summar., örråder oförstånd isak eller inskränkthet äsigter, då Act måste vara bättre att använda e större summa väl, än en liten illa; och det är fö landets allmänna odling och icke för annat som an slagsfonden tillkommit 4). Men ovisshet om Rege ringens samtycke till förändrad arbetsplan var e som Red. antyder, hufvudorsaken, hvarföre jag tvif lade, om någonsin kompromissariernes beslut skull komma till ståhd, utan det berodde på Adlerbethsk arfvingarnes godkännande, hvarförutan någon un derställning till, eller bifall af Regeringen naturligt vis ej kunde ega rum. Red. tyckes ej vilja inse, att den omstänida oci offentligen fullföljda frågan om minskning i värde tingssumman genom qvarnens flyttning (jag sände ytterligare en afskrift af en af de uteslutna bilagor ne, MH 4 1; yrkar dess intagande här nedan) vari vederbörligen anmäld, fastän till och med borgen anledning deraf blifvit ställd och frågan således hyar ten förhem!:gad eller dold; än mindre gilla, att der af kompromissarierne utsatta ringare summan ickt kunnat föranleda anmälan, förr än den blifvit af både ; godkänd; icke eller synes Red. vilja fatta ire summa sammanlagd med annan egen: qvarn och såg m. m., kan vara af lika Ö on större kontant. I anledning häraf och af Red:s framställning om huru baron Adlerbeth eller hans arfvingar bordt få tredubbelt, må nämnas att de unchafya vid pass hälften af bolagets odlings: bara jor:! hn skulle således af löseskillingen 44,67 rdr bko sjöfve tillskjuta hälften . . 3837: 24. Af andra hälften hafva de, som bekant är, fått i förtid .. ...... 3333: 46. För hvad som återstår ....... 2504: 8. Summa rdr bko 41,6735 innehafva de ännu qvarnoch säågbyggnader m. m. Häraf synes klarligen, hvem som njuter största fördelen af företaget, för hvars framgång imedlertid öfrige bolagsmän måst lämpa sig efter den på en gång varande qvarnverksoch störste jordegarens önskningar. Men artill tjenar att lemna upplysningar och anföra s för den, som icke vill taga öfvertygelse, utan blott föra sig till godo, att, såsom Red. yttrar: icke shafva mot någon framkastat ogrundade anmärkningar. Denna ömtålighet att icke vilja anses hafva orätt kan väl i visst hänseende vara ursäktlig, men urartar helt och hället till fel och orättvisa hos den, som, upplist om rätta förhållandet, ändock och sehv dan han med sine förhastade omdömen sårat en annans hederskänsla, icke kan förmås att uttala: jag har misstazcit mig. Kanske anses detta för mycket begärdt Aftonbladsredaktionen. Jag har ej heller fordrat det, men väl att, på grund af gällande tryckfrihetsi: : min försvarsskrift fullständigt i Aftonbladet införd, det vill säga, med alla dit hörande verificer..v bilagor, hvilket Red. förklarat ej vara behöfligi, erucdan den vitsordat deras öfverensstämmelse med hvad jag anfört 5). Denna myndiga ursäkt gäller litväl ej för dem, hvilka bafva mera förtroende för authentika handlingar än för Aftonbladsredaktionen, hvaraf äfven följer att för sådane läsare min skrift blifvit mindre bevisande. Att Red:s uppsåt ro 1 uteslutandet skulle syftat derhän, vill jag icke pås::. men när dertill lägges, att min motpart icke allvncst blifvit i sådant afseende betjenad, som sig bord:, utan äfven oafbrutet blifvit understödd med Afionbadsredaktionens egna,iotid framkastade, ogrundad, samt för mig och bolaget sårande anmärknii så må det äfven anses förlätligt, om jag cke helt och hållet kan aflägsna misstankan ou vådane bevekelsegrunder , hvilka alltid mäste anses i hög grad otillständiga och emot grannlagenheten stridande. Skulle tit. ännu finna något mystiskt och dunkelt Ining, så måste jag lemna det derhän, ite förklara, att det är egentligen aktningen för allmänheten och skyldigheten emot bolaget, som ivingat mig att ingå i skriftvexling med Aftonbladlsrodaktionen. Af samma bevekelsegrunder får jag även sluteligen tillkännagifva att, sedan detta nedskrifvits, har öppet förklarande af d. 4 i denna månad ankommit från utredningsmännen i friherre Adlerbetis sterbhus, att de af bolaget äska återstoden af fulla löseskillingen 44,675 rdr bko, och säledes lemna kompromissariernes beslut om qvarnens flyttning utan afseende. Bråneryd d. 8 April 1845. Arvid Ribbing. Utdrag af protokollet hållet vid Tveta häradsrätt å Wihs gvarn d. 26 April 1844. Hr Inepoktoren Sjöberg yttrade i afseende på stämningen, att som hr häradshöfdingen rörande qvarnen och sägen yrkal ej mindre, att svaranden måtte ätnöjas med skedde värderingen, än äfven medgifva minskning deri, så är det, innan hufvudsakligt svaromål afg ifves, för svaranden af vigt att veta, hvilketdera af dessa alternativer hr häradshöfdingen ämnar fullfölja; med anledning hvaraf hr häradshöfdingen förklarade, att, då hr häradshöfdingens åsigt, let ifrågavarande vattenverk icke hehöfva att utrifvas, utan kunna genom flyttning för framtiden bihelällas med oförändrad fördel, vinner stöd af hr öferste Lagerheims yttrande i detta ämne, så ansåg ar häradsböfdingen sig böra yrka, att löseskillingen måtte nedsättas till det belopp, som flyttningskostnaden kan anses utgöra. Detta bestriddes helt och hållet af inspektoren Sjöerg. Öiverste Lagerheim hade icke låtit verkställa fyägningar nedanföre qvarnfallet, och dettas sänkling fem fot, på sätt han föreslagit, skulle efter inpektorens förmenande göra vattenverkens ånyo uppörande ändamålslöst. Utslag. På häradsrättens vägnar Johan Fr. Ekenman.