len hörde några personer dit ankomma, hvilka helt nära gästgifvaregården aflossade ett-skott; att då han återkommit från skjutsuppbådningen, hade tvenne drängar; Johannes och Gustaf Olofssöner från Fägerhult, samt tvenne drängar från Uddevalla; deraf dem ena hette Carl och den andre Johannes, Kvilka sednare medhade ett fruntimmer; ankommit till gästgifvaregården; att emellan nyssnämnde personer, hyilka uppförde sig bullersamt, så väl ute å gården, som inne i gästgifvarstugan, gräl uppstod, isynnerhet mellan Johannes Olofsson från Fagerhult och Johannes från Uddevalla, och då den förre hotade med knif sönderskära och döda den sednare, denne, tillika med medbafde fruntimret flytt utur gästgifvarestugan och genom köket till den kammare, hvarest skomakarne Albrekt Pettersson och Johan Petter Albrektsson voro; att Johannes då öppnade dörren till norrmännens rum, hväkas försvar, som han sjelf yttrade, han tänkte söka. emedan han trodde sig känna dessa från den tid han var som hålikarl vid gästgifvaregården i Uddevalla stad; att Johannes genast återkom från norrmännens rum och förblef sedam hela aftonen uti skomakarnes, hvarunder han, som uppretad af Johannes i Fagerhult, ofta yttrade, att derest han icke befarade blifva sönderskuren af knif, han skulle för båda Fagerhultsgossarne reda sig. och ville ut för att söka nytt gräl och handgemäng, det dock medhafda fruntim:et förmådde med enträgna böner förhindra; att Johannes och Gustaf från Fagerhult gått ut för att söka Johannes från Uddevalla och yttrade-derunder, att de skulle förderfva honom derest han påträffades; att Johannes från Fagerhult någre gånger om aftonen på gården och vid ingången till förstugan afsköt knallhattar med en pistol; att gästgifvarens folk tillsade flere gånger om tystnad och tillhöllo Fagerbultsgossarne, hvilka förde mesta oljudet, att aflägsna sig, det desse dock ej efterkommo förrän klockan omkring 1 på natten, hvarefter det blef tyst på gästgilfvaregården; att af de nå gästgifvaregården varande personer hållkarlen ej förmärkt att någon sökte ofreda norrmännen och att dessa ej blifvit på annat sätt störda, än af det buller, som uppstått af grälet emellan Johannes Olofsson från Fagerhult och Johannes frän Uddevalla. Skomakaren Albrekt Pettersson från Gundlebo: att han, som jemte sin son, Johan, vid ifrågavarande tillfälle var på gästgifvaregården Almiås, der de förrättat skoarbete i rummet närmast det, som blifvit de norske resanderne anvisadt, ej förmärkte att någon ofredade desse, på annat sätt än att de blifvit störda af det buller, som förorsakades. af flere från Wenersborgs marknad ankommande personer, hvaribland tvenne drängar från Fagerhult i norra Ryrs socken och tvenne dito från Uddevalla, bland hvilka gräl uppstod i gästgifvarestugan klockan vid pass 44 på aftonen; att en af dessa drängår, jemte ett fruntimmer, som var i dess sällskap, i fruktan att blifva sönderskurne, flyt: till hans rum och derifrån ingåt till de resande, hvarifrån han genast inkommit, och förblef sedan hela aftonen i det rum, hvarest Albreki Pettersson var ; att sedan drängarne från Fagerhult af. lägsnat sig från gästgifvaregården klockan omkring I på natten, det blifvit fullkomligt tyst. De öfrige, afhörde personernas berättelse in stämmer med hållkarlens. Gästgifvaren uppgilve) att han om aftonen varit illamående och gått til hvila klockan 9, och detta bekräftas äfven af er piga, som tillägger, att hon, just derföre att gäst gifvaren var sjuk, icke velat efterkomma norr männens begäran att inkalla honom. Det oaktad har gästgifvaren blifvit ansedd skyldigfatt för för sumlighet böta 5 Rdr.