kets fotspår. Då hörde han på afstånd de ryska skildtvakternas anrop ute på fältet; han hörde dem besvaras af andra dofva röster utanföre; han skyggade dervid tillsammans och återvände till sin kammare, hvars dörr han tillslöt med en rigel innanför. Med darrande hand slog han eld och itände ljus, då han till sin outsägliga fasa fann, i det han närmade sig sängen, en blank stilett instucken i en af kuddarne. De sönderstuckna sängkläderna utvisade att mordvapnet hade trenne gånger blifvit instött i bädden, der man trodde honom ligga djupt insomnad. — Sköna, Sibylla! — yttrade han för sig sjelf. — Var då detta din aning? Hans hår reste sig; en iskall rysning gick öfver hans nacke. — Lönmord! ropade en röst inom honom. Han ryckte dolken utur bädden och störtade ut genom dörren, som han åter hastigt öppnade. Utan vilja, utan tanke, utan medvetande flydde han från det hemska rummet, och var nästan sanslös, som om han hade sett ett Gorgonhufvud. . Då han kommit i den trånga, mörka gången, och hade gått några steg, träffade han på en dörr, som, efter hvad han kunde tycka, borde föra ut åt gården, men som dock var stängd Derifrån hade den smala gången en vinkel; Italienaren följde denna och kom snart till en an: nan dörr, hvilken gaf vika för hans påstötning Här fann han en smal trappa, förande uppåt Han sprang uppför denna trappa, kom åter til en dörr, öppnade och slog den i lås efter sig Lik en drömmande stod han der nu, :sedan har sett sig om. Han befann sig midt uti ett lite