dare, som under första tiden af den kongl. fa
miljens härvaro dagligen belägrade palatset fö
att få se- någon, af, dess medlemmar, nu alltme
betydligen minskas.
Af tidningarne har du förmodligen sett, att då
Kongl. icke hafva underlåtit att begagna de an
ledningar: till tidsfördrif, som Christiania, efte
sina inskränkta tillgångar, har att bjuda sina hög:
gäster. Afven: vår teater, som i artistiskt hän
seende icke är att anse annorluhda än som er
afläggare, af Köpenhamns-teatern, der man gif
ver komedier och vådeviller någorlunda drägligt
och med den mest naiva lätthet uppför operor
i hvilka man låter sisom om man sjöng, har flere
gånger varit ärad med de Kongl:s besök, tillstor
fördel för teaterkåssan, då deras närvaro här, så-
som ännu alltid, gifver fullt hus. Men den
egentliga hufvud- och statsaffären, den stora. fe-
sten med bal och souper, som stadens innevånare
ämna gifva åt Deras Maj:ter, är utsatt till efter
Påsk. Då skall det först riktigt bryta löst, och
stadens stora och, präktiga festivitets-lokal i den
härvarande frimurare-logens nya hus skall då få
andra ögon att se med. Stora anstalter skola af
denna anledning vara vidtagna, och ljuskronor
och trymåer af de mest äfventyrliga dimensioner
skola för tillfället hafva blifvit beställda utrikes
ifrån. En kommitte har redan länge varit sys-
selsatt med tillredelserna för festen, i hv lken
stadens innevånare af alla klasser äro tillåtna att
deltaga, emot erläggande af en, med anledning af
den stora mängden deltagare, till blott 10 Specie-
daler bestämd inträdes-afgift.
På Drottningens födelsedag, den 44 dennes, var
ett fest igt tåg föranstaltadt af alla korporalioner
och handtverkslag, som med deras olika emble-
mer och flygande fanor samt klingande spel ge-
nomtågade gatorna till palatset, der en deputa-
ion, anförd af sadelmakaren Ytterberg, kompli-
menterade Hennes Ma:t, hvarefter en utaf en
ung handtverkslärling till dagens ära författad sång
olef afsjungen af den rundtomkring palatset upp-
tällda talrika processionen. Detta sätt att fira
n kär dag förskrifver sig ifrån sistl. 47 Mai, då
let första gången här blef begagnadt, och det är
utt betrakta såsom en liflig och föga kostsam,
skyldig glädjeyttring, oaktadt den framträder un-
ler en form, som har något ovanligt i vår tid
;ch under våra förhållanden, då så väl på grund
uf en sund närings-politik, som till följe af grund-
agens bud i dess 404 , allt slags skrå- och
orporat:ons-väsende eller stånds-väsende är af-
kaffadt.