JENNY LIND I HAMBURG. Med gäårdagsposten anlände underrättelse om Jenr Linds uppträdande på teatern i Hamburg d. 29 Ma uti Bellinis Norma. Såmma storm af bifall, som Berlin och Hannover, har äfven uppenbarat sig Hamburg. Det märkligaste beviset härpå är, att e af der varande tidningar, Die Nachrichten, innehåll ej mindre än tre recensioner på en dag, hvilkas föl fattare öfverbjuda hvarandra8i hennes berömmand pHvarken en not för litet eller för mycket, sägc en recensent, inga sönderrifna rythmer, ingen fe aktig: andhemtning, ingen stafvelse förlorad; me väl hörde man en klockren, kysk sopranstämma, a jungfrulig glans och ett eget välljud, en egen no bless, gratie och smak i hela föredraget, en fullän dad koloratur, en drill, som skolan ej kan uppvis skönare. Man såg en retande munbildning, en na turlig, alldeles ur rollens ämne hemtad ästetiskt skö armoch kroppsrörelse, ett talande öga; tonern framqvällde så lätt, så naturligt ut denna sköna mur att hvar och en ovilkorligt rycktes in i bifallsstor men och måste gifva luft åt sin känsla. Den, son vill lära känna måttet af den högsta menskliga tull komlighet i sängen, bör höra Jenny Lind i Norma. En annan recensent säger: De berömdaste sån gerskor hafva gjort Norma till sitt force-parti. All hafva... de sjungit rollen; Jenny Lind ensam ha sjungit Norma. Likasom det blott gifves en roll a detta -slag, så gifves det ock blott en sångerska Europa, som kan riktigt uppfatta Norma, och de är Jenny Lind. Hon, nordens dotter, från et land, rikt på poesi, sagor och legender, hvilka lefvåö i hvarje bondes mun, uttalas i dess folkvisor och verka på hela dess varelse, der hvarje berg, hvarje ström och skog erinrar om Druidernes gamla tid endast hon kan förstå och sjunga denna mythiska roll. Hennes klagan var icke söderländsk passion det var den nordiska bergandens toner, eller Nökkens (Neckens), som sitter vid sin strand och klagar. att han icke kan blifva salig.