ten att köpa vexlar till gällande kurs, likväl
a inom ett icke allt för högt maximum, kunde med-
-Iföra en ytterligare kursstegring, hvilken genom
t bankens uppträdande med full frihet satt handla
t kunnat förekommas. Likaså tyckes, som rättig-
sIheten till vexelköp ej borde vara inskränkt
-lendast till Hamburger banko.
På samma sätt kan om den Bankstyrelsen med-
Igifna rätt att säla vexlar anmärkas, att den kun-
TInat och bort vidare utsträckas.
Friherre Jakob Cederströms förslag, att på flere
större handelsplatser öppna vexelkredit med vil-
kor, alt acceptanten af svenska bankens vexel
eger, der ej annorlunda aviseras, göra sig betalad
derigenom, att han drager ny vexel på banken
eller på annan bankens kreditgifvare, hvilken då
eger på samma sätt förfara, tyckes förtjena upp-
märksamhet. Ehuru icke emellan egentliga köp-
män väl ansedd, lär sådan vexeldragning banki-
rer emellan ej vara betänklig. Engelska banken
begagnade den 48539, likväl utan att lemna an-
visning på annan ort än London, för att derpå
draga vexlar. Men man kan för närvarande lem-
na denna method alldeles åsido; man kan låta
tiden utvisa, huruvida den, efter det ömsesidiga
förbindelser blifvit knutna, af sig sjelf erbjuder
sig. Vigtigt vore i alla fall att nu genast berät-
tiga bankstyrelsen, att på alla vigtigare handels-
platser knyta förbindelser, som satte den i stånd,
att, när helst kursen visade sig benägen att stiga
öfver pari, handla efter omständigheterna.
Genom ett sådant uppträdande såsom vexclsälja-
re och vexelköpare utll alla stora europeiska
handelsplatser, med hvilka svenska köpmän van-
ligen hafva vexeltransaktioner, skulle bankstyrel-
sen i de flesta fall förekomma all silfverexport,
som främmande länders silfverbehof, utländskt
krig, tillfällig, stor varuimport eller andra olyck-
liga spekulationer på främmande varu- eller pen-
ningemarknader eljest skolat föranleda; och sty-
relsen skall genom sakens skickliga behandling
till och med kunna skaffa banken direkt vinst.
Våra närmaste grannar visa oss, att en bank
kan drifva vexelrörelse utan att förfalla i det
svenska vexel-kontorets eller Förenade Staternas
banks fel.
Medgåfves den frihet i bankens vexelköp och
vexelförsäljning, som Ins. vågat förorda, och be-
gagnades den af en uppmärksam, klok och kraf-
tig bankstyrelse, då skulle man, som vi våga hop-
pas, snart blifva ense om upphäfvande af före-
skriften, att silfver skall inköpas, när sådant, u-
tan lemnadt förskott, för banken ej medförer
större utsift, än som fordras för transporten; äf-
vensom stadgandet om lånerörelsens indragning
till motande af befarade tryckningar på bank-
kassan förmodligen då skulle blifva en antiqvitet.
Vi till och med hoppas en sådan verkan, ehuru
något sednare, af hvad utskollet nu föreslagit, och
lyckönske oss att af denna riksdag åtminstone
hafva vunnit etl glädjande resultat.
Frågan om Privatbankerna är icke i Utskottets
betänkande vidrörd. Vi hafva ej nu utrymme
för dess behandling.
nm mmm em JV
— Redaktionen anhåller att serskildt få fästa
läsarens uppmärksamhet på de sakrika upplysnin-
gar och de sunda grundsatser i finansläran, som
innehållas i de insända artiklar öfver finanserna
och Bankoutskottets nu på bordet hvilande finans-
betänkande, af hvilka den sista här ofvan med-
delats. Vi skulle i sanning anse det lyckligt, om
dessa grundsatser gjorde sig gällande hos riks-
stånden. Uti en enda omständighet äro vi litet
tveksamme att instämma med författaren, nemli-
gen angående lämpligheten för vår bankostyrelse,
att göra vexelaffärer på flera utländska platser,
men detta är dock en mindre betydande sak. I
öfrigt talar artikeln tillräckligt för sig sjelf.
-———L
- (Insändt.)
I Aftonbladet för d. 48 dennes läses Lagutskottets
tillstyrkande med anledning af väckta mo ioner, att
en förändring af 8 6 9 kap. Handelsbalken samt 2
S af kongl. förordningen af d. 28 Juni 41798 borde
göras i ordalag som följer.
Säljare som underlåter iakttaga föreskriften i kongl.
förordningen af d. 28 Juni 1798, att vid försäljning
af varor Partivis med 3 eller flera månaders ) an-
stånd för köparen, förskaffa sig dennes skuldebref,
vare förlustig den i 9 kapitlet 8 S handelsbalken be-
stämde rättighet till ränta från förfallodagen.
Vägrar åter köparen att för sålunda på tid köpte
och af honom emottagne varor utgifva sitt skulde-
bref, anses han hafva frånträdt det betingade betal-
ningsanständet och må säljaren sin fordran hos kö-
paren genast utsökap.
Då detta utskottets tillstyrkande tyckes visa en
god afsigt att åtminstone så småningom söka införa
ordning i krediten köpmän emellan; men tillstyrkan-
det icke synes insändaren tillfyllestgörande; så tager
han sig friheten föreslå att sista Meningen blefye så
stiliserad, som följer.
Vägrar åter köpare att för sålunda på tid köpte
varor af honom emottagne, acceptera af säljaren ut-
ställd vexel eller ock — om säljaren dermed finner
sig belåten — utgifva skuldebref stäldt till säljaren
eller ordres på den betalningstid som i räkning är
fixerad; så anses han hafva fränträdt det betingade
betalningsanståndet, så framt han ej vid affordrandet
af acecpt anför giltigt skäl för sin vägran, i hvilket
fall han vore förpligtad att oförminskad och oförän-
drad hålla säljaren tillhanda den sända varan; i mot-
satt fall må säljaren sin fordran hos köparen genast
utsöka med samma rätt som lag tillerkänner förfal-
len vexel i utsökningsväg, så framt säljaren vid dom-
stol företer bevis att köparen vägrat accept utan gil-
tigt skälp.
Att ett sådant stadgande skulle föra ett godt steg
framåt, inser säkert hvar och en som närmare tän-
ker på saken, likasom att köparen rättsenligen icke
lider någon orätt dervid, — ty en fordran, för hvil-
ban aällanan -— Nm AU a