AUT IIATIATTUGIIT: ANT VÄN LUIUC UUCKR AUILIR. Llilldta att de kyssar han, efter sin egen, något bombastiska beskrifning, i parken af en egendom vid kanallinien, tillkämpade sig af en ung fröken Ebba, tills vidare räknas som apokryfiska, enär vi svårligen vilja tilltro en ung, bildad svensk qvinna nog mycken sjelfförgätenhet, att utan ailvarsammare motstånd lemna dylika gunstbevis åt en villfremmande passagerare, som herr Boas. Och skulle äfven kyssarne vara historiska, grannlaga är det visserligen icke, att med utmärkande af person, namn och ställe, anförtro hemligheten Jaf en njuten ynnest åt möjligen några tusen läsare. ESBJÖRN. NYA TEATERN. Mamsell Lindmarks recett i går på Nya teatern lät allmänheten för första gången skåda två nya pjeser, båda svenska originaler. Den första: Uppasserskan, skådespel i 3 akter,, sades hafva till författare en af Nya teaterns egna artister, den andra: Det otroliga, eller svartsjuka botad genom inqvartering, lustspel i en akt, är författad af hr K. Kullberg, hvars författarskap är för allmänheten kändt både genom scenen och tryckpressen. Uppasserskan, som låter allmänheten se hur det stundom kan gå med en flicka på ett sehweitseri och, i förbigående, äfven med en barnhusgosse, röjde otvifvelaktigt en praktisk bekantskap med många af scenens fordringar och med smaken hos en fraktion af publiken, som visst icke är den fätaligaste. Den upptogs derföre med bifall på många ställen i salongen, och framkallade vid slutet ett allmänt rop eiter författaren, hvilken dock icke visade sig. En femaktspjes, svenskt original, kan naturligtvis icke komma att sakna cen recension och närvarande anmälan af innehållet kan derföre blifva kort. Det är en uppyasserska i en schweitsarbutik, som har många kurtisörer och jemväl heter Amanda. En al dem, en ung man i verken suckar i hemlighet, en annan, en baron, säger sin tanka reut ut och bjuder mamselln på bal, men öfverger henne der, emedan han finner för sig åtskilliga fröknar och andra damer ur hans öfre umgängeskrets, för hvilka han naturligtvis ej kan röja sin bekantskap med värdshusskönheterna. En af de der förnäma damerna, en öfverstinna, med adligt namn och en dotter, som naturligtvis tituleras fröken, har, emot all förmodan, så dålig takt, att hon söker gräl med den balklädda uppasserskan och nödvändigt vill visa bort henne; baronen tillkommer i detsamma och tages i anspråk af båda damerna, men bestämmer sig naturligtvis för den adliga damen och förnkar uppasserskan. Då inträder vår unga mani verken, förklarar sig för uppasserskan och kör med sina vänner ur den lägre societeten bort damerna af den högre. Deraf blir nu kärlek mellan honom och uppasserskan. Imedleriid har en gammal gråhårig man om sextio år också sina alsigter på Amanda; han spelar en slags bgråa mannen, är rik, lofvar bli flickans fader och tar henne i sitt hus. Der uppsnbarar han en kärlek af varmare natur än den tfaderliga och hotar flickan med vanära, om hon ej lyder honom. Då står åter vår unge man oförmodadt vid hennes sida och tar henne bort, midt för den gamle mannens näsa, och för henne UMtll hennes mor, som är en sjuk och fattig enka. Denna uppenb rar nu, att Amandas far icke egentligen varit hennes far, utan att den rätte fadren varit en bekantskap, som modren haft före äktenskapet! och som rymt sin kos. Nu söker baronen uppl: flickan i hennes fristad och detsamma gör den samle sextioårinzgen, och båda ställa sig så skamlösa, som friherreskapet och pensarne någonsin kunna tillåta. Men vår unge man är också der, sör med baronen allt hvad han vill och kör utls honon. Med den gamle tar det onda samvetet ! ihop och gör äfven honom mjuk, sen man gjort! len upptäckten, att just hanär Amandas rätta far )! och hennes mors f. d. bortrymde älskare. Amanda ; i I : har då ändtligen en rik far och hennes fordna surtisörer komma nu tillbaka såsom uppriktiga illbedjare och friare, baronen med; men hon ser dem allt korgen. Andtligen infinner: sig äfven vår ,unge man,. Men se nu är Amanda rik och han, såsom alltid, fattig, och derför romaesk nog, att icke vilja gifta sig med henne. denna nöd inrusar den gamle och ropar: jag r ruinerad; mina pengar voro icke mina, utan lott ett förtrodt gods för en min vänsson, ch denne son är funnen. Nu vill vår unge man tta sig medAmand , ty nu äro båda lika fatiga. Men inte ännu. Ty i detsamma inkom-r ner en gammal tjenare, viker upp rockärmen på)? len unge mannen, finner elt födelsemärke på rmen och ropar: ,rättvise bimmel! min aflidne wusbondes son, Då lår den unge mannen allC len ramles egendom och giter sig med Amanda k f slubbelt skäl, ty nu är hon fattig och han rik. Denna korta framställning torde vara nog, för tt gifva någorlunda begrepp om detta stycke, om väl kan tillfredställa en viss delaf publiken, hen mahända icke uppfyller några högre estetika fordringar. Man måste dock hålla författa-!p en räkning för den ärlighet, hvarmed han ge-Ir om sjeltva titeln, på förhand gifvit ett slags18 ink om en del af de ämnen, som i stycket ? ehandlas. a Det otroliga, eller svartsjuka, hotad genom in-Ib vartering gör icke stora anspråk hvad omfånget I eh intrigen beträffar. n Dan Af h Tv