gande och följaktligen, att om det kan blifva en a
den nya inrättningens förtjenster, att gatorna skull
bli säkrare att vandra och att inbrotten i husen e
skulle bli så lätta, som de hittills varit om nätterna
så är det dock högst obilligt att, såsom förf. gjort
sin 4:sta anmärkningspunkt, klandra förslaget fö!
det icke bevakningen kunnat utsträckas, med m
disponibla, eller i någon måtto tillökade medel u
husegares kassor till mer än 8 timmar på dygnet. —
Och i detta afseende behöfver insänd. alltså icke gt
annat svar, än att den militära korpsens skydd in
galunda varit utsträckt till flera timmar, och at
den med nästan lika dryga kostnader lemnat mindrt
effektift skydd, hvilken anmärkning äfven tordt
tl kunna gälla om förf:s eget förslag. För öfrigt och
lätt hjelpas. Initiativet till en fullständig reglering
af det hela torde man icke hafva velat tillåta hus-
Jegare att taga, men deras kommitte har icke dessmin-
dre försökt att ställa inrättningen för bevakning på
en grundval af riktig princip, och i fall den tillåtes
latt få, såsom ett experiment, försöka sig — dervid
lintet äfventyr är, ej eller sådane förluster af kapital
Jatt befara, som vid militärkorpsens upplösning nu
drabbar husegares kassa, (nemligen cirka 23,000 rdr
bko i och för första uppsättningen) — så är det icke
osannolikt, att det öfriga så småningom bildar sig der
efter ; ty riktiga grundsatser ha den egenskapen, att.
ehuru de alltid äro i början utsatta för starkt mot-
stånd af de äldre missbruken, så vidga de dock sitt
inflytande allt mer och mer.
Då det skulle bli för vidlyftigt att genomgå lika
utförligt hvarenda af de 10 anmärkningspunkterne,
hemställer ins. om icke större delen deraf äro hvad
man kallar sökfa. Så är åtminstone den i 2:dra
punkten, der det heter, att den ena delen af sta-
den, — hvarmed förmodligen menas de aflägsna ga-
tor på malmarne, der nattbevakningen endast skulle
ske genom patruller — öfverlemnas snart sagdt till
sitt öde,. Frågas nu tillbaka: är det något annat,
än ett lika beskaffadt öde som dessa trakter un-
dergå nu, eller skulle komma att undergå efter förf:s
förslag? Visst icke. Ins. fruktar, att den skrämsel
eller ovilja förf. här synes vilja väcka mot kommitte-
rades förslag icke utmärker någon försigtig politik.
Likaså med 2:dra anmärkningen rörande manskapets
helsa och trefnad, förtidiga ålderdom m. m.; hvilket
allt låter mycket vackert, men vid närmare under-
sökning finnes vara lika lätt hjelpt med pelsar och
reserykarlar till ombyte,i sträng köld — på sätt
kommitterade föreslagit — som det torde vara lätt att
möta inkastet i 3:dje punkten dermed, att den vitt-
nesgilda egenskapen hos enkla poster lätt torde
genom en Kgl. förordning utsträckas till de civila
posterne, i fall den nu vore uteslutande lemnad i
och för det militära, hvilket ins. storliga betviflar,
när 41 af 47 kap. rättegångsbalken visar, att det
allmänna stadgande för alla vakter som gå Rätters
jeller Konungens befallningshafvandes bud och ären-
der,, hvilket genom Kal. krigsartiklarne blott är
vordet utsträckt till de militära, som finnas af god
frejd och eljest äro ojäfaktige. Skulle icke öfver-
ståthållaren, som har fått rätt att till- och afsätta
bevakningsdirektören, äfvensom att dagligen låta kon-
trollera manskapet, kunna tillhälla denne direktör att
antaga likså trovärdige personer, som de nuvarande
gensd :rmerne? Med denna insändarens fråga är äfven
6:te anmärkningen nästan fullkomligt besvarad; men
han tillägger, att det smärtar honom, att finna den-
samma riktad emot sanna förhållandet, då det neml.
säges, att förslagets tendens är att ställa nattpolisen
snart sagdt utom allt inflytande af polisstyrelsen,. Nej,
herr författare! sådan är icke förslagets tendens; ty
först och främst låter förslaget den egentliga polisen
utöfva sitt inflytande nattetid så mycket den kan och
vill — alldeles obehindrad af vaktkarlarne. För det
andra kunna polismännen kontrollera vaktkarlarne
och angifva dem för försummelser, fastän de sednare
icke få kommenderas från sina platser, eller stå un-
der polismästarens omedelbara lydno och inseende,
när de hafva cen egen chef. Således har förslaget in-
gen annan tendens, än att utmärka hvad all polis-
makt egentligen borde vara, nemligen anmärkande
eller kontrollerande, ransakande, men deremot så li-
tet som möjligt dömande, bestraffande med stryk el-
ler böter, äfyensom för ingen del administrerande
Her lagstiftande. I denna anmärkning af förf. —
insändaren vet det väl — ligger rätta fröet till miss-
nöje med kommittens förslag; ty derifrån hafva tro-
ligen utvecklat sig alla öfriga anmärkningar. Icke
skulle det eljest hafva händt, att förf. i 7:e och 8:e
punkten gjort affär af brand- och sprutväsendet, som
så lätt kan bringas till lika ändamålsenlighet som
förut, ej heller tvifvel behöft framkastas om brand-
försäkringskontorets medgifvande af bidrag. Atmin-
stone hade väl icke ett sådant skäl blifvit yttradt,
som att nya organisationen direkt angriper konto-
rets säkerhet, enär tvärtom föreskrifterne för vakt-
karlarne, enligt förslaget, tydligen utmärka att våd-
eld oändligen bättre skulle förekommas af de på vissa
stationer posterade vakterne, än af patruller, som
stryka gatorne upp och ned med stundom ganska
långa tids mellanrum? Nog skulle väl äfven inqvar-
tering, när den bestrides af staden, möjligen kunna
utsträckas till någon del af vaktkarlarnes behof, n.b.
om man i öfrigt vill saken? Vill man åter icke, då
nekas icke att sådane formella anmärkningar, som
i den 9:e punkten, äro förträffliga.
Emot förf:s eget förslag, hvars principer dels icke
äro alldeles klart framstående, dels genom hyad re-
dan ofvan är sagdt utredde, vill insänd. egentligen
blott göra en anmärkning; men den är också, ihans
tanka, ganska vigtig och så beskaffad, att han för-
modar husegare alls icke kunna gå in på förslaget.
Förf. vill nemligen, efter hvad mom. litt. A. visar,
utsträcka brandvaktens ändamål — utöfver hvad den
hittills varit då den var afsöndrad för sig sjelf, nem-
ligen att nattetid (d. v. s. då husegare eller deras
gårdsfolk icke sjelfva äro vakne) betrygga mot vådor
af eld och brand — äfven till sådant som tillhör po-
lisen, nemligen skydd mot olofliga företag som störa
friden på gatorne, eller innebära angrepp mot person
el:er egendom (lös). Men om än husegare samtycka,
att låta sina väktare, 7 föreskrifne fall och med fö-
reskrifne vilkor, hjelpa till med dettasednare slag af
skydd; så följer icke deraf, att de äro villige att er-
känna grundsatsen i all den vidd, hvartill den skulle
kunna utsträckas efter den ordalydelse förf. föresla-
git; ty sådant skulle kunna leda till den följd, att
Ta ia ee
SS — 0 a ms So Mm mo