r hoppas, emotser en annu storre utveckluns
och fästhet genom de arbeten, som unions-kom-
mitten har åstadkommit ), synes erbjuda en nar
turlig itgångs- och sammanknytningspunkt för
Skandinavismens sträfvanden, och att bereda dem
de mest gynnsammid utsigter; ty blifver förenin-
gen mellan Nörge:och Sverge hvad den kan och
bör vara — en förening i anda och sanning, :skall
den kunna uppbära Skandinavismen och hålla den
uppe i de stormar, som möjligen hota den. En
sådan förening slutas dock icke i kabinetterna,
och blifver ingen verklighet genom att blott stå
på papperet; ett innerligare närmande, en förtro-
ligare inbördes bekantskap med hvarandras insti-
tutioner, förhållanden och intressen behöfves der-
jemte, för att ingjuta lif i de döda formerna. Imed-
lertid synes sådant närmande mellan det norska
och svenska. folket vara. ett pium desiderium,
och den kännedom, de hafva: om hvarandras inrel
förhållanden, är i allmänhet ännu så ringa, att
det måste förvåna betraktaren. Danskarne och
:Svenskarne - stå hvarandra i detta afseende när-
mare; ja, jag vågar påstå, att. så väl Norrmän som
:Svenskar i allmänhet äro bättre bekanta med de poli-
tiska, söciala och litterära förhållandena i England
och Frankrike, än hos hvarandra. Att detta är.
-ett onaturligt förhållande, inses lätt; och det bör
således ej fortfara.
Jag vill icke här inlåta mig i en ofruktlös un-
dersökning om orsakerna till detta fenomen, som
visserligen icke bör sökas i brist på intresse för
hvarandras så nära sammanknutna väl eller ve,
utan snarare i kommunikationsmedlens otillräck-
lighet), i förening med en, åtminstone för sven-
:skarne ursäktlig tro, att utbytet af denna be-
kantskap icke kan komma att stå i proportion
till den på dess tillvägabringande använda möda.
Jag vill icke heller afsäga någon dom, angående
på hvilkendera sida bristen på kunskap är störst.
På det hela torde begge parterna hafva i detta
afseende något alt förebrå hvarandra; ty hafva,
:såsom rimligt är, norrmännen en större bekant-
skap med svenska litteraturen, i synnerhet dess
vitterhet, lära deremot svenskarne i allmänhet
hafva bättre reda på de norska politiska institu-
stionerna, (ehuru Gud skall veta att äfven i den-
na rigtning kunskapen är bristfällig nog) än nor-
:skarne på Sveriges: jag har endast. velat väcka
uppmärksamheten på den brist som äger rum,l
för att om möjligt derigenom bidraga till dess.
afbjelpande, liksom att efter förmåga söka att
göra en början, medelst att genom direkta med-
delanden från Norges hufvudstad, hvilka i närva-l:
Tande ögonblick, på grund af Konungens vistan-
de här och Stortbingets sammanvaro, kanske
kunna hafva något intresse för den svenska all-
mänheten och verka till samma ändamåls ernå-
ende.
Oaktadt den goda staden Christiania i de sed-
nare åren har antagit en -viss stor, stadsmässig
mine, är den likväl ännu i många rigtningar så
intvingad i småstadsaktighetens trånghet, att, med
bästa vilja i verlden, den likväl har svårt att
lämpa sig efter eller tillfredsställa: de fordringar, :
man i allmänhet gör sig på en residens-stad för
en konunga-familj. Vi hafva sålunda ännu icke
en passande boning att bjuda den; men man bör
icke tro att denna brist har sitt ursprung från
den demokratiska principen, som utgör grund-
draget i vår statsförfattning och hela vårt sam-
hällsväsende, och som aristokraterne så gerna
skulle vilja göra till syndabock för allt tänkbart
ondt. Nej, denna demokratiska princip hindrar
oss icke ifrån att vara så goda rojalister, som
trots någon, så länge rojalismen inskränker sig
till kärlek och tillgifvenhet för Konungen och
Konungahuset, och till åtrån att se dem midt-
ibland oss samt förskaffa dem ett så godt och
behagligt uppehåll här, som möjligt är. . Häruti
öfverträffa de demokratiske norrmännen måhända
mången aristokratisk rojalist, och de, i förhållande
till resultatet och våra inskränkta tillgångar snart
sagdt fabelaktiga summor, som af Storthingen blif-
vit beviljade till utförandet af Kongl. slottsbygg-
det här anförda, i synnerhet då man samman-
håller den omständigheten, att national-församlin-
:gen, som har pungen i sin hand, sjelf ännu hål-
ler till i ett trångt rum inåt gården i den gamla
ikathedral-skolan, hvilken byggnad på samma gång
utgör en usel och otillräcklig lokal för regerings-
departementen ), och högsta domstolen håller si-
na sammankomster i en hyrd lokal, som är likaså
otjenlig som opassande för denna höga myndig-
het,. hvilken hos oss anses utgöra den tredje
statsmakten, som den omtalade platsen i depar-
tementshuset är opassande. för den lagstiftande
maktens värdighet, samt att universitetet nu först
har utsigt, att erhålla ett anständigt domus aca-
demica. Den skattebeviljande myndigheten har
således först sörjt för, och det med rund hand,
att anskaffa en passande Konungaboning och der-
näst en universitetsbyggnad, innan den tänkt att
skaffa åt sig sjelf, -högsta domstolen eller depar-
tementen några passande lokaler, och detta synes
vara allt hvad man kan begära af demokratien, i
form af Bonde-Storthing,. Att palatset icke än-
nu är så pass färdigt, att det kan begagnas af
Kongl. familjen, - är . sannerligen icke dess skull,
utan det måste tillskrifvas samma olycksöde, som
har hvilat öfver de flesta af våra större bygg-
nadsföretag och som-har sin yttersta. grund i
våra ännu så föga utvecklade artistiska förhål-
landen på det hela taget, .och specielt i brist på
kunskaper i arkitekturen... Det låter likväl nu,
som äfven i detta afseende ljusare åsigter , öppna
ov Arh I cadnara åvan hafva nrivata hvgegonadar