satser, när de göras så tomma, att de kunna be-
tyda alk lika väl som intet, och mena intet lika-
väl som: allt. Vi behöfva dock icke uppebålla
oss vid detta, ty, om också allt hvad Hr RB: på
dessa sina 2 spälter yttrat, skulle vara ordagrannt
sannt, och icke blott det, utan till och med om
det skulle vara i många fall ganska väl och vac-
kert utsagdt, så innefattar det imedlertid intet,
hörande till det ifrågavarande ämnet. Det är en
recit om fordna tider, som kan ursäktas i ut-
skottets betänkande, ehuru den intet betyder för
saken äfven der, men också ej upptager mer än
cirka 7 rader: hos Hr R. deremot, som funnit
ett oändligt nöje al att spinna på denna tråd, har
det behöfts öfver 250 rader och slukat större
delen af hela yttrandet. Hvarföre, åter, denna
intressanta recit egentligen säger ingenting här,
ligger egentligen deruti, att Nya Elecmentarsko-
lans system, hvilket i de flesta fall utgör utskot-
tets förslag, icke innefattar någon härfärd emot
den klassiska lärdomen, utan tvertom, rätt för-
stådd, innefattar denna lärdoms bästa färsvar och
räddning från den undergång, som i det äldre lä-
roverket hotat denna undervisningsgren, om icke
lika mycket som hvarje annan, dock tillräckligt
mycket, för att dess fall en gång hade blifvit o-
undvikligt der, utan den nya skolans mellankomst.
Hr R. har följaktligen icke behöft emot nya ele-
mentarskolan uppträda med någon apologi för de
gamla språken, lika litet som en berättelse var
nödig om boktryckerikonstens upphbof, och dess
förminskande af muntlig undervisning, eller om de
lyckliga professorerne i Paris, Cöln och Prag, hvilka
hade så många åhörare på den tiden det, till pro-
fessorernes välgång, icke fanns en sådan myckenhet
goda böcker, som nu, hvarföre de då måste af-
höras, hvilket nu gudnås ej lär vara fallet till
lika stor grad. Nya Elementarskolan rår dock
icke för detta. Professorernes sjunkande har be-
gynnt långt före hennes stiftelse. Men väl kan
hon blifva ett medel till deras uppkomst, i fali
hon lyckas sätta bela den förakademiska bild-
ningen i riket på en högre punkt, hvarefter nöd-
vändigt sjelfva det akademiska ocå dermed-det
professorliga äfven nu måste intaga en högre ställ-
ning.
Hvad enskildt den klassiska lärdomen vidkom-
mör, är det ett faktum (för hvilket dock Hr R.
blundat, på samma sätt som Hr Fries, ehuru
hvar och en vet det, som tagit kännedom om
Nya Elementarskolan och ansett det höra till sitt
samvete att ega kunskap i den sak han bedömer),
all mera latin, grekiska och hebreiska (i fall det
sistnämnda vill räknas med i den klassiska lär-
domenp) studeras i Nya Elementarskolan, än i nå-
got af rikets öfriga förakademiska läroverk, öfver-
hufvud. Skillnaden mot de gamla skolorna be-
står följaktligen ej deruti, att de klassiska språ-
ken i Nya Elementarskolan eftersättas ; utan der-
uti, att 4:o de moderna språken (tyska, franska,
engelska) vida bättre och fullständigare här inlä-
ras, samt 2:o en mängd goda och nyttiga realia
tillkomma eller gilvas i ymnigare mått. Och
detta räknas för ingenting! eller måhända klan-
dras?
Hr R. säger dock sjelf (mot slutet af de om-
talade 2 spalterna):
Jag har intet emot att man i skolorna, när tiden
kommer, sätter egentliga vetenskaper bredvid de klas-
siska språken, och bredvid dessa äfven läter de lef-
vande läras; men jag har mycket emot, att man för-
visar de klassiska språken till sluet af studiiba-
nan, likasom tillhörde de blott vissa klasser i sam-
hället och vore icke att räkna bland medien för all-
män bildning.
Detta skall vara sagdt emot Utsk:s betänkande,
således emot Nya Elementarskolans system. Den-
na skola består af 8 klasser. Redani tredje klas-
sen (således efter blott 2 genomgångna klasser,
eller efter det allenast 14, af skolan blifvit tillän-
dalupen) vidtager undervisningen i latin, och fort-
går sedan oafbrutet genom sex klasser; i fjerde
klassen börjar grekiska. — Det är nu detta som
en talare i Högv. Presteståndet förklarar vara alt
pförvisa de klassiska språken till slutet af studii-
banan!, Så känner man hvad man bedömer!
Äfven mot slutet af de två spalterna, ehuru
något ofvanför det nyssnämnda, förekommer föl-
jande, som skall vara sagdt till gagn för de gamla
språken: i :
Jag vägar tryggt fråga: är för barnet och gossen
någon annan vetenskap tillgänglig, än den som lig-
ger i språket? Och äro några andra språk så tjen-
iga att bibringa denna, som de klassiska? Jag är
ullt viss om svaret.
Det vissa svaret är, att hvarje menniska, som
anser herr doktor R. såsom en af vårt lands lit-
teratörer, ej utan smärta stadnar vid det anförda,
emedan han icke begriper, huru det för en man
som Hr R., kunnat vara möjligt, att ytira eller,
in mer, med berådt mod nedskrifva och till tryck-
ning utlemna. ett så ohjelpligt och i ögonen fal-
ande oförnuft. Har då icke Hr R. hört eller
jelf i skolorne märkt, att för barnet och gosseny
ådana vetenskaper äro tillgängliga, son t. ex.
ritmetik, geometri, historia, geografi, och främst
uf allt christendomen? Och när nu dessa veten-
kaper ; bibringas barnet och gossen på ett språk,l:
ro väl då latin, eller grekiska, härtill tjenligt?