ljemna gång — ty för utomordentliga tilldragelse gifves ingen beräkning i hvilket land som hels — är utsatt för alt tömmas på sitt silfver-för lråd, eller ieke; om således Banken kan upprätt hålla realisationer eller denna är på god vä latt ramla. Rec. har för sin del med bestämdhet förkla Irat, att Bankens utlånings-rörelse är så beskaf fad, att den oupphörligt drifver silfret utur Ban Ikens hwvalf och utur riket och gör det omöjlig latt upprätthålla utvexlingen utan ständiga utländ Iska lår, hvilka slutligen för ränta och kapital lafbetalningar måste medtaga alla Bankens inkom ster och göra den insolvent; hvarhos Rec. i er not tillägger: Det var en alldeles opåräknad slump Ilycka för Banken att bruksegarnes hypotheks kassa upptagit de utländska silfverlån, till belopj af mer än 3 millioner Rdr Spec., hvarpå reali sationen under mågra år upprätthållits. Hade den sjelf gjort dessa lån, hvartill den ovilkorlig varit nödgad, för att upprätthålla utvexlingen fall de af hypothekskassan icke upptagits, så ha de mera än hälften af dess inkomster redan va rit pantsatta för räntor och kapitalafbetalningar. utan annan verkan, än attden i detta ögonblick för vexlingens fortfarande, har behof af och annonserar om ett nytt lån på 2 millioner Rdr Spec., hvilket i fall ena hälften af dess inkomster förul varit hypotiserad, skulle medtagit hela återstoden. Dessa rader innefatta ett ämne af sådan vigt, att förf. ingalunda kan med tystnad gå det förbi, ehuru han villigt erkänner sig icke kunna derit egna den omständliga granskning, som vederbör. Det är både kändt och af förf. förut anmärkt, att vår Banks låne-rörelse är väsendtligen olik de flesta andra bankers, emedan de utlånta kapitalerna äro svåra att indraga, samt hållas genom utlåningstidens längd fängslade på samma händer, och kunna följaktligen icke göra de tätare och snabbare omsättningar, som äro en princip uli all bankir-rörelse. Men att den skulle vara så beskaffad, att den oupphörligt drifver silfver ut ur riketr, är ett påstående, som gränsar till det orimliga. All slags lånerörelse i vårt land måste vara långsammare än i många andra, emedan våra frambringelser, deras afsättning, betalningen derföre, med ett ord alla de materiella operationerna gå långsamt, dels i följd af åtskilliga hinder och omvägar i den industriella lagstiftning, dels, och kanske förnämligast i följd af klimat och lokal-förhållanden, hvilkas verkan aldrig kan helt och hållet undanröjas. Så länge Riksbanken skall fortfara att vara förläggare för åkerbruket och näringarne, måste också dess lånerörelse på visst sätt lämpas efter ofvannämnde förhållanden, och någon väsendtlig förändring derutinnan är icke lätt att i hast tillvägabringa. Men denna del af lånerörelsen, hvilken hufvudsakligen afser varande eller blifvande frambringelser, har imedlertid en i allmänhet säker grundval, och om också Bankens fordringar deruppå äro långsammare att omsätta och indrifva, så är denna olägenhet hvarken större eller vådligare än den som vidlåder många andra Bankers fordringar, vare sig hos enskilte eller regeringen. Den lånerörelse åter som i discont-väg på namn och reverser med 6 månaders omsättningstid och Y;:dels kapitalafbetalning bedrifves, är, såsom redan blifvit anmärkt, vår Banks svagaste sida. Det må visserligen sägas och inrymmas, att de långtidiga discont-lånen hjelpt mången framåtsträfvande, hederlig man till gagnelig verksamhet, eller frälst mången sådan från hotande undergång. Men det är icke en banks bestämmelse att vara ett så beskaffadt assistence-hus, och det lider icke tvifvel att ju missbruken af dessa låne-tillgångar, genom den näring de så ofta gifvit åt flärd, vingleri, oduglighet och ett borgens-system, som med sina förrädiska nät omfattar höga och låga, fattiga och rika, hafva påfört samhället ett mångsidigt förderf, vida öfvervägande de möjligtvis g goda verkningarne, och under gräft den tro, att arbetsamhet, omtanka och sparsamhet äro välståndets och trefnadens grundvalar. När man imedlertid inser och erkänner de bristfälligheter, som isynnerhet i nu anförda afseende vidlåda Bankens utlåningsrörelse, bör man dock icke tillägga den en nästan vidunderlig verkan, eller, såsom Rec. uttrycker sig, att Banken derigenom tömmer sina hvalf och organiserar en ständig handelsundervigt. Intet land kan handla med ständig undervigt. Dess värdeutbyten med utlanden må utfalla mindre fördelaktigt det ena året än det andra, men handeln kan icke fortfara utan att ett jemnvigtsNTE KIRSTEN NERE ETISKA NAKNE