chelieus förnämsta bemödande syftade att lyft: Frankrike öfver alla andra stater, så är ock nt Ridderskapet och Adelns och Presteståndets hög .Ista uppgift, att icke allenast hägna sina gaml: privilegier, utan ock tillskynda dem en ökad in: flytelse. För att vinna sitt ändamål sökte Ri chelieu på allt sätt försvaga och förödmjuka sin I motståndare. Så söka ock Ridderskapet och A-Ideln samt Presteståndet att till privilegiernes förI stärkning, förkofran och befästande, genom all: I möjliga medel, upplifva och utvidga samhället: Iförut mäktiga byråkratiska element, såsom va Jrande det mest tjenliga att förhindra tidsenlig: -Ireformer. Richelieus oförsonliga karakter och I omätliga äregirighet bragte honom att, för hvac I pris soms helst, söka i makt och glans öfverträlls Jalla sin tids furstar. Det af Ridderskapet ock lAdeln samt Presteståndet beskyddade byråkratiiska elementets förnämsta stråfvande går ut på at! dominera både konungaväldet och folkmakten Då nu de af Sverges Konung förespeglade förbättringar i statsskicket funnit varma och nitiska förespråkare i Borgareoch Bondestånden, har härigenom uppkommit en desto eftertänkligare strid, som de krigande å ömse sidor till icke ringa del bestå af naturliga bundsförvandter. Presterskapet utgår icke allenast hufvudsakligen från folket, utan lefver äfven utom vid riksdagarne, förnämligast med och genom folket. Ingenting vore således mer i sin ordning, än att Presteståndet, i stället för att, såsom i alla statens lifsfrågor vanligtvis sker, vid riksdagarne kämpa emot Bondeståndet, lefde med detsamma i intim förening och med Bondeståndet stridde för samhällsordningens förbättring. Dessa båda Riksstånd förekomma deremot vid riksdagarne såsom tvenne antipoder. De isolera sig vid dessa allmänna möten helt och hållet och hafva ingen annan gemensamhet än den, som kan härleda sig från platserne kring Utskottsborden, der deras deleguerade icke sällan söka kullvotera hvarandra. Huru under sådana omständigheter den ömsesidiga sinnesarten måste vara beskaffad, skönjes bäst af protokollen. De innefatta talande facta, tillfyllestgörarde bevis. Jag åberopar härutinnan å ena sidan det politiska, med tyst godkännande upptagna, helsningstalet i Presteståndet vid början af detta riksmöte samt å den andra kommentarierne öfver detta tal inom Bondeståndet samt der timade diskussioner, i anledning af väckta förslag, dels om en synodalstyrelses bildande, dels om biskopsembetenas indragning. Af dessa förhandlingar röjer sig på ett alltför bedröfligt sätt, huru ställningen vid riksdagarne är mellan lärare och åhörare. Hvad kyr-! kan och det allmännas sak lida deraf, låter sig bättre kännas, än beskrifvas, och verkan i allt öfrigt af Presteståndets närvarande delaktighet i representationen uppenbaras derigenom allt för tydligt! Theologen och kardinalen Mazarin förstod utan. tvifvel, bättre än många generaler, att bilda och underhålla armåeer samt leda deras rörelser, och äfven vår tid har icke saknat prestmän med egenskaper, användbara för hvarjehanda statsbestyr. ! Men om likartade exempel i förening med åtrå: efter yttre utmärkelser m. m. kunna för många klerker innefatta lockelse att sätta kyrkans tjenst! a sido, för att deltaga i dagens politiska tvister, så lemnas dock dervid alldeles ur sigte de gudomliga sanningar, för hvilka presterskapet bör lefva och verka. Bevis på ett dylikt förbiseende af presterskapets höga bestämmelse lemnar det Representationsförslag, hvarmed Utskottet nu är sysselsatt. Detta förslags antagande skulle omisskänneligen bereda obscurantismen seger öfver upplysningen, ty att dels bibehålla presterskapet i dess förut egande, skadliga, politiska egenskap, och afsöndra detsamma från dess rent kyrkliga syftemål, dels ännu vidare utbreda byråkratiens med adelsväldet nära förknippade inflytande, är ovedersägligen att betrakta som en öppen krigsförklaring mot alla liberala ideer. Christendomen åsyftar broderlig jemnlikhet, grundad på en innerlig och sedlig befrielse från egenkärlekens och ondskans magt. KonstitutionsUtskottets representationsförslag har ett annat syfte. Det undertrycker det moralbud och den rättsprincip, enligt hvilka den lagbundna frihetens fördelar borde, vid national-representationens ombildning, i möjligaste måtto, efter jemnlikhetsgrunder, tillfalla samhällets oförvitlige medlemmar. Det hyllar bördsfördomarnes legitimitet och kastintressenas företräde. Det behandlar lägre stadsborgare såsom omyndige, hvilka man mot deras vilja bemödar sig att lyck-: iggöra och med tvång hindra från pligtafvikelser.! Det flyttar nationens kulturperiod flere sekler till-:! baka och söker gifva en slags legalitet åt den stari: kares rätt öfver den svagare. Det är uttrycket af den krassaste politiska materialism och banar en bred väg för byråkratiens skräckvälde. Må imedlertid KonstitutionsUtskottet eftersinna, att det i våra dagar icke är den sansade frihe.en, som störer samhällens ro, men att staternas största fara deremot ligger i statskorporationernes och hierarkiens oaflåtliga missbruk, till medborserliga rättigheters förtryck. Må Utskottet jemväl öfverväga, att det sannolikt öfverskattat sina rafter, då det trott sig kunna, efter egoistiska ;ch reaktionära åsigter, ombilda Svenska national:epresentationen! Må ändtligen Utskottet väl beänka, att under det ständiga kretsloppet af lif ;ch förgängelse, fortlöper likväl bildningens kedja ch att utvecklingen af ett folks lifskrafter ej, om den vissnade blomman, förgås! Ex vrotacallo. FF WW j 4 j j j 1 4 nm FÅR MH Ah Fr RR