könen cmel:an, men ingalunda fastigheten, ty då blefye äfven det en följd, att en större del skulle komma under förmyndarevård, som icke alltid förvaltas så, att det länder till de omyndiges fördel: och -hör kränkande skulle det icke blifva för den man, som efterlefyer sin hustru med flere barn, se förmyndare och slägtingar till den aflidna låta utbryta barnens andelar i hemmanet, som bortarrenderas, såvida icke fadren till barnen vill ingå på nog drygt arrende; skall icke allt detta undergräfva samhällets qvarlefya af välstånd och påskynda dess totala undergång? Kunna vi icke förbättra detsåmma, så litom oss icke genom ett lagstadgande vara orsak till dess fall, utan uppskjuta med denna fråga, tills nya lagen i allmänhet antages. Jag yrkar derföre afslag på denna fråga. Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län gillade den föres! agna lika giltooch arfsrätten; men anmärkte att, i afseende på morgongåfvan, Utskottet utsträckt qvinnans rätt för längt ; ty, sedan hon crhållit lika arfsoch gifterätt med mannen, bör morgongåfva icke alis äga rum, emedan vågskälen derienom kommer att stå ojemnt och luta för starkt t qvinnans sida. Talaren yrkade rättelse i denna punkt. : Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs län yrkade afslag å betänkandet på de skäl, som innehållas uti Hr assessor Lagergrens och Hr grefve Mörners reservationer samt det skriftliga anförandet af Ståndsbrodren Olof Johansson från Stockholms län, med hvilken tal. redan förut instämt. Genom antagandet af förslaget skall odlingen å svenska jorden mycket förminskas, emedan bondesonen blir mindre arbetsam och benägen att odla och förbättra fådernejorden, än förut, då han kunde förvänta att i arf bekomma större delen deraf. Tal. misskände icke qvinnans värde; men ansåg dock tjenligt att här anföra hvad Syrach i sitt 23 Kap. yttrar om henne: Låt icke bedraga dig att hon är dägelig, och begära henne icke för den skuld; om en qvinna ,gör marnen rik, så blifver der intet annat af än kif och trots, förakte!se och smälek. Anders Olofsson från Jemtlands län afstod från vidare yttrande, än att han instämde med Sven Jonsson från samma län. Ola Svensson från Malmöhus län ville blott anmärka, att om lika arfsoch giftorätt tillerkännes qvinnan, som mannen, ansåg tal. hennes rättsanspråk så nöjaktigt uppfrlida, att morgongåfva icke bör ifrägakomma, helst manren icke är tillerkänd någon motsvarande förmån. C. F. Huss från Westernorrlands län: Grundliga och välbetänkta skäl hade blifvit förebragta både för bifall och afslag å betänkandet; tal. ansäg dock de till styrkande vara öfvervägande och biträdde derföre deras åsigt, som vilja antaga den föreslagna förändringen. I afseende på förslaget, att morgongäfva fortfarande måtte tillkomma enka, som icke har barn efter aflidne mannen, erinrade talaren, att i nya lagförslaget lärer morgongåfyvan vara upphäfven, och i stället infördt ett stadgande om ömsesidig rätt för efterlefvande make, att i fa!l giftorätten ej förslår, skall utaf den aflidnes qvarlätenskap så mycket tillfalla den efterlefvyande, som kan behöfvas för en med dess stånd öfverensstämmande tarfiig utkomst. Detta stadgande kunde visserligen vara tjenligt att antaga; men Utskottet har på väl grundade skäl afstyrkt bifall dertill. Om det antoges, biefve nödigt att förändra hela 9 Kap. Giftermålsbaiken jemte flere andra lagparagrafer; och en sådan förändring ansåg tal. vågsam, och vore färdig att äfven i detta afseeade gilla betänkandet. Då 18927 års författning om hemmansklyfning tillåter att en systerlott uttages, var talaren så långt ifrån att dela farhågan, det jorden till följd af den föreslagna nya arfslagen för mycket styckas, att han snarare ansåg den nu komma att befordra en mera jemn och lämplig jordfördelning. På dessa och andra af föregående talare anförda skäl, biföll han betänkandet. Sven Isaksson från Calmare län hade vid riksdagens början yttrat bifall till de motioner, som ligga till grund för betänkandet, och med nöje funnit att Utskottet väl besvarat största delen af deras innehåll. Endast hvad angick lika deltagande i arfsjord hade blifvit obesvaradt. Utan afseende på hvad hvardera makan ägde före äktenskapet, borde egendomen gå till gålds betalning. Mannen skall ingalunda förlora; ty ehuru, genom en lika arfsrätt, större delen af jorden öfvergår till qvinkönets ägo, dä detta till personalen är större än mankönet, så kommer dock mannen genom giftermål fortare till egendom, än nu är fallet. Tal. biföll Utskottets förslag, med vilkor att morgongåfyvan helt och hållet kommer att försvinna. Inkastet om jordens större styckning kunde tal. icke godkänna, då qvinnan förut haft rätt utbryta sin mindre arfsandel; och kärleken mellan syskon trodde tal. snarare skola ökas än minskas, då större skäl till missnöje onekligen förefinnes i den gamla delningen. Christen Andersson från Malmöhus län. Tal. hade ej fitt någon uppmaning från sina kommittenter, hvarken till bifall eller afslag; men kände specielt, att icke en tiondedel af dem skulle -gilla den föreslagna nya arfslagen, den der ock stred mot tals egen öfvertygelse, och kunde icke lemna sitt bifall till en så djupt ingripande förändring. Tal. trodde att denna skulie komma att inverka på hemmansklyfningen; då till och med nu, när sonen ärfver dubbelt, det är svårt för honom att komma i. besittning af sin faders jord, om der äro flere syskon att utlösa. En flicka gifter sig vanligen vid 48 å 20 års ålder; hvaremot ynglingen oftast, till dess han uppnätt 235 eller 30 år, vistas i fädernehuset och sköter de gamla föräldrarnes egendom. Skall nu hans arfsrält inskränkas, med hvad håg och lust kan han då gå hemma och arbeta, mest till sina systrars nytta, i synnerhet då utlösen af hemmanet blifvit för honom så försvårad, att han i öfvertagandet af sin fädernejord nära nog kan se sin ekonomiska undergång. på desse. och flere mot förslaget uttalade skäl, för