wemvist, fem trappor upp vid Marais-gatan, och
ann der, till sin fasa, i sängen liket af en qvin-
a, hvars ansigte var helt och hållet betäckt med
on beckmask.
Vid den ransakning, som derefter :anställdes
med den arresterade, uppgaf Chevreuil: att han
någon tid förut gjort bekantskap med Coelina
Bronne och för henne fattat en öm tillgifvenhet.
Slutligen hade hon, med anledning deraf, flyttat
hem till honom, och de hade någon tid lefvat
sanska väl med hvarandra. Han, som alltid va-
rit af ett tungt lynne, hade på lediga stunder eg-
nat sig åt läsning af poetiska arbeten, och äfven
ibland sjelf försökt sig i egna dikter, hvaruti äf-
ven Coelina deltagit; och deras sammanlefnad ha-
de genom dessa gemensamma öfningar blifvit än-
nu intimare. Några stycken af dessa komposi-
tioner, tillvaratagne vid visitationen, framvisades
nu vid domstolen. — Emellanåt hade Chevreuil
för öfrigt arbetat flitigt, och såmedelst förtjenat
tillräckligt för sina små behof, och att dermed
betäcka sin andel i det gemensamma hushållet.
Men Coelina, af ett glädtigt och lättsinnigt lynne,
mera fallen för nöjen och munterhet än arbete,
förtjenade ej fyllnaden. En oundviklig följd här-
af blef, att brist och armod efter hånd började
låta känna sig i deras boning. Snart saknades
bröd, och för att skaffa det nödvändigaste, bör-
jade Coelina bära husets effekter till assistanseri.
Dessa bekymmer ökade hans tungsinthet, och
väckte hos honom önskan att blifva henne qvitt.
Tröstlös öfver det tilltagande eländet, uppmanar
han Coelina att också å sin sida bjuda till att
arbeta, men förgäfves. Förgäfves fordrar han att
hon må lemna honom, och erbjuder henne det
sista femfrancs-stycke han har gvar. Hon afslår
allt med skämt, och förblindad af sin: lättsinnig-
het, svarar hon blott: jag är en gång här; jag
finner mig väl med dig; du må döda mig; men
intill dess blir jag qvart Ner
Här börjas Chevreutls bekännelse att blifva nå-