far och att bulletinerne om hennes helsotillstånd
dagligen publiceras. Det synes i sanning förun-
dransvärdt att hennes på så mångfaldigt sätt skakade
organism e) längesedan dukat under. Deremotär
underrättelsen om kejsarens gulsot en ren dikt,
men likväl 4ynes hans helsa och lynne vara häf-
tigt angripet, genom de nämnde dödsfallen. Of-
tare än eljest ser man honom ensam och tankfull
vandra omkring på stadens gator. Så snart det
gäller att uppträda offentligen, eller att sköta re-
geringsärenderna, är han ännu altjemt den klar-
seende, kraftige och faste Zaren. Kärleken till
tronföljaren befäster sig allt mer och mer hos
folket, ju oftare man ser något drag af hans ut-
märkta mildhet och hjertlighet; men fadrens e-
nergie har ej fallit på hans lott, och ej sällan
ser man honom rygga tillbaka der fadren skulle
framträdt med stolthet och stränghet. — Dere-
mot synes storfursten Konstantin hafva ärft kejsa-
rens hela energie och verksamhet, och hans ut-
bildade själsegenskaper äro ett bevis för den sorg-
fällighet, med hvilken general Lätke uppfyllt sitt
uppfostrarekall. Storfurstinnan Olgas konseqven-
ta motstånd mot hvarje föreslagen äktenskapsför-
bindelse oroar hofvet på det högsta, men mest
kejsaren personligen, emedan han i sitt älsklings-
barns förmälning väntat en tröst och förhoppning
om realiserandet af många kära önskningar. Al-
ven den omständigheten att hertigen af Leuch-
tenberg ej låter acklimatisera sig kastar mån-
gen dyster skugga på förhållanderna inom den
kejserliga familjen. — Hertigens inverkan på fria
konsternas akademi motarbetas ofta med fram-
gång af furst Wolkonski. I allmänhet vinner
denne minister, under hvars ledning kejsar Niko-
laus mognade till man, allt större inflytelse öfver
de högsta statsemheten. Detta är i så måtto af
vigt att utländningarne härstädes dagligen förlora
i anseende. Furst Wolkonski är den ryska ari-
stokratiens bestämda öfverbufvud. I synnerhet
kännbart har detta förhållande låtit märka sig se-
dan grefve Benkendorffs död, hvilken, dels genom
personlig älskvärdhet, dels genom sitt sträfvande
för sanning och rätt, förvärfvat sig allmän kärlek,
och hvars bortgång ännu djupt kännes. Grefve
Orloff, som för närvarande innehar hans plats,
torde svårligen ersätta honom och aldrig komma
att göra honom glömd. Afven är han ett af öf-
verhufvudena för den tyskhatande ryska aristo-
kratien. — Om nu Benkendorffs och Orloffs upp-
trädande egentligen gäller allmänheten, så gäller
gref Cancrins bortgång deremot statsmakterna och
den blir dagligen kännbarare. Hvarken i mate-
rielt, d. v. s. pekuniert, eller i administratift hän-
seende förmår den nye ministern att så tillfreds-
ställande uppfylla kronans fordringar, som den
afgångne. Mångfaldiga förändringar i förvaltnings-
bestyren och deras koncentrering visar tydligen
den trängande nödvändigheten af ett nytt bespa-
ringssystem; ja, de djupt invigde se med oroliga
blickar till och med stora svårigheter för redan-
det af Rysslands finanser. Sedan storfurstinnan
Alexandras död utöfvar kejsarinnans lifmedikus,
statsrådet, doktor v. Mandt, otvifvelaktigt det stör-
sta inflytandet inom hofvet. Han och geheimefå-
det de Chambeau, kejsarinnans handsekreterare,
bilda ett som det synes älskvärdt, men till sitt
sträfvande gåtlikt duumvirat. Det oaktadt sluta
de sig så tätt till grefve Wolkonski, att man ej
gerna kan anse dem som hufvudmän för ett an-
tiryskt parti, hvilket kunde försöka hålla jemn-
vigten mot den ryska aristokratiens sträfvanden.
— Detsamma gäller om general Kleinmichel. —
Ehuru han härstammar från en af Tysklands ö-
stersjö-provinser, är han likväl för nära fästad
vid kejsaren genom personliga förbindelser, för
att gynna en fraktion som denne med bestämdhet
visar ifrån sig. Grefve Kleinmichel njuter för när-
varande kejsarens utmärktaste förtroende, oaktadt
den i Serviska angelägenheterna ryktbare diplomaten
baron Lieven, och den oförmälte storfurstens ressäll-
skap torde jemte Adlerberg intaga en intimare
ställning hos kejsaren, genom personliga vänskaps-
förhållanden. Likväl synas de båda sistnämnde
hålla sig utom den egentliga statsregeringssferen,
eller åtminstone ej uppenbart ingripa i statsmachi-
nens gång.
MEXIKO.
Sammanstämmande underrättelser från flera håll
i Mexiko ha till England och Holland öfverför!
bekräftelse på ryktet om Santa Anas nederlag och
tillfångatagande. Den för Mexikos och Texas fram-
tid sannolikt ej ovigtiga händelsen tilldrog sig på
Appans slätter vid Puebla. Paredes och Bravo
jemte deras beväpnade anföllo der presidentens
stridskrafter, med nyssnämnde resultat. Femhun-
dra man berättas ha stupat.
pa
OO — LL 4
— Till kompletterande af underrättelsen i går-
SS ann