r hoppas, emotser en annu storre utveckluns och fästhet genom de arbeten, som unions-kommitten har åstadkommit ), synes erbjuda en nar turlig itgångsoch sammanknytningspunkt för Skandinavismens sträfvanden, och att bereda dem de mest gynnsammid utsigter; ty blifver föreningen mellan Nörge:och Sverge hvad den kan och bör vara — en förening i anda och sanning, :skall den kunna uppbära Skandinavismen och hålla den uppe i de stormar, som möjligen hota den. En sådan förening slutas dock icke i kabinetterna, och blifver ingen verklighet genom att blott stå på papperet; ett innerligare närmande, en förtroligare inbördes bekantskap med hvarandras institutioner, förhållanden och intressen behöfves derjemte, för att ingjuta lif i de döda formerna. Imedlertid synes sådant närmande mellan det norska och svenska. folket vara. ett pium desiderium, och den kännedom, de hafva: om hvarandras inrel förhållanden, är i allmänhet ännu så ringa, att det måste förvåna betraktaren. Danskarne och :Svenskarne stå hvarandra i detta afseende närmare; ja, jag vågar påstå, att. så väl Norrmän som :Svenskar i allmänhet äro bättre bekanta med de politiska, söciala och litterära förhållandena i England och Frankrike, än hos hvarandra. Att detta är. -ett onaturligt förhållande, inses lätt; och det bör således ej fortfara. Jag vill icke här inlåta mig i en ofruktlös undersökning om orsakerna till detta fenomen, som visserligen icke bör sökas i brist på intresse för hvarandras så nära sammanknutna väl eller ve, utan snarare i kommunikationsmedlens otillräcklighet), i förening med en, åtminstone för sven:skarne ursäktlig tro, att utbytet af denna bekantskap icke kan komma att stå i proportion till den på dess tillvägabringande använda möda. Jag vill icke heller afsäga någon dom, angående på hvilkendera sida bristen på kunskap är störst. På det hela torde begge parterna hafva i detta afseende något alt förebrå hvarandra; ty hafva, :såsom rimligt är, norrmännen en större bekantskap med svenska litteraturen, i synnerhet dess vitterhet, lära deremot svenskarne i allmänhet hafva bättre reda på de norska politiska institustionerna, (ehuru Gud skall veta att äfven i denna rigtning kunskapen är bristfällig nog) än nor:skarne på Sveriges: jag har endast. velat väcka uppmärksamheten på den brist som äger rum,l för att om möjligt derigenom bidraga till dess. afbjelpande, liksom att efter förmåga söka att göra en början, medelst att genom direkta meddelanden från Norges hufvudstad, hvilka i närva-l: Tande ögonblick, på grund af Konungens vistande här och Stortbingets sammanvaro, kanske kunna hafva något intresse för den svenska allmänheten och verka till samma ändamåls ernående. Oaktadt den goda staden Christiania i de sednare åren har antagit en -viss stor, stadsmässig mine, är den likväl ännu i många rigtningar så intvingad i småstadsaktighetens trånghet, att, med bästa vilja i verlden, den likväl har svårt att lämpa sig efter eller tillfredsställa: de fordringar, : man i allmänhet gör sig på en residens-stad för en konunga-familj. Vi hafva sålunda ännu icke en passande boning att bjuda den; men man bör icke tro att denna brist har sitt ursprung från den demokratiska principen, som utgör grunddraget i vår statsförfattning och hela vårt samhällsväsende, och som aristokraterne så gerna skulle vilja göra till syndabock för allt tänkbart ondt. Nej, denna demokratiska princip hindrar oss icke ifrån att vara så goda rojalister, som trots någon, så länge rojalismen inskränker sig till kärlek och tillgifvenhet för Konungen och Konungahuset, och till åtrån att se dem midtibland oss samt förskaffa dem ett så godt och behagligt uppehåll här, som möjligt är. . Häruti öfverträffa de demokratiske norrmännen måhända mången aristokratisk rojalist, och de, i förhållande till resultatet och våra inskränkta tillgångar snart sagdt fabelaktiga summor, som af Storthingen blifvit beviljade till utförandet af Kongl. slottsbyggdet här anförda, i synnerhet då man sammanhåller den omständigheten, att national-församlin:gen, som har pungen i sin hand, sjelf ännu håller till i ett trångt rum inåt gården i den gamla ikathedral-skolan, hvilken byggnad på samma gång utgör en usel och otillräcklig lokal för regeringsdepartementen ), och högsta domstolen håller sina sammankomster i en hyrd lokal, som är likaså otjenlig som opassande för denna höga myndighet,. hvilken hos oss anses utgöra den tredje statsmakten, som den omtalade platsen i departementshuset är opassande. för den lagstiftande maktens värdighet, samt att universitetet nu först har utsigt, att erhålla ett anständigt domus academica. Den skattebeviljande myndigheten har således först sörjt för, och det med rund hand, att anskaffa en passande Konungaboning och dernäst en universitetsbyggnad, innan den tänkt att skaffa åt sig sjelf, -högsta domstolen eller departementen några passande lokaler, och detta synes vara allt hvad man kan begära af demokratien, i form af Bonde-Storthing,. Att palatset icke ännu är så pass färdigt, att det kan begagnas af Kongl. familjen, är . sannerligen icke dess skull, utan det måste tillskrifvas samma olycksöde, som har hvilat öfver de flesta af våra större byggnadsföretag och som-har sin yttersta. grund i våra ännu så föga utvecklade artistiska förhållanden på det hela taget, .och specielt i brist på kunskaper i arkitekturen... Det låter likväl nu, som äfven i detta afseende ljusare åsigter , öppna ov Arh I cadnara åvan hafva nrivata hvgegonadar