lätta aftonmåltiden. Den föreföll åtminstone gan
ska animerad, ochå ömse sidor serverades ganska pi
kanta saker. Her tigen narrades för hertiginnan; her
tiginnan narrades för hertigen, och till slut börjad
utan tvifvel begge finna sig fulkomligt såsom hem
ma, då värden på stället inträdde och erinrade den
om motsatsen. Stackars Charlot! två serskild:
gånger hade han blifvit nattetid utskickad ur sil
eget logis, för att skaffa hyrvagnar. och nu hade
man till på köpet begagnat sig af hans frånvaro
för att äla upp hans supe. Hade han känt sin;
höga gästers rang, hade han, vid anblicken af sir
härjade anrättning, med fog kunnat utbrista: för
liter eder icke uppå furstar I
Men denna rang skulle icke länge vara honon
obekant. Begge yppa, i hvar sitt af den heder-
lige Charlots öron; för honom sina namn. Till sir
bestörtning står ban emellan man och bustru
Blir den sednare qvar, har han att frukta allt a!
den förre. Han proponerar dem derföre att resa
tillsamman i den ändtligen uppfångade hyrvagnen.
Han, sjelf vill, som en skyddande genius, vara
dem följaktig.. Men medan Charlot hemtar sin
kappa i det inre rummet, riglar hertigen dörren
om honom och enleverar ganska rigtigt sin hu-
stru.
Tredje akten utgör lösningen på denna Knut,
hvilken, som läsaren lätt kan föreställa sig, redes
senom ömsesidig qvittning de begge makarae e-
mellan. Sens moralen är, alt hertiginnan ursäk-
lar sin mans pdistraktioner,, så snart de icke gå
öfver en viss gräns, och att hertigen finner det
sanska naturligt, att en ung , nygift dam vill se
on maskerad. Den egentligen vinnande på hela
ffären blir herr Charlot, som för sin supå får sig