ae grymma Armida! — här kunde du mot din sårade Rinaldo rigta dina skarpaste vapen, då han var vanmäktig och försvarslös? — LauraP... hur kunde ni öfvergifva mig, då ni visste att mi blifvit lika oumbärlig för mig, som luset för blomman, som luften för hvarie lefvande väsende? 0, hvad hade det blifvit af mig, hvad hade jag gjort, om ert medlidande hade några timmar sednare erinrat er om mig! Med den mest glödande vältalighet skildrade ban nu för henne sin själs tillstånd, under de sednast förflutna dagarne, uttalade, utan fruktanfoch på sitt hemlands harmoniska språk, sina Varma känslor, sin trånad, sin smärta, och berättade slutligen silt beslut att våldföra sig på den gamle Pietro, för att återvinna friheten. — Obetänksamma, vilda mennska! utropade flickan. I hvilken förfärlig olycka bade ni ickt kunnat störta både er sjelf och oss! En rys resery-korps inträffar redan i dag; anförare! för den samma skall ba qvarter, här i huset. Ja ville derföre komma hit, för att sjelf varna eI för att se er ännu en gång, oaktadt min foster faders förbud, ty en inre ångest dref mig hit, oc! ett ärende, som Pietro har att uträtta i byen håller honom för en god stund aflägsen, och för skaffar mig ett gynnande tillfälle, att få tala me er. För er egen skull, för min skull, och fö hela min omgifnings skull, besvär ag er at lägga band på ert häftiga sinne: Var ick otacksam mot dem, som vilja er väl. Ni skal ofta höra af mig. Jag skall stundom komma sjell ler skall en bilett, fastklistrad under er mat hemtare, bringa er budskap från en vän, son hvarje afton ber för er och anropar himlen on