oe it den arme bonden och hans bäfvande dotter. Slottets genomletande vore nu af nöden, menade han, ehuru detta skulle ske endast pro forma, medan han var öfvertygad, att hans adjutanter ifven här skulle förgäfves leta efter den flydde. Den besynnerliga tonvigt ban lade på dessa sednare ord, förvånade herr von Reck, äfvensom den sköna Lura, ehuru på helt olika sätt. Den förre trodde sig deruti finna ett spe; den sednare deremot började hoppas, tyckte sig i den gamle krigarens uttryck finna något hemlighetsfullt af gladare beskaffenhet, och gaf, med spänd nyfikenhet, akt på hvad han vidare skulle säga och företaga. Herr von Reck tog hastigt ett bref från bordet och räckte det öppet åt generalen, sägande; ehuru med icke just så säker röst: : — Du är herre i mitt bus, Paul. Min Antonia skall öfverlemna dig alla nycklar, och mir kammartjenare skall ledsaga dig i hvar e rum hvarje skrubb af slottet. Hvad mig self angår så nödgas jag genast, i och för en angelägen affär resa till hufyudstaden. Min kommissionär der städes tillskrifver mig angående en högst besynnerlig, oförmodad proeess, som fordrar min per: sonliga närvaro. Han påstår det jag e bör för summa något ögonblick, utan genast begifva mig af, och då han icke vidare redogör för sakens sammanhang, så är det ursäktadt, om nyfikenheten drifver mig att påskynda resan och föranleder mig att redan hafva gifvit befallning om resvagnens förspännande. På generalens ansigte syntes en plötslig ryck. ning, som tycktes förebåda en herrskare-befall. ning, tt stanna hemma; men med tankens snabb.