de öfriga Stånden fogar, skall Konstitutionsutskottet. genom val af Riksständens Plena förstärkt till ett antal af) Tjugu personer af hvarje Stånd, medelst samfäld omröstning afgöra, huruvida förslaget må hvila till följande riksdag eller genast förkastas. — ro samtlige Stånden ense om förändring i en eller flera delar af förslaget, skall detsamma, sålunda förändradt, blifva hvilande till nästföljande riksdag. Aro Stånden af olika tankar om de förändringar, som i förslaget böra göras, och dessa ej kunna, uppå Konstitutionsutskottets framställning till Riksstånden, sammanjemkas, skall genom omröstning, som af Utskottet föreslås, i Förstärkt Konstitutionsutskott bestämmes, hvilken förändrade ordalydelse, som skall blifva hvilarde eller, om ingen sådan godkännes, att all fråga om ändring i förslaget förfalier. Vid den slutliga behandlingen under påföljande riksdag af ett hvilande förslag till grundlagsändring, kan det af Riksstånden endast ogillas eller oförändradt antzgas. I sednarec fallet öfverlemnas det, genom Ståndens Talmän, till Konungen, som, efter inhemtande af Statsrådets tankar deröfver, tager sitt beslut, och meddelar Riksens Ständer å Rikssalen Sitt samtycke, eller ock orsakerna till Sin vägran. Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i Grundlagarna, öfverlemnar Han, efter Statsrådets hörande, Sin Proposition, jemte Statsrädets tankar deröfver, till Riksens Ständer, som genast, utan att om denna Proposition förut öfverlägga, uppdraga åt Konstitutionsutskottet att utlåtande derom till Riksens Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utskottet Konungens Proposition, då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Proposition afslå, eller ock agöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta; gällande i detta fall tre Stånds mening och, om två Ständ stanna emot två, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må, under någon förevändning, Riksens Ständer förr än å nästa riksdag Propositionen till slutligt bifall upptaga. Samtycka då alla Rikssränden till Konungens7förslag, begäre de dag att på Rikssalen få Riksens Ständers bifall dertill afgifva. Derest Konungens Proposition icke i sälunda stadgad ordning af Riksens Ständer antages, aflemne de sitt afslag, med skälen derför, skriftligen till Konungen, genom deras Talmän. Om ä rikedag, Gå grundlagsfrågor Jagiigen kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må det ej ega rum utan Konungens och alla fyra Riksståndens sammanstämmande beslut. Riksdagsordningen. 6 29. A:sta momentet. Konstitutionsutskottet, som utgöres af tjugufyra ledamöter, tillkommer att granska rikets grundlagar, samt att upptaga frågor och tiil Ribsens Ständers Plena afgifva förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar af samma lagar; vid hvilka frågors och förslags behandling förhålles, på sätt Regeringsformens 84 föreskrifver. g 49. 3:dje momentet. Vid pröfningen i Ständens Plena — — — — — ej må ega rum. — Angående grundlagsfrågors behandling är i 81 Regeringsformen serskildt stadgadt. 8 73. Stanna Riksstånden — — — — — med Riksens Ständers rätt afgöra. — Om behandlingen i dessa fal! af grundlagsfrågor är, genom 81 Regeringsformen, serskildt stadgadt. Konstitutionsutskottet fär slutligen tillägga den vördsamma erinran, att ofvanstående grundlagsändringsförslag, i fall det nu af Riksens Ständer såsom hvilande antages, icke kan å nästa riksdag komma under pröfning, derest en sådan förändring i nationalrepresentationen då beslutas, hvarigenom nämnde förslag biilver öfverflödigt. Emot Utskottets beslut reserverade sig: herr Cederschjöld P. G., herr Hartmansdorff A. och kerr Wern: med herr Wern instämde samtlige Utskottets ledamöter af Borgare och Bondeständen. — Statsutskottet har aflemnat följande utlåtande: JM 257, i anedning af återremisser å betänkandet 26 141, angående ifrågaställde förändringar uti gällande stadganden dels rörande sättet för markegångsprisens bestämmande, dels i afseende på beskaffenhe:en af afradsgild spanmål. 1 detta utlätande har U. föreslagit följande ändring af förut gjorda tillstyrkanden, nemligen: att såsom vilkor för spanmålens afradsgilda beskaffenhet må stadgas det spanmålen bör vara väl rensad och ef ter årsvextens beskaffenhet strid; samt att, vid de årliga markegångssättningarne, deputerade skola, til räntetagares och räntegifvares ömsesidiga eiterrättelse bestämma den minimivigt, som hvarje sädesslag mäste hålla, för att vara afradsgildt. Till ledning för denna åtgärd, böra de uppgifter och priskuranter hvilka före markegångssättningen af kronfogdarne insändas, äfven omfatta de serskilde spanmålsslagens vigt. x 039, i anledning af erhållne återremisser då utlåtandet 214 2417, angående stapelstädernas tolag. U. yttrar sig härom hufvudsakligen följande: Då U., för sitt afstyrkande utaf K. Maj:ts proposition, icke hemtat stöd af de ifrågavarande stapelstädernes privilegier, kan U. ej heller finna en fullständigare utredning i denna del vara af närvarande förhållanden påkallad; men anser fortfarande, att ingen rubbning bör uti så gamla och vid flerfaldiga tillfällen stadfästade rättigheter ega rum, utan serdeles maktpåliggande skäl, hvilka U. nu icke anser vara för handen. Enligt U. tanke, kan den åsyftade likheten i rättigheter, stapelstäderne emellan, icke ernås genom den ifrågasatte regleringen, hyilken tvertom, SEreder skenbar likhet i agifter, skulle medföra ganska betydlig olikhet uti vilkor stapelstäderne emelJan, enär tolagsersättningen skulle meddelas blott i förhållande till hvarje stads andel i tulluppbörden, men utan någon beräkning af de utgifter för byggnaders och hamnars underhåll m. m., som det är tolagens ändamål att motsvara. Den ena staden ernöälle troligen mindre, än som erferdrades och den