— Jag tror, jag tror hvad du säger, sade rys-
sen, skrattande. — Sådana som du äro alltför o-
användbara vid konspirationer och dylika hals-
brytande företag. Du har alltid älskat dig sjelf,
framför allt, och egoisterne ha alltid varit de fred-
ligaste och lugnaste medborgare, så vida man ej
fått det infallet att fråntaga dem deras soppskål
och deras mjuka bädd, eller rispa deras skinn
aldrig så litet.
Herr von Reek, som af vinet blifvit lika så
upphetsad som hans gäst, gjorde min af att med
mera allvar, än som tillbörligt var, besvara det-
ta skarpa spe; men 1 detsamma inträdde någon,
som kallade generalen ut, i och för tjensten, och
Solemka steg tungt upp af stolen, slog sin värd
hårdt på axeln och sade, godmodigt:
— Tag. icke så illa vid dig, du lycklige Alci-
biades! Du kan nu hålla din siesta hos din trog-
na Aspasia; mig plågar tjensten, så att jag kan
bli både galen och ledbruten. Tack nu för he-
derlig undfägnad och för denna minnesstund! I
afton skola vi vidare språka om strada felice och
om Fioretta.
Han gick, och hr von Reek blef i djupa tan-
kar qvarsittande vid det toma bordet. i
(Forts. följer.)
—t —
— EN JAMANDE BRANDVAKT. En katta räddade
Potsdam frän eldsvåda, natten till den 4 dennes. I
andra våningen af ett hus hade man sent om afto-
nen tändt en stor torf-eld under en inmurad tvätt-
kittel, hvarefter samtlige husfolket gått till -hvila.
Frampå natten väcktes en nära intill tvättstugan
sofvande piga genom husets katt, hvilken satte ste
på hennes hufvud och jamade så häftigt, att hon
började slå omkring sig, för att Slippa den störande
påhelsningen. Men med detsamma vaknade hon och
;märkte nu ett qväfvande brandos; hon stiger upp
och hastar i tvättstugan, en del af golfvet der var i
brand. Genom skyndsamma eldsläckningsanstalter
afvärjdes den-af katten förkunnade faran.