oe
it den arme bonden och hans bäfvande dotter.
Slottets genomletande vore nu af nöden, menade
han, ehuru detta skulle ske endast pro forma,
medan han var öfvertygad, att hans adjutanter
ifven här skulle förgäfves leta efter den flydde.
Den besynnerliga tonvigt ban lade på dessa
sednare ord, förvånade herr von Reck, äfvensom
den sköna Lura, ehuru på helt olika sätt. Den
förre trodde sig deruti finna ett spe; den sed-
nare deremot började hoppas, tyckte sig i den
gamle krigarens uttryck finna något hemlighets-
fullt af gladare beskaffenhet, och gaf, med spänd
nyfikenhet, akt på hvad han vidare skulle säga
och företaga.
Herr von Reck tog hastigt ett bref från bor-
det och räckte det öppet åt generalen, sägande;
ehuru med icke just så säker röst: :
— Du är herre i mitt bus, Paul. Min Anto-
nia skall öfverlemna dig alla nycklar, och mir
kammartjenare skall ledsaga dig i hvar e rum
hvarje skrubb af slottet. Hvad mig self angår
så nödgas jag genast, i och för en angelägen affär
resa till hufyudstaden. Min kommissionär der
städes tillskrifver mig angående en högst besyn-
nerlig, oförmodad proeess, som fordrar min per:
sonliga närvaro. Han påstår det jag e bör för
summa något ögonblick, utan genast begifva mig
af, och då han icke vidare redogör för sakens
sammanhang, så är det ursäktadt, om nyfikenhe-
ten drifver mig att påskynda resan och föran-
leder mig att redan hafva gifvit befallning om
resvagnens förspännande.
På generalens ansigte syntes en plötslig ryck.
ning, som tycktes förebåda en herrskare-befall.
ning, tt stanna hemma; men med tankens snabb.