summar., örråder oförstånd isak eller inskränkthet
äsigter, då Act måste vara bättre att använda e
större summa väl, än en liten illa; och det är fö
landets allmänna odling och icke för annat som an
slagsfonden tillkommit 4). Men ovisshet om Rege
ringens samtycke till förändrad arbetsplan var e
som Red. antyder, hufvudorsaken, hvarföre jag tvif
lade, om någonsin kompromissariernes beslut skull
komma till ståhd, utan det berodde på Adlerbethsk
arfvingarnes godkännande, hvarförutan någon un
derställning till, eller bifall af Regeringen naturligt
vis ej kunde ega rum.
Red. tyckes ej vilja inse, att den omstänida oci
offentligen fullföljda frågan om minskning i värde
tingssumman genom qvarnens flyttning (jag sände
ytterligare en afskrift af en af de uteslutna bilagor
ne, MH 4 1; yrkar dess intagande här nedan) vari
vederbörligen anmäld, fastän till och med borgen
anledning deraf blifvit ställd och frågan således hyar
ten förhem!:gad eller dold; än mindre gilla, att der
af kompromissarierne utsatta ringare summan ickt
kunnat föranleda anmälan, förr än den blifvit af både
; godkänd; icke eller synes Red. vilja fatta
ire summa sammanlagd med annan egen:
qvarn och såg m. m., kan vara af lika
Ö on större kontant. I anledning häraf och
af Red:s framställning om huru baron Adlerbeth
eller hans arfvingar bordt få tredubbelt, må nämnas
att de unchafya vid pass hälften af bolagets odlings:
bara jor:! hn skulle således af löseskillingen 44,67
rdr bko sjöfve tillskjuta hälften . . 3837: 24.
Af andra hälften hafva de, som be-
kant är, fått i förtid .. ...... 3333: 46.
För hvad som återstår ....... 2504: 8.
Summa rdr bko 41,6735
innehafva de ännu qvarn- och säågbyggnader m. m.
Häraf synes klarligen, hvem som njuter största för-
delen af företaget, för hvars framgång imedlertid öf-
rige bolagsmän måst lämpa sig efter den på en gång
varande qvarnverks- och störste jordegarens önsk-
ningar.
Men artill tjenar att lemna upplysningar och
anföra s för den, som icke vill taga öfvertygelse,
utan blott föra sig till godo, att, såsom Red. yttrar:
icke shafva mot någon framkastat ogrundade anmärk-
ningar. Denna ömtålighet att icke vilja anses hafva
orätt kan väl i visst hänseende vara ursäktlig, men
urartar helt och hället till fel och orättvisa hos den,
som, upplist om rätta förhållandet, ändock och se-
hv
dan han med sine förhastade omdömen sårat en an-
nans hederskänsla, icke kan förmås att uttala: jag
har misstazcit mig. Kanske anses detta för mycket
begärdt Aftonbladsredaktionen. Jag har ej heller
fordrat det, men väl att, på grund af gällande tryck-
frihetsi: : min försvarsskrift fullständigt i Afton-
bladet införd, det vill säga, med alla dit hörande
verificer..v bilagor, hvilket Red. förklarat ej vara
behöfligi, erucdan den vitsordat deras öfverensstäm-
melse med hvad jag anfört 5). Denna myndiga ursäkt
gäller litväl ej för dem, hvilka bafva mera förtro-
ende för authentika handlingar än för Aftonblads-
redaktionen, hvaraf äfven följer att för sådane lä-
sare min skrift blifvit mindre bevisande. Att Red:s
uppsåt ro 1 uteslutandet skulle syftat derhän, vill jag
icke pås::. men när dertill lägges, att min motpart
icke allvncst blifvit i sådant afseende betjenad, som
sig bord:, utan äfven oafbrutet blifvit understödd
med Afionbadsredaktionens egna,iotid framkastade,
ogrundad, samt för mig och bolaget sårande an-
märknii så må det äfven anses förlätligt, om jag
cke helt och hållet kan aflägsna miss-
tankan ou vådane bevekelsegrunder , hvilka alltid
mäste anses i hög grad otillständiga och emot grann-
lagenheten stridande.
Skulle tit. ännu finna något mystiskt och dunkelt
Ining, så måste jag lemna det derhän,
ite förklara, att det är egentligen akt-
ningen för allmänheten och skyldigheten emot bola-
get, som ivingat mig att ingå i skriftvexling med
Aftonbladlsrodaktionen. Af samma bevekelsegrunder
får jag även sluteligen tillkännagifva att, sedan detta
nedskrifvits, har öppet förklarande af d. 4 i denna
månad ankommit från utredningsmännen i friherre
Adlerbetis sterbhus, att de af bolaget äska återsto-
den af fulla löseskillingen 44,675 rdr bko, och säle-
des lemna kompromissariernes beslut om qvarnens
flyttning utan afseende. Bråneryd d. 8 April 1845.
Arvid Ribbing.
Utdrag af protokollet hållet vid Tveta
häradsrätt å Wihs gvarn d. 26 April 1844.
Hr Inepoktoren Sjöberg yttrade i afseende på stäm-
ningen, att som hr häradshöfdingen rörande qvarnen
och sägen yrkal ej mindre, att svaranden måtte ät-
nöjas med skedde värderingen, än äfven medgifva
minskning deri, så är det, innan hufvudsakligt sva-
romål afg ifves, för svaranden af vigt att veta, hvil-
ketdera af dessa alternativer hr häradshöfdingen äm-
nar fullfölja; med anledning hvaraf hr häradshöfdin-
gen förklarade, att, då hr häradshöfdingens åsigt,
let ifrågavarande vattenverk icke hehöfva att utrif-
vas, utan kunna genom flyttning för framtiden bihe-
lällas med oförändrad fördel, vinner stöd af hr öf-
erste Lagerheims yttrande i detta ämne, så ansåg
ar häradsböfdingen sig böra yrka, att löseskillingen
måtte nedsättas till det belopp, som flyttningskostna-
den kan anses utgöra.
Detta bestriddes helt och hållet af inspektoren Sjö-
erg. Öiverste Lagerheim hade icke låtit verkställa
fyägningar nedanföre qvarnfallet, och dettas sänk-
ling fem fot, på sätt han föreslagit, skulle efter in-
pektorens förmenande göra vattenverkens ånyo upp-
örande ändamålslöst.
Utslag.
På häradsrättens vägnar
Johan Fr. Ekenman.