dervisningenj sker på de klassiska språken? däser
man Euklides på latin? studerar man svenskafel-
ter allmänna eller ens :bibliska historien på latin?
inhemtar man: svenska eller. allmänna historien,
likasom geografien, på latin? .lär man sig kalli-
grafi, hvilket visserligen ock, när man talar om
vetenskaper tillgängliga för barn, är en vetenskap,
på latin? Hvad menar Hr RB. med alit detta?
Det gör oss ondt, att en person, förblindad ge-
nom orimligt nit för en sak, skall glömma. sig till
den grad, att han: öfverlemnar denna i sig sjelf
aktningsvärda. sak, ej mindre än sig sjelf, mära
nog till löjet. Eller tror Hr R. aut de gamla
språken skola vinna i menniskors tänkesätt genom
dylika utfarter till deras förmån?
F sin sjelfförblindning har Hr R. varit så viss
om silt svar (alt inga andra språk äro så tjen-
liga, som de klassiska, att bibringa den för bar-
net och gossen: tiligängliga wvetenskapen,), att han
utropar, det paila bildade folk: och alla de ut-
märktaste pedagoger i Europa, äro lika vissa, som
han (fr R.) sjelf; om ett dylikt svar. Han til-
lägger: cn
I Frankrike, i England, i Tyskland, i Holland, i
Danmark anses frågan som fullt afgjord.
Vi genmäla: hvarken i Frankrike, i England,
i Tyskland, i Holland eller i Danmark är den
frågan ens så mycket som upptagen, mycket min-
dre besvarad; ty ingenstädes i de uppräknade län-
derna (och Hr R. kunde -hafva uppräknat många
fier) läser man christendom, eller historia, eller
geografi, eller: arilmetik, eller geometri eller nå-
got annat för barnet och gossen tillgängligt ve-
tenskapsämne på något af de kiassiska språken.
Obeskrifligen onödig: var då den stiaxt efter fö!-
jande- utgjutelsen:
Det är blott i Sverige, som man har någon svå
righet att låta det afgjorda vara afgjnrdt och att
afstå från undersökningar, som icke kunna gifva mer
än ett resuitat.
Ty Sverige, äfven i alia sina gamla läroverk,
ej mindre än i de nya, gör här på alldeles
samma sätt, som man uppför sig i andra länder,
alt nemligen icke på något af de klassiska språ-
ken bibringa något af de för barnet tillgängliga
läroämnen.
Förmodligen har Hr R. i allt detta menat nå-
gonting- helt annat än hvad han sagt och talat
om. Hvad detta andra nu kan vara, är det
emellertid oss, af honom oombedde, icke tillstän-
digt att gissa och på hans vägnar framställa, eiler
så till sägandes lägga hononi i munnen. — I en
af de följande tiraderne, som vwi redan citerat,
finner man, att Hr R. verkligen är så moderat,
alt han nöjer sig med att räkna de klassiska
språken bland medien för allmän bildning,; han
yrkar icke (såsom de rätt ultrakonservalive pe-
lagogerne, i fall numera några sådane gifvas
qvar), att dessa tpråk äro det enda och uteslu-
lande medlet för bildningen. Men deraf inses
medsamma, att Hr R. i denna del ingen strid har
med Uiskottet eller med Nya Elem, skolans sy-
stem, enär detta äfven antager de klassiska språ-
ken såsom ett bland sina öfriga bildningsmedel.
Vi uppskjuta till härnäst slutet af yttrandet,
hvilket här gör en öfvergång och till hälften fö-
rer talaren ifrån det pedagogiska in på det poli-
iska området. (Slut e. a. g.)