servationer, hvilka vecka efter vecka fördröjt hetänkandets afgifvande. På detta sätt kan det ätminstone till en tid lyckas att motarbeta den goda sakens framgång. Men om en granskande uppmärksamhet dervid fästes, torde dock dylika försök blifva hädanefter sällsynta. :Imedlertid hafva nur Konst.-.-och LagUtskotten satt sig i en ställning; som mäste göra alla beräkningar på den för riksdagens afslutande erforderliga tid högst vansklige. Ingen säkerhet finnes att, i fall en hestämmelse äger rum i afseende på riksdagens fortsättning under loppet af Maj månad, denna betydliga prolongation blir för de båda ifrågavarande Utskotten tillräcklig. Vid sådant forhållande och då allvar i talmanskonferensens tillgörande icke må saknas, bör det beslut, som nu fattas i afseende på riksdagens yttersta termin, blifva så ovilkorligt, att verkställighet af samma beslut icke uteblifver, om än Konstitutionsoch LagUtskotten skulle alltför länge fördröja sina arbeten och låta sina maktpåliggande uppdrag fruktlöst afbidas. Efter Hr Petrå yttrade sig Hr De Marg, som beklagade att gårdagens talmanskonferrens varit lika så resultatlös, som de öfriga, i afseende på tiden för riksdagens slut, samt för öfrigt instämde i Hr Werns anförande. Hr Lagergren fick derefter ordet och förklarade, att han hvarken ansåg för sin rättighet eller sin skyldighet att redogöra för hvad som tilldragit sig i talmanskonferensen, vidare än hvad Hr talmannen sjelf derom upplyst. Tal. erkände imedlertid, att det anförande Hr Petre uppläst, vore ungefär ordagrannt, såsom han yttrat sig i talmanskonferensen; men beklagade att Hr Petrå ej anfört de svar han erhällit af Konstitutionsoch LagUtskottens ordförander, och klandrade skarpt, att han efter dessa svar, hvilka bordt upplysa honom om åtskilliga misstag, framkommit med samma anmärkningar. LagUtskottet kunde i arbetsamhet täfla med hvilket annat Utskott som helst. Det omnämnda principbetänkandet hade först-blifvit justeradt sistl. måndag; reservanterna hade fått fyra dagar på sig för att afgifva sina reservationer på och då dessa på denna korta tid ej hunnit bli färdiga, hade de fått ytterligare fyra dagar på sig, under hvilken tid tryckningen likväl fortgick å sjelfva betänkandet. Med tryckningen hade så avancerat, att ett ark var färdigt, etc. Detta Hr Lagergrens anförande innehöll för öfrigt ätskilliga häftiga anmärkningar emot Hr Petre, hvilket åter föranledde Hr Petre till ett svar, hvari han dels beklagade, att Hr L. genom sin häftighet stört det lugn, som fordrades för afgörandet af en fråga af så stor vigt som den förevarande, m, m. Hvad de svar anginge, som Hr Petre i talmanskonferrensen erhållit af ordföranderne i Konstitutionsoch LagUtskotten, så tycktes de till det väsendtligaste bekräfta Hr Petres uppgifter, med undantag af en hop personligheter ifrån ordförandens i KonstitutionsUtsk. sida. För öfrigt innehölle icke Hr Petres anförande några bestämda uppgifter i afseende på LagUtsk:ts arbeten; tal. hade endast yttrat sig obestämdt, eller att det så lärer vara förbållandet. Hr A. Berg framställde det förslag, att Ståndet måtte ingå till Kongl. Maj:t med en begäran, att riksdagen måtte afslutas don 45 Maj, dertill riksdagsärenderna borde kunna medhinnas. Hr Lagergren svarade på Hr Petres sista yttrande, och ordade ytterligare om hans anförande eller angrepp, i talmanskonferrensen, samt redogjorde vidare för LagUtskottets arbete med principbetänkandet, samt sökte ådagalägga att det icke af reservanterna blifvit fördröjt efter justeringen. Hr De Mareg bad Hr Lagergren äfven upplysa, huru lång tid det omtalda betänkandet varit färdigt, innan man skred till justeringen. Hrr Kock från Malmö och Falhem instämde i Hr Bergs förslag, och önskade alt riksdagen snart måtte kunna afslutas. Hr Pelre. Landtmarskalken hade uti sista talmanskonferensen, med almanackan i hand, gjort upp en marschruta för ärendernas gång, enligt hvilken arbetet skulle kunna medhinnas till den 9 Maj; men då skulle n.b. icke några återremisser förekomma och icke några mål bordläggas för andra gängen. På detta sätt skulle de vigtigaste sakerna hinna att afgöras intill nämnde dag. Tal. önskade, att då Ståndet härnäst väljer ledamöter af talmanskonferrensen, det då mäste utse dem som uttryckte Ståndets tankar; talaren hade i konferensen velat, att viss dag skulle utsättas för riksdagens slut, men mötte motstånd just af Hr Lagergren, som ansett sådant för olåmpligt. — Herr talmannen frikallade sig från allt ansvar för tidsutdrägt i afseende på riksdagsgöromålen. och erinrade, att det hvarken. stode i hans eller någon annans förmåga att ändra hvad som vore en följd af det långsamma riksdagsmachineriet; samt redogjorde för öfrigt för det af Hr landtmarskalken framställda förslag i afseende på riksdagsarbetet. — Hr Lagergren hade i talmanskonferensen yttrat, att det vore för tidigt att bestämma någon dag för riksdagens afslutande, utan att man skulle ännu dröja 44 dagar, då man finge se huru de många betänkanden som nu inkommit till Ständen, avancerat. Hr Norin föreslog, att tiden för riksdagens -slut skulle utsättas till Lördagen d. 17 Maj. Hr Berg upplyste i anledning af åtskilligt som under diskussionen förekommit om söl inom Utskotten, att han, såsom suppleant i Konstitutionsutskottet, kunde upplysa, att en förmiddag arbetet der hade börjat kl. :V, 44 med en debatt om ett ord, eller huruvida, såsom tal. ville erinra sig, det skulle heta utmärkt skicklighet eller vitsordad skicklighet i en ; dermed hade man fortsatt hela förmiddagen, och rätt som det var hade en ledamot af Prestestånder uppdragit sin klocka, som då visat på 2, och dermed hade arbetet för dagen varit slut, utan att tal. kunde erinra sig att något vidare förekommit inom Utskottet. Hrr Wern och Åkeson instämde med hr Norin, att dagen för riksdagens slut skulle utsättas till d. 47 Maj. Hr Schartau deremot ansåg icke lämpligt att nu bestämma någon viss dag, utan att Ståndet endast mätte begära att riksdagen måtte afslutas någon dag innan Maj månads utgång, och häri instämde äfven herr Lagergren. Sedan herrar Petrå, Kock från Malmö, Wedberg och Fahlhem ytterligare yttrat sig för den förra meningen, beslöts att ståndet skulle ingå till Kongl. Maj:t med en underd. skrilv och anhålla, det K. M. behagade i nåder utsätta tiden för riksdagens afslutande till sednast d. 47 Maj. Hr Lagergren reserverade sig mot detta boslut,såcam Avoerkotällhärt