Ivett och rättskänsla begåfvad menniska kan nu för tiden försöka att här i Sverige bibehålla den mängd af dödsstraff, som genom en långvarig lagtillämpning kommit ur bruk. 4734 trodde man knappt sextio fall vara nog för dödsstraffens fulltalighet: nu skulle redan trettio vara för mycket. Så har Svenska folkets tro i denna del på ett århundrade förändrat sig! Jag anser ej nödigt alt med en mängd lätt tillgängliga exempel från andra länder öka bevisningen om tidernas åverkningar på folkens tro. Ju mer man i verldshistorien betraktar fortgången af menniskoslägtets utveckling, och ju mer man deri skönjer en högre ledning, från mörker till ljus, från våld till rätt, från blodhämnd till förbättringsstraff; ju mer klarna de moln, som skymma framtiden, och ju mer bortfaller all misströstan derom, att äfven dödsstraffen en dag — och den icke alltför långt aflägsen — skola ur lagarna utplånas. Jag bekänner, att jag, ifrån den första stund jag börjat tänka något i denna sak, aldrig kunnat förmå mig att tro på dödsstraffens nödvändighet. Jag tror på statens pligt att hylla, icke den försoningslära, som ropar efter lif för lif, men den, som vill ingen syndares död, utan alt hvar och en omvänder sig och lefver. Jag tror på statens pligt att verka för sin höga bestämmelse till slägtets förädling, icke med uppfostran för några få, som gifva sig namn af bildade, och med bilor för de andra, som kallas den råa massan, utan med en lefvande, oskrymtad och från mannamån frigjord menniskokärlek för alla. Jag tror på en i det tysta oafbrutet framskridande seger, icke af det onda, utan af det goda, i trots af alla reaktionära krafters motstånd. Jag tror deremot icke på skriket om vådorna af den närvarande tidens så kallade filantropiska syftning, emedan jag märker i denna syftning en flägt af den anda, som arbetar på mensklighetens förlossning ur egoismens bojor; och jag tror föga på hufvud eller hjerta hos den, som kan håna eller hata detta tidens tecken, hvartill hörer, bland många flera allt mer och mer uttalade tvifvelsmål om den ofelbara förträffligheten i hvarje qvarlefva från en förgången tid, också det om dödsstraffens ovilkorliga nödvändighet. Min innerliga öfvertygelse är, att i samma mån som staterna, under medvetande af sitt rätta mål, fortgå på den äkta humanitetens bana, d. v. s. i samma mån som de christnas, i detta ords stora och sanna betydelse; i samma mån skola alla straff, som kräfva, icke menniskors förbättring, utan menniskors blod, blifva en styggelse äfven på Jorden. Med denna öfvertygelse går jag i grafven, fullt förvissad, att dödsstraffen icke, i något samhälle med verklig kultur, skola ett halft sekel öfverlefva mig. Men så fast min tro i denna del är, har jag likväl icke den förmätenheten att vilja göra den. till lag för andra. Då mängden af mina landsmän, så vidt jag haft tillfälle att inhemta, anser dödsstraffen för alldeles nödvändiga i närvarande tid, har jag icke vågat på min enskilda öfvertygelse grunda ett förslag till uteslutande af dessa straff ur den nya lag, som nu är i fråga. 1 det tidehvarf, då 1734 års lag författades, lefde tvifvelsutan många, som ej trodde på trolldom; men de fogade sig efter det rådande begreppet, vil vetande, att så länge folket bäfvade för att bli förtrolladt, det hade varit lika obetänksamt, som fruktlöst, att icke å den fasaväckande så kallade lgerningen sätta det straff, som lugnade de förskräcktas inbillning. Så tänker jag nu om dödsstraffet. Jag anser let hvarken kunna eller böra i denna stund utelutas ur lagen; men jag är säker, att det i tilämpningen, allt efter som begreppen äfven härti hunnit ljusna, skall under en kommande tid, ikasom det gjort under den förflutna, mer och ner gå ur bruk, tilldess det kan, jemväl ur laen, alldeles försvinna. För att förbereda och itta denna öfvergång, ville jag tillstyrka, att straf-. et tills vidare utsattes alternatift för de svåraste rotten; till utförande hvaraf jag får afgilva föl-! unde förslag: På alla de ställen, der det i straffbestämmelerna heter: ,miste lifvet, sättes: miste lifvet, ler straffes med fängelse ä första gradp. beössbskngin rer