stadens gatpojkar; eldsvådan uteblef. Ett visst knot förspordesi hopen. Man klagade öfver att ba blifvit narrad, och flere. bedyrade, att, om det icke för framtiden blir mera besked med våra eldsvådor, ernade de icke besöka en enda. I öfrigt har Stockholms lägre befolkning en ganska älskvärd sed, att vid alla dylika tillfällen, genom ett blindt skoj och skrikande, om möjligt förhöja det officiella oväsendet af trumning och klämtningar. Troligen åsyftas väl med dessa sig-naler att göra larm, att väcka uppmärksamhet på den öfverhängande faran; men, sedan detta en gång skett, sedan vederbörande tagit det brinnande stället i besittning och eldsläckningskrafterna börjat agera, tyckes detta öronsågande oljud också hafva nått sitt mål och utan skada kunna tystna. I början af veckan annonserade någon i Dagbladet om ett lån på 260 rdr banko. Som ränta erbjöds att dagligen få hemta trenne rätter väl lagad mat! Menskligen att se, borde en sådan ränta, i ordets fulla bemärkelse, äta upp kapitalet. Imedlertid då dylika öppna utmaningsbref till ockreriet måste tolereras i polisens egen tidning, hvarföre icke heldre ge räntan fri, och låta penningen, liksom hvarje annan vara, gälla hvad den kan? ESBJÖRN.