ven att deråt söka bereda verkställighet, såvidt sådant ka
ske med bibehållande af Grundlagens kelgd. Frågan, son
nu utgör föremål för öfverläggning, är endast den, huruvi
da den för Ridd. och Adeln till en del olika arfs- och gi!
torätten är af privilegie natur eller icke. Är den det icke
så måste-det beslut, som 3:ne Stånd fattat om den olk:
arfs- och giftorättens uppbörande, blifva lag, derest Kongl
Maj:t kunde finna för godt att gifva sin nådiga sanktion å
ett beslut, hvarigenom Ridd. och Adeln skulle påtvingas er
genomgripande förändring uti deras vigtigaste räusförhå!
landen. Är frågan åter af privilegie natur, så kan det be
slut, som 3:ne Stånd i afseende derå fattat icke grundiags
enligen af Kongl. Maj:t i nåder bifallas emot det fjerd
Ståndets på 114 8 Regeringsformen grundade protest.
De talare, som försvarat den sats, att här icke vore frå:
ga om något privilegium, hafva egentligen såsom skäl! der
för anfört, alt stadgandet om den olika arfsrätten är in-
fördt i den allmänna lagen. Efter mitt omdöme utgör det
ta alldeles icke något skäl för ett sådant antagande. Ut
en allmän arfslag bör naturligtvis intagas alla de olika arfs-
sätt, som för de serskilde klasserne af samhällets medlem-
mar kunna vara gällande. Om vår allmänna lag, sedan den
redogjort för de ofrälse-ståndens arfsrätt, skulle, i afseende
på Ridd. och Adelns, endast stadga, att dermed borde för-
hållas efter Ridd. och Adelns privilegier och-gammal sed-
vanlighet, så vore lagen i denna del utan tvifvel högst o-
fullständig. — Den allmänna arfslagen måste således ovil-
korligen lemna fallständig upplysning, om huru medlem-
marne af hvarje serskild medborgareklass skola ärfvas;
men derföre att elt dylikt stadgande intages i allmänna la-
gen, hvartill endast fordras 8:ne riksstånds heslut och ko-
nungens sanktion, upphöra icke de privilegier, rättigheter
och förmåner, som förut finnas, och som ligga till grund för
lagens stadgande, att ega gällande kraft, helst denna icke
kan förloras utan alla fyra Ståndens öfverenskommeise och
Konungens bifall. För att göra detta ännu tydligare, tor-
de jag få anföra ett exempel.
Intet grundlagsbud kan, såsom bekant är, förändras el-
ler upphäfvas, utan konungens och alla fyra riksståndens
sammanstämmande beslut. Om nu ett grundlagsbud intages
i en speciel. lag, männe det derföre upphör att vara af
grundlags natur? Innebållet af 404 Regerin;sformen, der
det stadgas om huru tillgå bör, när Högsta Domstolens le-
damöter skola ställas nnder åtal inför Riksrätt, finnes or-
dagrannt intaget i 4 8 af Justitieombudsmannens instruk-
tion, hvilken serskilda lag är af beskaffenhet, att till dess
stiftande eller förändrande icke beböfves alla fyra Ständens
sammanstämmande beslut; men icke lärer någon derföre
vilja påstå, att denna skulle af 3:ne Stånd kunna ändras
till en sådan lydelse, att den komme i strid med grundia-
gen, eller att sjelfva grundlagsbudet derföre skulle vara
upphäfdt. Så lärer äfven här vara förhållandet. Ty då Grund-
lagea uttryckligen stadgar, att elt Riksstånds privilegier,
rättigheter och förmåner icke kunna upphäfvas utan alla
fyra Riksståndens samtycke, så lärer icke ett sådant privi-
legium, derföre att det blifvit i allmänna lagen intaget, få
epphäfvas på grund af endast 3:ne Stånds beslut.
Hvad derefter beträffar frågan, huruvida den ifrågava-
rande olika arfs- och giftorätten verkligen för Ridd. och
Adeln är af privilegie natur eller ej, så tror jag, att man,
för att finna det rätta och sanna häruti, icke bar behof,
hvärken af några långsträckta forskningar tillbaka i histo-
rien, eiler af någon serdeles djupsinnig argumentation. —
Enligt min öfvertygelse beböfver man endast göra sig reda
för hvad med ett serskildt Stånds privilegium menas. Ef-
ter mitt omdöme är det klart, att hvarje Stånds privilegi-
er endast innefatta de rättigheter, som äro Ståndet serski!dt
förbehål!lne. -Om detta är förhållandet, så tror jag, att til
lämpningen deraf på ifrågavarande fall är ganska lätt. Ty
då den till en del olika arfs- och giftorätten för Ridd. och
Adeln. är en detta Stånd serskildt förbehållen rättighet, så
måste också deraf följa, att denna olika arfs- och giftorätl
för Ridd. och Adeln är ett privilegium. Denna konklusion
är, efter mitt förmenande, så enkel, att den svårligen lärer
kunna kullkastas; så vida nemligen, hvilket jag förmodar,
premissen är riktig. Ena värd talare, herr Akerman, har
påstått och förmenat, at Ridd. och Adeln skulle hafva för-
lorat sina fatalief i- denna fråga derföre, att de icke vid fö-
regående riksdagar framkommit med samma yrkande som
nu. Det torde vara nog att svara den värde ledamoten på
denna hans framställning, alt det i allmänhet är svårt at
förlora några fatalier, der inga sådana äro föreskrifne.
Dessutom lärer väl ett beslut, tattadt vid ett föregående
riksmöte, icke lägga något hinder i vägen för Ridd. och A-
deln, eller hvilket Stånd som helst, att nu fatta ett dere-
mot stridande, helst representationen vid hyarje serskiid
riksdag icke består af samma ledamöter som vid en före-
gående. En annan värd talare, friherre Hamilton, har för-
menat, att den nu förevarande frågan, eller den, huruvida
arfs- och giftorät.en för Ridd. och Adeln är af privilegie
natur eller icke, hade bordt väckas då hufvusaken förevar
till afgörande. - Jag är icke med honom af lika tankar i
nämnde afseende. Då var nemligen endast fråga om Ridd:
och Adeln ville medgifva en förändring i lagen från den
olika till den -lika arfs- och giftorätten. Först sedan det
visat sig, ej allenast att de 3 öfrige Stånden bifallit denna
förändring, utan äfven att Lagutskottet ansett 3:ne Riks-
stånds beslut i detta fall utgöra Rikets Ständers- beslut, då
först, d. v. s. nu; har den rätta tidpunkten för Ridd. och
Adeln inträdty att tillkännagifva, det de anse frågan vara
af privilegii natur. En talare, friherre Cederswöm, Jacob,
har framkommit med några sattser, som äro af serdeles egen
beskaffenhet. För att visa, alt Ridd. och Adeln icke skulle
ega rättighet att afgifva den ifrågavarande protesten, har
friherren först påstått, att 414 8 Regeringsformen icke
hand!ar om något Stånds-serskilda privilegier, utan om Ri-
kets Ständers gemensamma privilegier. Jag tviflar på, att
det finnes någon enda ledamot af detta Stånd, eller ens af
hela riksförsamlingen, som i detta fall är af lika åsigler
med den värde talaren. Ordet samtlige, som står i fram-
för orden Riksens Ständer, tyckes det vara tillräckligt att
åberopa för alt vederlägga denna åsigt; ty om det endast
varit fråga om Riksens Ständers gemensamma privilegier,
så hade icke ordet samtlige bordt der finna sin plats. Det
uttrycker nemligen tydligen, att det äfven är fråga om hvarje
Stånds serskilda privilegier. Vidare har den värde friher-
ren ganska riktigt yttrat, att Ridd. och Adelns härvarande
ledamöter voro representanter för Svenska folket, men ham
har deraf dragit den högst märkvärdiga slutsats, att de icke
skulle representera Ståndels hemmavarande medlemmar. Då
nu Ridd. och Adelns närvarande ledamöter, enligt hvad fri-
herre Cederström medgifvit, äro representanter för Svenska
folket, och det icke lärer kunna bestridas, att de hemma-
varande Adelsmännen - utgöra en del af Svenska folket, så
lärer väl äfven få medgifvas, att Ridd. och Adelns vid riks-
dag närvarande Tedåmöter äro representanter för Ståndets
bemmavarande medlemmar, och således ega laglig både rät-
tighet och pligt, att jemväl å de frånvarandes vägnar i
denna, liksom .i alla andra inom Ståndet förekommande frå-
gor, beslut fatta,
Då jag med.hvad jag nu anfört tror mig hafva visat, att
frågan om den olika arfs- och giftorätten för Ridd. och
Adeln är af priyvilegie natur, och då privilegier icke kunna
ändras eller upphäfvas, utan alla 4 Riksståndens samman-
stämmande beslut, med Kongl. Maj:ls sanktion, samt Ridd.
och Adeln uti ifrågavarande fall icke lemnat sitt bifall till
den föres!agna förändringen, så måste deraf följa, att den
icke kan af Kongl. Maj:t bifaltas.. Då vidare det enda sät-
let att få en sådan åsigt i underd. framförd till Kongl. Maj:t,
är det, att afgifva en underd. protest, så måste äfven jag