de öfriga Stånden fogar, skall Konstitutionsutskottet.
genom val af Riksständens Plena förstärkt till ett
antal af) Tjugu personer af hvarje Stånd, medelst
samfäld omröstning afgöra, huruvida förslaget må
hvila till följande riksdag eller genast förkastas. —
ro samtlige Stånden ense om förändring i en eller
flera delar af förslaget, skall detsamma, sålunda för-
ändradt, blifva hvilande till nästföljande riksdag.
Aro Stånden af olika tankar om de förändringar,
som i förslaget böra göras, och dessa ej kunna, uppå
Konstitutionsutskottets framställning till Riksstån-
den, sammanjemkas, skall genom omröstning, som af
Utskottet föreslås, i Förstärkt Konstitutionsutskott
bestämmes, hvilken förändrade ordalydelse, som skall
blifva hvilarde eller, om ingen sådan godkännes, att
all fråga om ändring i förslaget förfalier.
Vid den slutliga behandlingen under påföljande
riksdag af ett hvilande förslag till grundlagsändring,
kan det af Riksstånden endast ogillas eller oförän-
dradt antzgas. I sednarec fallet öfverlemnas det, ge-
nom Ståndens Talmän, till Konungen, som, efter
inhemtande af Statsrådets tankar deröfver, tager sitt
beslut, och meddelar Riksens Ständer å Rikssalen
Sitt samtycke, eller ock orsakerna till Sin vägran.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon
ändring i Grundlagarna, öfverlemnar Han, efter
Statsrådets hörande, Sin Proposition, jemte Stats-
rädets tankar deröfver, till Riksens Ständer, som
genast, utan att om denna Proposition förut öfver-
lägga, uppdraga åt Konstitutionsutskottet att utlå-
tande derom till Riksens Ständer afgifva. Tillstyr-
ker Utskottet hvad Konungen föreslagit, hvile frågan
till nästa riksdag, då Riksens Ständer skola sitt be-
slut derom fatta. Afstyrker Utskottet Konungens
Proposition, då må Riksens Ständer genast kunna
antingen denna Proposition afslå, eller ock agöra,
att de vilja öfver densamma å nästföljande Riksdag
besluta; gällande i detta fall tre Stånds mening och,
om två Ständ stanna emot två, deras, som beslutet
uppskjutit. Men icke må, under någon förevänd-
ning, Riksens Ständer förr än å nästa riksdag Pro-
positionen till slutligt bifall upptaga. Samtycka då
alla Rikssränden till Konungens7förslag, begäre de
dag att på Rikssalen få Riksens Ständers bifall der-
till afgifva. Derest Konungens Proposition icke i
sälunda stadgad ordning af Riksens Ständer antages,
aflemne de sitt afslag, med skälen derför, skriftligen
till Konungen, genom deras Talmän.
Om ä rikedag, Gå grundlagsfrågor Jagiigen kunna
afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må det ej ega
rum utan Konungens och alla fyra Riksståndens
sammanstämmande beslut.
Riksdagsordningen.
6 29. A:sta momentet. Konstitutionsutskottet,
som utgöres af tjugufyra ledamöter, tillkommer att
granska rikets grundlagar, samt att upptaga frågor
och tiil Ribsens Ständers Plena afgifva förslag om
ändringar, förbättringar och förklaringar af samma
lagar; vid hvilka frågors och förslags behandling
förhålles, på sätt Regeringsformens 84 föreskrifver.
g 49. 3:dje momentet. Vid pröfningen i Stän-
dens Plena — — — — — ej må ega rum. — An-
gående grundlagsfrågors behandling är i 81 Rege-
ringsformen serskildt stadgadt.
8 73. Stanna Riksstånden — — — — — med
Riksens Ständers rätt afgöra. — Om behandlingen
i dessa fal! af grundlagsfrågor är, genom 81 Re-
geringsformen, serskildt stadgadt.
Konstitutionsutskottet fär slutligen tillägga den
vördsamma erinran, att ofvanstående grundlagsän-
dringsförslag, i fall det nu af Riksens Ständer såsom
hvilande antages, icke kan å nästa riksdag komma
under pröfning, derest en sådan förändring i natio-
nalrepresentationen då beslutas, hvarigenom nämnde
förslag biilver öfverflödigt.
Emot Utskottets beslut reserverade sig: herr Ce-
derschjöld P. G., herr Hartmansdorff A. och kerr
Wern: med herr Wern instämde samtlige Utskottets
ledamöter af Borgare och Bondeständen.
— Statsutskottet har aflemnat följande utlå-
tande:
JM 257, i anedning af återremisser å betänkan-
det 26 141, angående ifrågaställde förändringar uti
gällande stadganden dels rörande sättet för marke-
gångsprisens bestämmande, dels i afseende på be-
skaffenhe:en af afradsgild spanmål.
1 detta utlätande har U. föreslagit följande ändring
af förut gjorda tillstyrkanden, nemligen: att såsom
vilkor för spanmålens afradsgilda beskaffenhet må
stadgas det spanmålen bör vara väl rensad och ef
ter årsvextens beskaffenhet strid; samt att, vid de
årliga markegångssättningarne, deputerade skola, til
räntetagares och räntegifvares ömsesidiga eiterrättelse
bestämma den minimivigt, som hvarje sädesslag mä-
ste hålla, för att vara afradsgildt. Till ledning för
denna åtgärd, böra de uppgifter och priskuranter
hvilka före markegångssättningen af kronfogdarne in-
sändas, äfven omfatta de serskilde spanmålsslagens
vigt.
x 039, i anledning af erhållne återremisser då
utlåtandet 214 2417, angående stapelstädernas tolag.
U. yttrar sig härom hufvudsakligen följande: Då
U., för sitt afstyrkande utaf K. Maj:ts proposition,
icke hemtat stöd af de ifrågavarande stapelstädernes
privilegier, kan U. ej heller finna en fullständigare
utredning i denna del vara af närvarande förhållan-
den påkallad; men anser fortfarande, att ingen rubb-
ning bör uti så gamla och vid flerfaldiga tillfällen
stadfästade rättigheter ega rum, utan serdeles makt-
påliggande skäl, hvilka U. nu icke anser vara för
handen. Enligt U. tanke, kan den åsyftade likheten
i rättigheter, stapelstäderne emellan, icke ernås ge-
nom den ifrågasatte regleringen, hyilken tvertom,
SEreder skenbar likhet i agifter, skulle medföra gan-
ska betydlig olikhet uti vilkor stapelstäderne emel-
Jan, enär tolagsersättningen skulle meddelas blott i
förhållande till hvarje stads andel i tulluppbörden,
men utan någon beräkning af de utgifter för bygg-
naders och hamnars underhåll m. m., som det är
tolagens ändamål att motsvara. Den ena staden er-
nöälle troligen mindre, än som erferdrades och den