VO het. — Se här — betrakta er mors bild, och föreställ er, att hon frågar er genom min mun. Och — vid alla ödens Gud! ... om det är mö;ligt att himlens inbyggare kunna inverka på jordinvånarnes lott, så är det säkert att Fioretta har i denna natt fört er och mig tillsammans: Alessandro ryste tillsammans vid den första hälften af den gamles tal, ty han trodde sig deri läsa en ohygglig profetia; men slutet deraf verkade dock så välgörande på honom; det milda väsende, som den tappre krigarens imposanta gestalt bastigt anlog, grep honom oemotståndligt, så alt han, ehuru med beklämdt hjerta, bekände för den nye vännen allt, ända till den minsta omständighet af hans och Lauras hemliga kärleksförhållande. : Generalen fick läsa Lauras bref och med eldig blick yttrade han, under dess läsning: — Italienskt qvinnoblod! Förnekar sig icke en gång i Norden! — En galant flicka! ... en präktig soldatbrud! Men när den berättande kom till det sista nattäfventyret och skildrade huru den hemlige besökaren slött stiletten i bädden och derstädes qvarlemnat den, då sprang generalen, i den förfärligaste sinnesskakning, upp af stolen, och hans ansigte fick ett vildt uttryck, som vanställde det helt och hållet. — Det missfostret! ropade han. — Han sjelf eller hans tenare — det är enahanda, Brottet är i alla fall lika stort. — Gud är stor och allestädes närvarande, tillade han, i det han, utmattad af sina öfverspända känslor, åter nedsjönk på stolen. — Midt under krigets tumult har han åt mig förlänat ett domarekall; och jag vill döma