MM ÖV ÖV VÄ (MM MV ÖV MMMM
han ernar öfver natten stanna qvar bossin nya
bekantskap. Denne vågar icke beskrifva, huru
mycket han häraf finner sig inkommoderad; han
beqvämer sig slutligen till den föreslagna upp-
täcktsresan: efter en hyrvagn, allt i hopp alt så-
lunda ändtligen blifva qvitt det besvärliga besö-
ket. Och sålunda irrar den beskedlige Charlot
ännu en gång under denna märkvärdiga natt på
Paris gator — Diogenes sökte menniskor; Chaf-
lot söker hyrkuskar. : Imedlertid gör hertigen,
såsom en skarp, praktisk filosof, sina anmärknin-
gar. -Bordet är dukadt för två; således var de!
utaån tvifvel menadt, all tvenne skulle äta. Ii
Charlot är endast en och den så enfaldig, som
någon — Ergo. .... Och hertigen af Valois
börjar med denna försigtiga, skygga accent i sjelf-
va knackningen som säger så mycket, att sakta,
med knogen af sitt högra linglinger, beröra hvar
efter annan af ör handen belintliga dörrar. Den
första — förgälfves. Den andra — förgäfves. Den
tredje öppnar sig vid knackningen. MHerliginnan
inträder maskerad. Hertigen är omaskerad.
Det var ett öfverseende tidehvarf, vig XIV:s
kardinaler läste absolutionen öfver synder, som
de kände ur mera authentika källor, än kyrko-
fäderne, och zirliga abbcer predikade öfver lasten
med sakkännedomens fulla rätt. Vi vilja förut-
sätta, att det var i beräkning på detta öfverseen-
de, som hertigen förglömde sin gemål ända der-
hän att nu säga henne de utsöktaste komplimen-
ter, alt på henne slösa galanteriets eldigaste fra-
ser, alt-slatligen bjuda henne dela en sups, som
han visste tillhöra tredje man. Kanske krydda-
de dock tanken, att maten var en annans, att det var
förbjuden frukt, som smakades, den blygsamma,