chelieus förnämsta bemödande syftade att lyft:
Frankrike öfver alla andra stater, så är ock nt
Ridderskapet och Adelns och Presteståndets hög
.Ista uppgift, att icke allenast hägna sina gaml:
- privilegier, utan ock tillskynda dem en ökad in:
flytelse. För att vinna sitt ändamål sökte Ri
- chelieu på allt sätt försvaga och förödmjuka sin
I motståndare. Så söka ock Ridderskapet och A-
-Ideln samt Presteståndet att till privilegiernes för-
I stärkning, förkofran och befästande, genom all:
I möjliga medel, upplifva och utvidga samhället:
Iförut mäktiga byråkratiska element, såsom va
Jrande det mest tjenliga att förhindra tidsenlig:
-Ireformer. Richelieus oförsonliga karakter och
I omätliga äregirighet bragte honom att, för hvac
I pris soms helst, söka i makt och glans öfverträlls
Jalla sin tids furstar. Det af Ridderskapet ock
lAdeln samt Presteståndet beskyddade byråkrati-
iska elementets förnämsta stråfvande går ut på at!
dominera både konungaväldet och folkmakten
Då nu de af Sverges Konung förespeglade för-
bättringar i statsskicket funnit varma och nitiska
förespråkare i Borgare- och Bondestånden, har här-
igenom uppkommit en desto eftertänkligare strid,
som de krigande å ömse sidor till icke ringa del
bestå af naturliga bundsförvandter. Presterskapet
utgår icke allenast hufvudsakligen från folket, u-
tan lefver äfven utom vid riksdagarne, förnämli-
gast med och genom folket. Ingenting vore så-
ledes mer i sin ordning, än att Presteståndet, i
stället för att, såsom i alla statens lifsfrågor van-
ligtvis sker, vid riksdagarne kämpa emot Bonde-
ståndet, lefde med detsamma i intim förening och
med Bondeståndet stridde för samhällsordningens
förbättring. Dessa båda Riksstånd förekomma
deremot vid riksdagarne såsom tvenne antipoder.
De isolera sig vid dessa allmänna möten helt och
hållet och hafva ingen annan gemensamhet än
den, som kan härleda sig från platserne kring
Utskottsborden, der deras deleguerade icke sällan
söka kullvotera hvarandra. Huru under sådana
omständigheter den ömsesidiga sinnesarten måste
vara beskaffad, skönjes bäst af protokollen. De
innefatta talande facta, tillfyllestgörarde bevis.
Jag åberopar härutinnan å ena sidan det politiska,
med tyst godkännande upptagna, helsningstalet i
Presteståndet vid början af detta riksmöte samt å
den andra kommentarierne öfver detta tal inom
Bondeståndet samt der timade diskussioner, i an-
ledning af väckta förslag, dels om en synodal-
styrelses bildande, dels om biskopsembetenas in-
dragning. Af dessa förhandlingar röjer sig på ett
alltför bedröfligt sätt, huru ställningen vid riks-
dagarne är mellan lärare och åhörare. Hvad kyr-!
kan och det allmännas sak lida deraf, låter sig
bättre kännas, än beskrifvas, och verkan i allt öf-
rigt af Presteståndets närvarande delaktighet i
representationen uppenbaras derigenom allt för
tydligt!
Theologen och kardinalen Mazarin förstod utan.
tvifvel, bättre än många generaler, att bilda och
underhålla armåeer samt leda deras rörelser, och
äfven vår tid har icke saknat prestmän med e-
genskaper, användbara för hvarjehanda statsbestyr. !
Men om likartade exempel i förening med åtrå:
efter yttre utmärkelser m. m. kunna för många
klerker innefatta lockelse att sätta kyrkans tjenst!
a sido, för att deltaga i dagens politiska tvister,
så lemnas dock dervid alldeles ur sigte de gu-
domliga sanningar, för hvilka presterskapet bör
lefva och verka. Bevis på ett dylikt förbiseende
af presterskapets höga bestämmelse lemnar det
Representationsförslag, hvarmed Utskottet nu är
sysselsatt. Detta förslags antagande skulle omiss-
känneligen bereda obscurantismen seger öfver upp-
lysningen, ty att dels bibehålla presterskapet i dess
förut egande, skadliga, politiska egenskap, och af-
söndra detsamma från dess rent kyrkliga syfte-
mål, dels ännu vidare utbreda byråkratiens med
adelsväldet nära förknippade inflytande, är ove-
dersägligen att betrakta som en öppen krigsförkla-
ring mot alla liberala ideer. Christendomen å-
syftar broderlig jemnlikhet, grundad på en inner-
lig och sedlig befrielse från egenkärlekens och
ondskans magt. KonstitutionsUtskottets represen-
tationsförslag har ett annat syfte. Det under-
trycker det moralbud och den rättsprincip, enligt
hvilka den lagbundna frihetens fördelar borde, vid
national-representationens ombildning, i möjligaste
måtto, efter jemnlikhetsgrunder, tillfalla samhällets
oförvitlige medlemmar. Det hyllar bördsfördo-
marnes legitimitet och kastintressenas företräde.
Det behandlar lägre stadsborgare såsom omyndige,
hvilka man mot deras vilja bemödar sig att lyck-:
iggöra och med tvång hindra från pligtafvikelser.!
Det flyttar nationens kulturperiod flere sekler till-:!
baka och söker gifva en slags legalitet åt den star- i:
kares rätt öfver den svagare. Det är uttrycket
af den krassaste politiska materialism och banar
en bred väg för byråkratiens skräckvälde.
Må imedlertid KonstitutionsUtskottet eftersinna,
att det i våra dagar icke är den sansade frihe-
.en, som störer samhällens ro, men att staternas
största fara deremot ligger i statskorporationernes
och hierarkiens oaflåtliga missbruk, till medbor-
serliga rättigheters förtryck. Må Utskottet jem-
väl öfverväga, att det sannolikt öfverskattat sina
rafter, då det trott sig kunna, efter egoistiska
;ch reaktionära åsigter, ombilda Svenska national-
:epresentationen! Må ändtligen Utskottet väl be-
änka, att under det ständiga kretsloppet af lif
;ch förgängelse, fortlöper likväl bildningens kedja
ch att utvecklingen af ett folks lifskrafter ej,
om den vissnade blomman, förgås!
Ex vrotacallo.
- FF WW
j
4
j
j
j
1
4
nm FÅR - MH Ah Fr RR