Några få riksdagsmän, utgörande en ambulatorisk fraktion af Ridderskapet och Adeln och Presteståndet,hafva i KonstitutionsUtskottets namn framlagt det representationsförslag, som nu är af Rikets Ständers pröfning beroende. En blick tillbaka skall förklara tillkomsten deraf. Den för ett år sedan timade regementsförändringen uppkallade genast till politisk verksamhet detta förslags förnämsta organ. Med hänsyftning på det sedan 183414 års riksmöte till grundlagsenlig behandling hvilande representationsförslaget, skyndade sig denna att inför thronen förklara, huruledes fara för herrsklystne undersåtare vore å bane. Tidigt manades sålunda Adelns och Presteståndets medlemmar, att vid den förestående riksdagen stånda för sina privilegier. Denna uppmaning erhöll ny väckelse, då Konungen, efter ombildning af sin konselj, gaf det för dessa privilegier gynnande, sedan många år tillbaka rådande regeringssystemet en förändrad rigtning. Knappt var riksdagen börjad, förrän missnöjet gaf sig tillkänna på ett sält, som med skäl väckt både harm, häpnad och bestörtning. Det ena Ståndet helsades offentligen af sin ordförande i ett tal, hvilket lika mycket apostroferade den nya Regeringen, som det i bittraste ordalag fördömde flertalet af de valda ombuden inom tvänne riksstånd. Den allmänna tystnad. som inom det sålunda helsade Ståndet följde på detta tal, vittnade om starka sympatier. Verkan af de sednare röjde sig omisskännligt vid Utskottssammansättningen. Hvarken Adeln eller Presteståndet medgaf inträde i KonstitutionsUtskottet åt någon enda ledamot med sannt liberala grundsatser. Farhågan i detta afseende var så stark, att Ridderskapet och Adeln, i ändamål att vinna erforderligt rådrum, för en hel vecka hindrade KonstitutionsUtskottet att träda i verksamhet. När sedermera det ofvannämnda från förra riksdag hvilande representationsförslaget skulle afgöras, var Ridderskapets vanliga styrka tredubblad. Hundradetals ledamöter, om hvilka man hvarken förr eller sednare hört talas såsom Riksdagsmän, deltogo i omröstningen. Presteståndet afbröt sitt plenum, för att afvakta Bidd. och Adelns beslut. Det utsatte ett serskildt plenum, i akt och mening att, på Ridd. och Adelns afslag, kunna stödja sitt eget ogillande. Röster hördes, som offentligen förklarade, att Ridd. och Adeln samt Presteståndet, genom detta afslag, gemensamt räddat fäderneslandet. Tonen mot det fallna förslagets förfäktare var i allmänhet hånande och djupt förorättande. På en allmän förening var nu desto mindre att tänka, som större delen af Presteståndet uteblef från de sammanträden, lMHvilka egde rum mellan ett betydligare antal af representationsreformens vänner, med syftemål att på ett för hela nationen tillfredsställande sätt sammanjemka de stridiga meningarne. Konflikten deraf har imedlertid tillskyndat det allmänna åtminstone en fördel, den nemligen, att icke ens inom de båda Riksstånd, hvilka uppbjuda alla krafter för bevarandet af ståndsrepresentationens status quo, knappt någon enda ledamot vidare framstår för att med öppen panna förneka odugligheten af nuvarande representationssätt. All bevisning i denna del är följaktligen nu mera helt och hållet obehöflig. Snart sagdt en hvar inom representationen erkänner, att nuvarande form för densamma är en kalamitet för samhället, ehuru representationens ena hälft icke desto mindre vill hafva denna form i det hufvudsakliga oförändrad. Den nära förbindelsen mellan Adeln och Presteståndet har mellan desse ståndsledamöter i KonstitutionsUtskottet bildat ett nästan patriarkaliskt förbund. Mången har icke utan rörelse kunnat åse, huruledes ider, åsigter och meningar — yttrade under andra förhållanden i fordna dagar — nu blifvit uppoffrade för att fatta en enda, fast orubblig tanka — den att lefva, kämpa och dö för ståndsprivilegierna! — Spridda tilldragelser näst före och under riksdagen hafva gifvit denna föresats ökad fasthet. Ombildningen af Konungens konselj, uteblefne befordringar — flere händelser dessutom att förtiga — stegrade den missbelåtenhet, hvars grumliga källa är det ingalunda förborgade privilegtiianspråket på det förra regeringssystemets bibehållande. Häruti är äfven att finna anledningen till det motstånd, som hemligt eller uppenbarligt blifvit vid detta riksmöte af ståndsprivilegiernas anhängare rigtadt mot flere Regeringens statsnyttiga propositioner. Under sådane omständigheter kunde den förnyade representationsfrågans öde anses vara inom Adeln och Presteståndet afgjordt, innan ännu KonstitutionsUtskottet lade första handen vid förevarande nya ombildningsförslag: De: är så mycket mer öfverflödigt att ingå i närmare pröfning af detta förslag, som de män, hvilka utarbetat detsamma, efter hvad man på den sed