blott ett förskämdt uttal af der Kindchen Jesus
(småbarnens Jesus) eller af das Kindchen Jesus
(den nyfödde Jesus).
Såsom vi ofvan berättat, sökte de första krist-
ne missionärerne att lämpa sig efter hedningarnes
bruk och antagna seder, och att vid våra hedni-
ska förfäders förnämsta fester endast ombyta fö-
remålen för dem, utan att ombyta tiden. Den
kristna religionen skulle, utan denna kloka för-
sigtighet, ej hos en sinnlig och vidskeplig folk-
massa vunnit något insteg eller med hastighet
utbredt sig i verlden. Det är sant, att kristen-
domen, omplanterad på den ypperliga italienska
jorden och bland ett folk, sådant som det romer-
ska, tillgifvet ett af imponerande fester och ce-
remonier utmärkt mångguderi, fick visserligen ef-
tergifvenheten för dessa ceremonier och begäret
att mäta sig med dem i yttre ståt att tacka föl
det slagg af helgondyrkan, af processioner m. m..
som är främmande för dess väsende, och hvari-
från den sedermera endast småningom och genom
eld och blod kunnat renas. - Önskligt hade det
varit, så väl för kristendomen sjelf som för mensk-
ligheten, att den antingen slagit sina första rötter
hos något mindre yppigt folk, eller att dess för-
sta apostlar varit mera skilda från andligt hög-
mod. Imedlertid inskränka vi oss blott att här
för våra läsare anmärka denna omständighet så-
som en af historien vitsordad företeelse, och mera
behöfs ej för vårt ändamål.
När kristendomen alltså inträdde i Europa, fann
den der före sig årets slut utmärkt af en stor
högtid, och hvad var naturligare, än att kristen-
domen borde söka att bemäktiga sig den, då hon
icke kunde lyckas att afskaffa den; det skedde
och så uppsteg innan kort hennes första högtid
på ruinerna af Chronier, Saturnalier och Jolar.
Utan att för mängden förlora af sitt gamla an-
seende, erhöll densamma ett nytt, som gjorde den
ännu mera helig och dyrbar för henne. Detta
har isynnerhet varit fallet inom vårt fädernesland.