den fått uppbära. Att Hans Jansson i den statsut-
skottliga landshöfdingefrågan hade kunnat och bordt
handla annorlunda, medgifve vi gerna, äfvensom att
han i fråga om riksdagens prolongation icke skulle
hafva gifvit den tydning åt grundlagen, som han
gjorde; men dessa inkonseqvenser äro, i vår tanka,
icke af en sådan betydenhet, att man för deras be-
gående kan beskylla honom för att hafva ombytt
tänke- och handlingssätt. — Hans Jansson kan icke
vara fritagen från menskliga fel och svagheter mera,
än någon annan. Vore han det, så hade han full-
giltiga anspråk på att vara något mera, än talman
för svenska bondeståndet vid 1844—43 års pohlska
riksdag. — Hvad insändarens uppgifter, rörande de
andre af honom namngifne ledamöterna af Bonde-
ständet, beträffar, så öfverensstämma de i allmänhet
med vår korrespondents, och vi hafve till följd deraf
icke något skäl att draga deras sanningsenlighet i
tvifvel. Det skall blifva rätt intressant att få se de
kommentarier, hvilka han (korrespondenten), som kan
se sakerna på närmare håll, utan tvifvel kommer att
göra öfver bemälte uppgifter.
Skulle, emot vår förmodan, alla de af insändaren
framkastade beskyllningarne visa sig vara grundade
på sanning och rätt, så skall ingen benägnare än
vi erkänna, att vi hafve haft orätt i att misskänna
honom. Han är oss då, antingen han bibehåller sin
anonymitet, eller skriftligen sub rosa silentii för OSS
Yppar silt namn, en välkommen vän, hvars vinkar
och upplysningar vi, så som sig bör, skole veta
värdera. äAlit för det allmänna bästa! är vår lö-
sen. År den äfven hans, så hafve vi säkerligen icke
i dag, på sätt ske kan, samspråkat med hvarandra
för första och sista gången.
En hvar kan nu af ofvanstående sjelf sluta till
huruvida vi bedömt Handelstidningen för strängt.
Redaktionen har visserligen sjelf yttrat sin miss-
tanka om, att en konservatif orm lurade under
artikeln, men det bindrar den icke att å andra
sidan ändå sätta i fråga, om icke de anfallne le-
damöterne i ståndet kunna hafva betett sig så;
som artikelförfattaren uppgifver. Och på hvad
slags auktoritet lyssnar H. T. till denna misstanka,
utan vidare undersökning? Jo, på en fullkomligt
onamngifven och okänd insändares. Detta torde
vara nog för att göra sig .ett begrepp om saken.
Artikeln syftade att nedsätta personer af mångå-
rigt bepröfvade, fasta och fosterländska tänkesätt,
och likväl behöfves det icke mer, än att en namr-
lös maskerad angifvare, blottad på alla bevis, fram-
träder för att säga något ondt om dem, så är hr
E—rn genast färdig att sätta i fråga, huruvida
icke en Hans Jansson nu på en gång kan hafva
blifvit Konungamaktens ödmjuka slaf? Kan man
väl åt ett sådant handlingssätt gifva en lindrigare
benämning än den af en ytterlig lättrogenhet?
PRE SESTSREEEONEI
— Den Konrstitutionelle för i går har, i an-
ledning af Aftonbladets uppmaning dagen förut,
förklarat att han ämnar med Bondeståndets pro-
tokoller styrka sig hafva haft rätt i sina af oss
citerade tillvitelser mot åtskillige ledamöter af
Bondeståndet. Vi emotse följaktligen med en
viss nyfikenhet nästföljande numror, erinrande
blott, på det Den Konstitutionelle ej må besvär
ras med ytterligare påminnelser från Aftonbla-
dets sida, om nödvändigheten att genomläsa sina
egna i Aftonbladets måndagsnummer citerade ut-
tryck och besinna hvad de innebära, samt med
ens försöka att styrka de anklagelser som dessa
innebära. Vi anse oss föranlåtne att framställa
denna anmärkning derföre, att Den Konst., att
döma af ett uttryck i dess gårdagsnummer, tyc-
kes vilja identifiera sina utfall med oppositionen
i Bondeståndet, och urskulda sig med den för-
klaringen, att sistnämnde opposition är ren. Det
sednare hafve vi nemligen ingalunda betviflat,
hvad de flesta ledamöterne af den fraktionen an-
går, hvarföre också Aftonbladet icke ställt dem
i någon ofördelaktig dager; men å andra sidan
hafve vi också ingalunda förmärkt dem behandla
och stämpla sina medbröder inom ståndet, om
en eller annan någon gång med dem varit af
olika tanka, med sådana tillmälen som Den Kon-
stitutionelle nyttjat.
I afseende på den beskrifning Den Konst. gif-
vit om scenen i Bondeståndet före talmannens
afresa, och hvars såvande syftning var så otve-
tydig, fägnar det Öss, att Den Konst. i går-
dagsbladet till en stor del återtagit hvad som
egentligen gaf den förhatliga färgen åt hans för-
sta berättelse. Det är dock något. Imedlertid
säger han att väl tio personer på tillfrågan för-
klarat, att han i den första berättelsen icke be-
gålt något misstag. Hvilka äro då dessa tio per-
soner? - Han kan icke åtminstone få hälften af
dem att med sina namn underteckna den för-
menta bekräftelsen. Ty vi kunne upplysnings-
vis nämna att å minstone 20 ledamöter af sjeliva
ståndet för oss förklarat, a!t berättelsen var osann.