OMR TURAS FAT OEI fEete vet MER ARME TER NE RN att vara med dem jemngod, är den ene underlägsen med mer än 30 procent, och den andra med cirka 40 procent i presterliga meriter, under det han icke har någon högre skicklighet att åberopa, då graden och jemn approbation i pastoralexamen icke kan såsom sådant erkännas; beklagande för öfrigt att Finska församlingen, då den af Köngl. Maj:ts nåd erhållit tillständ att kalla till 3:dje profpredikant, icke lyckats art med sitt val falla på en sådan som bättre kunnat med de föreslagne uthärda en laglig jemförelse. ktor Wallin anförde: Blott i ett enda afseende jag instämma med de herrar konsistorii ledamöter, som i förevarande kompetensfråga sig yttrat, nemligen i erkännandet af fullständigheten utaf de handlingar, som för kompetensens pröfning blifvit af regementspastor Wikström inlemnade. I allt öfrigt, såväl premisser som konklussion, är jag från de uttalade meningarne afvikande. Desse herrar hafva nemligen ansett den ifrågavarande kompetenspröfningen böra föregå på enahanda sätt och efter samma knngl. författning, som för 4:de profpredikants kallelse till regalt pastorat gifven är, och som stadgar, att den af församlingen kallade skall med de 3:ne af konsist. å förslag uppförde vara jemngod i skicklighet och förljenst. Jag måste härvid erinra, att Finska församlingen i Stockholm icke är en regal utan en privilegierad församling, som äger att, utan förslags upprättande, af konsist. kalla till profs så stort antal prestmän den för godt finden pröfning af de sålunda kallades komken konsist. åligger, är frågan som skall petens, hv besvaras icke huruvida de kallade äro med hvarannan jemngoda, utan huruvida hvar och en af dem för sig är till den lediga beställningen kompetent. icke heiicr visar det protokoll, som vid kompetens2 efter den först gjorde kallelsen inom Finngen under nuvarande pastorsiedighet fördes i Stockholms stads konsistorium, något tecken dertill, att någon enda konsist. ledamot satt i fråga, huruvida de 9 då kallade prestmän voro med hvarannan jemngoda. Följden af en sålunda anställd pröfning skulle hafva varit ett uteslutande af tit. Rancken och Mellin från all kompetensrätt, vid jemnförelse med 2:ne bland de då kallade, som voro dem i ålder och lirdomsbetsg öfverlägsna. Det är nu, lika litet som då, fråga om att upprätta eller med 4:de profpredikant förstärka förslag till regalt pastorat. Frågan är helt enkelt den, huruvida den nu kallade är till det lediga embetet kompetent. Jag styrkes i denna mening af ordalydelsen i Kongl. Maj:ts under d. 23 sistl, Sept. i nåder meddelade utslag, hvilket, utan något bifogadt jemngodhetsvillkor, beviljat Fin ska församlingen, att till derstädes nu förestående kyrkoherdeval ånyo kalla 3:dje profpredikant. Men, äfven vid anställd jemnförelse af de 3:ne kallades skicklighet och förtjenst, kommer jag, på grund af tydlig lag, till ett resuitat, alldeles motsatt det, hvartill de före mig röstande herrar consistoriales hafva kommit. Hvad som rätteligen bör förstås med skicklighet och förtjenst har Kongl. cirkuläret d. 24 Aug. 4786 7 sålunda förklarat: aDet bör skattas pför skicklighet hos en sökande: att han äger lärdom och de kunskaper, som till sysslans fullkomliga be-1 stridande fordras; samt för förtjenst, ått han med kännedom, nit och för igtighet skött det kall honoml varit anförtrodt, och såmedelst gjort sig förtjent! af vidare befordran. Häraf vill det synas, att förtjenst icke endast bör värderas efter tjensteälder och år, utan fast mer efter förut innehafd embetsbefattnings vigt samt den utom dess utöfvande ädagalagde kännedom, nit och försigtighet; alldra helst då fråga, såsom uti förevarande fall, är om befordran till ett. pastorat al 4:sta klassen, hvarmed ledamotskap i ett konsistorium är förenadt. Angäende pröfningen af befordripgsrätt till 4:sta klassens pastorat föreskrifver samma Kongk cirkulär, att synnerligt afseende . bör fästas på aflagde prof af lärdom och skicklighet, och Kongl. cirkuläret den 24 Januari 4844 ålägger konsist. att vid förslags upprättande till 4:sta klassens pastorater, icke ensamt fästa sig vid de sökandes tjenstår, utan äfven göra ett billigt afseende å! lärdom och änsigter, förenade med erfarenhet och! skicklighet i tjensten. Skulle nu de af de 3:ne kallades företedde lärdomsoch tjenstgöringsbevis ådagalägga, att T. Wikström . har ett verkligt företräde i ådagalagd lärdom framför sina medkallade, och i skicklighet och förtjenst (enligt det ofvan anförde Kongl. cirkulärets tolkning) är med dem fullt jemngod, så synes det också vara ! hek och hållet stridande emot de Kongl. stadgarnes j uttryckliga föreskrift, att, på grund af Wikströms l!l underlägsenhet med endast 5 å 6 presterliga tjenstår, vilja förneka honom kompetens till det ifrågavarande g embetet, jemte tit. Rancken och Mellin. De till 1 konsist. inlemnade handlingar ådagalägga, att hvarI 6 f Tr ken Rancken eller Mellin hafva något annat gällande lärdomsprof att förevisa, än deras aflagda pastoralexamen; och är tit. Wikström med dem deruti fullt jemngod, och Mellin så vida öfverlägsen, som dennes pastoralbetyg är i en theologisk lärdomsgren besväradt med betyget admittitur. De af Mellin utgifne skrif-lg ter, bestående af några historiska lärooch läseböc-g ker samt andra produkter af bellettristiskt innehåll, ; kunna välvittna om en i dessa ämnen förvärfvad kunskap och bildning; men de kunna icke gälla såb som egentliga lärdomsprof, åtminstone icke för det! embete, hvarom nu fråga är. Såsom vittnesbörd om n en mera omfattande bildning måste jag anse Wik-lg ströms filosofie kand. examen, ett af lagen erkändt lär-s domsprof, hvilket han ensamt bland de kallade aflagt. sg Han har ock derjemite, under ett längre vistande och l fortsatte studier vid univ:t, efter vunnen magistergrad aflagt Juris. Utr. Kand. examen, och såväl derigenom, som genom sin väl vitsordade tjenstgöring i egenskap af s civil embetsman, dokumenterat sig äga en lagfaren-! hetskunskap, hvarpå, i fråga om befordran till cttt: embete, hvarmed ledamotskap i ett domkapitel är för-h enadt, afseende utan tvifvel bör fästas. Ovedersäg-1: ligt äger. Wikström genom båda dessa examensprofs företräde i lärdom och skicklighet framför båda sina3 medkallade; och hvad förtjensten angår, torde det väl vara lika obestridligt, att Wikström genom ett 5; flerårigt berömligen Vitsordadt förvaltande på eget ank svar af pastorsembetet i en af rikets större och vidsträcktare församlingar, äger företräde framför: Mel-s! lin, som ännu icke varit i tillfälle att en sådan em-b betsbefattning bestrida. : j st På grund af det anförda anser jag regementspastor 1: Wikströms till det ledigvarande pastorsembetet ilg Finska nat.församlingen fullt kompetent, samt, derest :