könen cmel:an, men ingalunda fastigheten, ty då
blefye äfven det en följd, att en större del skulle
komma under förmyndarevård, som icke alltid för-
valtas så, att det länder till de omyndiges fördel:
och -hör kränkande skulle det icke blifva för den
man, som efterlefyer sin hustru med flere barn, se
förmyndare och slägtingar till den aflidna låta ut-
bryta barnens andelar i hemmanet, som bortarren-
deras, såvida icke fadren till barnen vill ingå på nog
drygt arrende; skall icke allt detta undergräfva sam-
hällets qvarlefya af välstånd och påskynda dess totala
undergång? Kunna vi icke förbättra detsåmma, så
litom oss icke genom ett lagstadgande vara orsak till
dess fall, utan uppskjuta med denna fråga, tills nya
lagen i allmänhet antages. Jag yrkar derföre afslag
på denna fråga.
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län gil-
lade den föres! agna lika gilto- och arfsrätten; men
anmärkte att, i afseende på morgongåfvan, Utskottet
utsträckt qvinnans rätt för längt ; ty, sedan hon cr-
hållit lika arfs- och gifterätt med mannen, bör mor-
gongåfva icke alis äga rum, emedan vågskälen deri-
enom kommer att stå ojemnt och luta för starkt
t qvinnans sida. Talaren yrkade rättelse i denna
punkt. :
Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs län
yrkade afslag å betänkandet på de skäl, som inne-
hållas uti Hr assessor Lagergrens och Hr grefve
Mörners reservationer samt det skriftliga anförandet
af Ståndsbrodren Olof Johansson från Stockholms
län, med hvilken tal. redan förut instämt. Genom
antagandet af förslaget skall odlingen å svenska jor-
den mycket förminskas, emedan bondesonen blir min-
dre arbetsam och benägen att odla och förbättra
fådernejorden, än förut, då han kunde förvänta att
i arf bekomma större delen deraf. Tal. misskände
icke qvinnans värde; men ansåg dock tjenligt att
här anföra hvad Syrach i sitt 23 Kap. yttrar om
henne: Låt icke bedraga dig att hon är dägelig,
och begära henne icke för den skuld; om en qvinna
,gör marnen rik, så blifver der intet annat af än
kif och trots, förakte!se och smälek.
Anders Olofsson från Jemtlands län afstod från vi-
dare yttrande, än att han instämde med Sven Jons-
son från samma län.
Ola Svensson från Malmöhus län ville blott an-
märka, att om lika arfs- och giftorätt tillerkännes qvin-
nan, som mannen, ansåg tal. hennes rättsanspråk så
nöjaktigt uppfrlida, att morgongåfva icke bör ifräga-
komma, helst manren icke är tillerkänd någon mot-
svarande förmån.
C. F. Huss från Westernorrlands län: Grundliga
och välbetänkta skäl hade blifvit förebragta både för
bifall och afslag å betänkandet; tal. ansäg dock de
till styrkande vara öfvervägande och biträdde derföre
deras åsigt, som vilja antaga den föreslagna förän-
dringen. I afseende på förslaget, att morgongäfva
fortfarande måtte tillkomma enka, som icke har barn
efter aflidne mannen, erinrade talaren, att i nya lag-
förslaget lärer morgongåfyvan vara upphäfven, och i
stället infördt ett stadgande om ömsesidig rätt för
efterlefvande make, att i fa!l giftorätten ej förslår,
skall utaf den aflidnes qvarlätenskap så mycket till-
falla den efterlefvyande, som kan behöfvas för en med
dess stånd öfverensstämmande tarfiig utkomst. Detta
stadgande kunde visserligen vara tjenligt att antaga;
men Utskottet har på väl grundade skäl afstyrkt bi-
fall dertill. Om det antoges, biefve nödigt att för-
ändra hela 9 Kap. Giftermålsbaiken jemte flere an-
dra lagparagrafer; och en sådan förändring ansåg
tal. vågsam, och vore färdig att äfven i detta afse-
eade gilla betänkandet. Då 18927 års författning om
hemmansklyfning tillåter att en systerlott uttages,
var talaren så långt ifrån att dela farhågan, det jor-
den till följd af den föreslagna nya arfs- lagen för
mycket styckas, att han snarare ansåg den nu kom-
ma att befordra en mera jemn och lämplig jordför-
delning. På dessa och andra af föregående talare
anförda skäl, biföll han betänkandet.
Sven Isaksson från Calmare län hade vid riksda-
gens början yttrat bifall till de motioner, som ligga
till grund för betänkandet, och med nöje funnit att
Utskottet väl besvarat största delen af deras innehåll.
Endast hvad angick lika deltagande i arfsjord hade
blifvit obesvaradt. Utan afseende på hvad hvardera
makan ägde före äktenskapet, borde egendomen gå
till gålds betalning. Mannen skall ingalunda förlora;
ty ehuru, genom en lika arfsrätt, större delen af jor-
den öfvergår till qvinkönets ägo, dä detta till per-
sonalen är större än mankönet, så kommer dock
mannen genom giftermål fortare till egendom, än nu
är fallet. Tal. biföll Utskottets förslag, med vilkor
att morgongåfyvan helt och hållet kommer att för-
svinna. Inkastet om jordens större styckning kunde
tal. icke godkänna, då qvinnan förut haft rätt ut-
bryta sin mindre arfsandel; och kärleken mellan sy-
skon trodde tal. snarare skola ökas än minskas, då
större skäl till missnöje onekligen förefinnes i den
gamla delningen.
Christen Andersson från Malmöhus län. Tal. ha-
de ej fitt någon uppmaning från sina kommittenter,
hvarken till bifall eller afslag; men kände specielt,
att icke en tiondedel af dem skulle -gilla den före-
slagna nya arfslagen, den der ock stred mot tals e-
gen öfvertygelse, och kunde icke lemna sitt bifall
till en så djupt ingripande förändring. Tal. trodde
att denna skulie komma att inverka på hemmans-
klyfningen; då till och med nu, när sonen ärfver
dubbelt, det är svårt för honom att komma i. besitt-
ning af sin faders jord, om der äro flere syskon att
utlösa. En flicka gifter sig vanligen vid 48 å 20 års
ålder; hvaremot ynglingen oftast, till dess han upp-
nätt 235 eller 30 år, vistas i fädernehuset och sköter
de gamla föräldrarnes egendom. Skall nu hans arfs-
rält inskränkas, med hvad håg och lust kan han då
gå hemma och arbeta, mest till sina systrars nytta,
i synnerhet då utlösen af hemmanet blifvit för ho-
nom så försvårad, att han i öfvertagandet af sin fä-
dernejord nära nog kan se sin ekonomiska undergång.
på desse. och flere mot förslaget uttalade skäl, för-