NYA TEATERN. Jir STJERNTRÖMS RECETT
Stockholm, Upsala och Westerås, lustspel i
tre akter, af A. Blanche.
Hr Blanche lär just råka vackert utför Upsala
flickorna, sedan de sett hans nya lustspel: Stock.
holm, Westerås och Upsala. Vet ni, i universi
tetsstaden finnes en viss mamsell Wilhelmina —
lyckligtvis är icke tillnamnet utfördt på affischer
— systerdotter till en rådman, och således icke
utan alla aristokratiska sympathier, hvilken er
vacker dag rymmer från sin morbror med en ung
munter ture till handels-expedit, herr Wigilander
Hvilken fläck och nesa på allt hvad Upsala-flicka
heter! Det tyckes annars, som de kunde ha nog
och öfver? nog af studenterna, utan att precist
söka sina älskare på börsen. Men det är egent-
ligen ingen, som vill bli vid sin läst — knapp!
skomakaren, och minst qvinnohjertat. Nå väl!
Herr Wigilander har således fått lära sig hvad
det vill säga att enlevera ett ungt, aktningsvärdt
fruntimmer, och är mycket litet generad, då han
med henne ankommer till Stockholm, serdeles
som strax efter honom inträffar hans — ja! hvad
skall man kalla ett enleveradt fruntimmer, som
icke är hustru, icke fästmö, men som huller om
buller blir begge delarne, om- icke vid hennes
förnamn — hans Wilhelminas förmyndare, råd-
mannen och garfvaren Barkmeijer. I sin förlä-
genhet bråkar nu herr Wigilander ihop en intrig,
som börjar i Stockholm, genomgår Westerås och
slutar, till samtligas belåtenhet, i Upsala, och hvil-
ken är alltför kostlig, att vi skulle vilja träda
våra läsares skrattmuskler i förväg med en ändå
städse ofullkomlig skildring, helst i alla fall. Nya
theaterns biljettkontor hålles öppet hvarje spek-
takeldag från klockan tio förmiddagen, och Stock-
holm, Westerås och Upsala säkert icke så snart
lärer komma att lemna repertoiren. Åskådaren
sör, under denna lilla resa kring Lögarns strän-
der, vid dessa trefliga besök i lärdomens stad och
saltgurkornas, åtskilliga glada och originella be-
kantskaper, för att icke härtill räkna, en, som re-
lan göres i Stockholm med ei ung, gentil tegel-
slagarefabrikör från Wermdön i ett par brokiga
byxor, som utmana regnbågen, och i en mössa,
som skulle ta ner den, i fall den hängdes något
lägre än vanligt. Se här, huru herr Tegelmark
sjelf skildrar silt inträde i verlden, sina första
ungdoms-år :
Uppå Wermdön föddes jag
Af min far och moder
Mor min hon var god och svag,
Far min svag och goder.
Än med kona vall jag gick,
Än i vall med hönsen.
Öfverallt jag höra fick:
s Se! den vackra Jönsen.