Article Image
är det bekant, äfven för Minerva, att kommit teen, som upprättat förslaget, icke utgjorts af I J. Hjerta allena, utan af fem personer, hvilka va rit fullkomligt ense om allt det hufvudsaklig deri, och således alla hafva lika rätt att dela he dern eller skammen deraf. Att nu ingå i ett be svarande af Minervas i förbigående gifna omdöm om sjelfva planen, kan för öfrigt ej erfordras; de må i detta afseende blott nämnas, att det ej ka anses besynnerligt, än mindre anspråksfullt, on den ene eller andre af kommitteens ledamöte söker undanrödja sådana anmärkningar, som fram läggas på grund af blott förmodan, då det är et faktum, att kommitterade icke föreslagit någon ting mera omöjligt, än att detsamma redan blif. vit försökt och ännu fortfar att utöfvas i tvenne andra hufvudstäder, samt bevakningen ostridigt ealigt det framlagda förslaget, skulle blifva mångfaldigt tätare, än för närvarande. Efter detta korta besked till genmäle af Svenska Minervas benägna puffande i den ofvannämnda artikeln, införe vi här nedan den till Red. insända fortsättningen: Enligt löfte i föregående artikel borde väl den närvarande egentligen ha till föremål att gifva några kontraupplysningar till svar å den omtalta lilla skriften, som troddes utmärka den rigtning öfverståthållaren hr baron Sprengtporten önskade gifva åt frågan om nattbevakningen, då den härnäst förekommer inför magistraten, och insänd. ämnar också uppfylla detta löfte; men han har erinrat sig, att hans framställning om cn del af de svårigheter, som möta vid ett dylikt lagstiftningsärende, möjligen skulle kunna missförstås så, som hade han lagt allt för mycken vigt på faran af den maktutsträckning,som en öfverståthållare kunde vid slika förhandlingar åstadkomma, utan att tillika skarpt nog fästa uppmärksamheten på vådan, ifall ärendet, utan ledning af öfverståthållaren, lemnas att taga sin kosa, liksom vågens för vinden. Insänd. önskar således tillägga här, att denna våda är i hans tanka i allmänhet lika stor, och om icke just i fråga om nattbevakningen — af orsaker som straxt skola nämnas — nästan större, då frågor förekomma till afgörande, derom en viss opinion likt ett hugskott hastigt hos allmänheten uppstått. utan tillräcklig undersökning om alla detaljer. Det är då, åtminstone till utseendet, ifrån -en motssa tt sida den oorganiserade menigheten kan inledas på afvägar — ifall ej öfverstäthållaren håller tillbaka. På en enskild mans förslag, lösligen utredt och uppfattadt, besluta då menighetens sjelfkonstituerade representanter nya regleringar, som hvarken stå tillssmman med naturen af saken, med enskild eganderätts hetgd eller ett välförstådt allmänt intresse. Ett färskt exempel härpå torde ins. kunna anföra, men derom blir kanske nödigt en annan gång yttra någonting mera fu!lständigt. In summa torde alla insändares anmärkningar kunna sammanfattas sålunda: Att besluten inför magistraten af hufvudstadens husegare har utseende af att vara allas — eftersom alla 4000 äro kallade — och att vara fattadt på grund af ämnets fullständiga utredning, ifall en kommittt deröfver yttrat sig, den de tillstädeskomne valt; men verkliga förhållandet kan lika väl vara, att endast en obetydlig fraktion af den stora menigheten ansett det löna mödan viden så kaotisk sammansättning alt alls bry sig om sakenh och att en opinion derom, antingen irrig eller icke nog omfaltande. alltså fått tillfälle för dagen intaga sinnena, och denna från menighetens inflytande nästan fristående opinion är oftast den som gör sig gällande, ulan att nigon viss person eller autoritet derför står ens i moraliskt ansvar. Nu ock innan ins. uppträder med kritik af det nya förslag till nattbevakning, som i siutet af den lilla skriften förekommer, anser han det åligga sig att besvara den fråga: huruvida icke idgen om en civil nattbevakning, egentligen väckt af pressen. må vara af den beskaffenhet, att ehuru tvenne gånger omfattad af majoriteten vid de sammanträden som under sistlidne år Vlifvit hållne, den likväl tillhör den stora klassen af från andra länders exempel hemtade hugskott, oförenliga med sakernes verkliga förhållande här i Stockholm? Insänd. förmodar att sådan är förf. grundtanke och att han ännu föredrager den militära organisationen, ehuru han i sitt förslag undvikit alt med sjelva namnet och vissa andra attributer, säsom gevär, m. m. stöta beslutet och opinionen för hufvudet, och denna förmodan föranlåter insänd. att välja en helt annan stråt. Han ämnar således ingalunda undvika denna kardinalfråga — efter hvars utredande alla de öfrige synas vara jemförligtvis lätta. Tvertom, han vill öppet tillstä, att då det icke kan undvikas att nattbevakningen erhåller biträde af garnisonen och då kommitterade uti sitt betinkande, d. v. s. motiverne till sitt förslag, gjort åtskillnad emellan stadens inre och yttre lokaler — en skillnad som dock i sjelfva förslaget till stadga icke är synlig — så kan den anmärkningen väl låta höra sig och finna många anhängare, att steget till en civil nattbevakning under municipalstyrelse och förvaltning är nog dristigt och en innovation stridande mot hela den militära esprit, uti hvilken icke mindre nästan alla stadens verk, men isynnerhet polisen hittills blifvit handhafd. Vidare vill ins. medgifva, attså länge garnisonen fortfar att hvila på passcvolance — och det torde nästan kunna sägas att polisen gör det likaså — skall den municipala nattbevakninzen, i fall den antages i enlighet med kommitterades förslag, vara liksom en nagel i ögat på de vederbörande, hvilka ha att samverka till ordningens bibehållande i staden, äfvenså skall nattbevakningen, just i följd af dess från de öfrige inrättningarne afskiljda ställning, blifva ofullkomligare än om det hela hade blifvit regleradt under en gemensam synpunkt; neml!. skydd för innevånarnes personer och cgendom i så väl löst som fast genom de mest ändamålsenliga medel. Men nu hafva husegare hittills icke ansett sig kunna och böra uppfatta fräga om ny reglering under så vidsträckt synpunkt, och den anmärkning derom, som af en husegare gjordes då frågan första gången förevar, syntes hvarken blifva förstådd eller omfattad med ringaste sympati. Det var klart alltså, att hus2gares kommitte skulle inskränka den inrättning, hvyartill de erhållit uppdrag att uppgöra förslag, till att i första rummat Afca dat anrantliaa firamal huantflt ha samana

10 april 1845, sida 3

Thumbnail