Är det med sådana facta för ögonen möjligt, atl anse mängden af verkligen konvertibla banksedlar i ett land för något, hvarpå landets väl eller ve beror? Skall man då aldrig komma ifrån denna fixa föreställning, för att allvarligen sysselsätta sig med kredit-vilkoren, som för bankernas och landets säkerhet äro det enda nödvändiga? Men det är icke blott i sin nu omtalade grundval, som det af Peel adopterade systemet är undergräfdt: Det är också tillräckligt utredt, al! en oblandad eller öfvervägande metallisk cirkulation alldeles icke, såsom Torrens och konsorter uppgifvit, minskas. genom hvar och en utomordentlig export af ädla metaller. Det finnes nämligen, i länder med sådan cirkulation, alltid efter landets förmögenhet afpassade förråd af sådana metaller i hvila, myntade eller omyntade, hvilka i behofvets stund komma i dagen, och, i händelse behofvet är till export, antingen direkte utföras eller ock genast fylla den lucka i cirkulationen, som exporten förorsakat. Lord Ashburton beräknade år 1819, att föga mindre än 4100,000,000 St. i ädla metaller skulle fordras till utförande a! de då till penningeväsendets ordnande i särskilda stater uppgjorda planer. Om än beräkningen var öfverdrifven, och om åtskilligt, som påtänktes, ej blifvit utfördt, så är dock visst, att till de operationer af denna art, som verkligen blifvit utförda, ofantliga summor blifvit från de länder, der mest af de nämnda metallerna fanns anskaffade, utan att man der förmärkt någon motsvarande brist. Och man har, ehuru på osäkra grunder, beräknat, att af de 120,000,000 St., hvartill Frankrikes metalliska myntbelopp uppskattas, den vida större delen befinner sig i hvila, färdig att på kallelse utvandra hvart som heldst. — — Framför allt finnes i Europas stora banker, för dylikt indamål, alltid i beredskap ett förråd, som utan den ringaste känning för landet kan dragas fram och tillbaka. — — Då den stora principens förfökare icke desto mindre yrka, det en blandad circulations belopp ovilkorligen skall minskas, när elst guldeller silfver-utförsel inträffar, så är let i sjelfva verket en under metallisk cirkulation okänd förlägenhet, hvari man vill försätta ulmänna rörelsen: ett slags botgöring för den ättnad, transaktioner genom en blandad cirkulaion i vanliga förhållanden nuter. I sjelfva verket är det nämligen visst att, utan alla fjettrar, otalbeloppet af ett lands cirkulationsmedel, när le utgöras af konvertibla banksedlar jemte mealliskt mynt, fluktuerar efter samma lagar, som lär dessa medel utgöras af metalliskt mynt alle1a, och den engelska banklagen skall, långt ifrån tt mildra lidandet i den mån det blir tidigare, ätt förvandla i sig sjelfva lindriga tryckningar på inglandsbankens metalliska kassa till grafvar för nången enskilds välfärd och skräckbilder för hela andet. (Slutet föl er.)