Väl tänkte Laura ofta med ängslan vå hr von
Reeks återkomst, men under tiden öfverlemnade
hon sig dock åt medlidandets och barmhertighe-
tens ljufva känslor, och det så mycket heldre
som hennes skyddling under sina samtal allt me;
och mer utvecklade tänkesätt och känslor, hyll
ka tycktes göra honom fullkomligt värd henne;
omsorger. Hon märkte icke det lilla farliga biet
surrning i den öppna blomkalken, förrän des
gadd redan träffat henne; och det just, emedar
det förstått att med ljuf honung öfverdraga de
giftiga bettet. (Forts. följer.)
—
PERLAN.
Det var en gång så grön en ö:
Der suto ungersyen och mö,
Der sjöngo trast och siska,
Der lektes kärleks ljufva strid
Utaf två bjertan friska;
När dunkla ord vid midnattstid
Två röda läppar hviska:
Ja, vill du hafva mig till vif
Du störta skall ditt unga lif
I outsäglig fara.
Ur hafvets djup — ditt enda hopp —
I strid med böljors skara,
Du hemta skall en perla opp.
Den klaraste bland klara.
Med den du vinna skall din brud,
Med den hon smycka vill sin skrud
En gång vid altarrunden,
Med den hon följer dig:i tro
Intill den sista stunden;
Men utan den i lust och-ro
Hon gifyver sig ej bunden.