fjället med lifligt intresse och uppmärksam blick de rörelser inom brödrafolket, som dessa dagar framkallat, och det bör icke vara o:s förmenadt att uttala de goda önskningar och förhoppningar, som vi hysa för det svenska folkets samvetsgranna sträfvanden att ombilda sina vigtigaste samhällsförhillanden i öfverensstämmelse med tidens och en sund samhällsläras fordringar; så mycket mer, som det långtifrån icke är likgiltigt för våra egna förhållanden och för föreningen, om dessa sträfvanden lyckas eller ej. Man måste vara mycket kortsynt, om man ej inser, att ett sannt och lefvande tillnärmande, innerligt förtroende och godt förstånd emellan del begge folken på det lättaste och lämpligaste sät-: tet skall åstadkommas genom en större öfverens-: stämmelse mellan bexges representativa samfundsskick; och då nu den största och vigtigaste : de-J len af svenska folket på det tydligaste sättiverl-! den har ådagalagt, att det är missnöjdt med ochl erkänner odugligheten af sin egen författning il: denna del, under det man här hos oss, under erkän: nande af en del, ehuru mindre väsendtliga, brister, omfattar det bestående med en tillfredställelse och kärlek, som icke lemnar minsta rumj för tankan på någon hufvudsaklig förändring deri, så kan ju förnuftigtvis. ifrån Sveriges sida det j! endast vara fråga om att i denna rigtning verka för unionens bästa, på samma gång det verkar för sitt eget. Härmed är det alldeles icke sagdt,!, att man hos oss i allmänhet väntar ett sådant resultat af det omtalade sträfvandet hos brödrafolket, att dess representativa författning skullel kunna bringas i fuilkomli; öfverensstämmelse med i, den norska. En och kvar, som har någon närma-, re bekantskap med svenska historien och de sven-I ska stlällningarne och förhållandena nu för tiden, vet nog, at detta icke iåter sig göra, ja alt icke en gång ett sådant försök för oss vore önskligt, så vidt som det efter all sannolikhet skulle medföra en förbistring och skakning, som icke annat kunde än hafva en menlig ivflytelse på Sveriges inre tillstånd och välfärd, samt i följd deraf åter) verka menligt på föreningen; men det är likväl sannolikt, att de svenska patrioternes hemödanden för en tidsenlig representationsreform, om de lyckas, skulle hafva till följd ett närmandel till våra institutioner, som 1 hög grad måste kunna tiena till att befista föreningen och underlätta en för begge folken tillfredsställande lösning af de vigtiga frågor, som den till förslags afgifvande, rörande anordnandet af de unionella förhållandena, för flera år sedan nedsatta och nu efter afslutadt uppdrag upplösta kommitte haft att behandla. . Väl är denna kommittes arbeten ännu en sluten bok såväl för Svenskar som Norrmän, och det höres ingen ting om hvad regeringarne i begge rikena hafva i sinne att företaga med detta arbete; men man bör hoppas, att görndt icke är glömdt; och sannolikt är det endast den omständigheten, att riksdag och storthing hittills hafva gilvit de respektive regeringarne fullt upp alt 17 FA Oo osa cAM Åitlille marddlfört uvrNAslaf An? Lr.